Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Hon har kallats Sveriges porslinsmamma. Med dekorer som Mon Amie, Arom och Picknick har Marianne Westman för alltid satt sitt namn i den svenska designhistorien.

Marianne Westman utexaminerades från Konstfacks keramiklinje år 1950 och handplockades direkt till Rörstrands porslinsfabrik, där hon blev kvar i över tjugo år och utvecklades till en av våra främsta kvinnliga formgivare av hushållsporslin.

Det var också för Rörstrand som Marianne Westman kom att skapa flera av sina mest älskade porslinsserier; Mon Amie, som hon sägs ha ritat en regnig midsommarafton redan under tiden hon gick på Konstfack och som producerades av fabriken mellan 1952 och 1987 och Picknick som ritades till H55 och producerades mellan 1956 och 1969. Det sägs också att det var på Marianne Westmans initiativ som Rörstrand började sälja sina porslinsdelar separat, och inte som tidigare bara i hela serier.

Under 50- och 60-talet blomstrade Rörstrands porslinsfabrik, men i början av 70-talet blev tiderna tuffare och 200 anställda blev uppsagda, däribland alla fabrikens formgivare, så även Marianne Westman, trots att hon vid den tidpunkten stod för nästan hälften av fabrikens produktion.

Hon fortsatte dock sin framgångsrika karriär utanför Rörstrand med uppdrag för både Skrufs glasbruk i Småland samt de tyska porslinsfabrikerna Hutschenreuther, Arzberg och Kahla. Förutom glas och porslin har Marianne Westman även formgivit textilier för Westmans textilateljé, ett företag som hon startade redan år 1952 tillsammans med systern Inga-Lill och som fortfarande finns kvar i Falun där systrarna växte upp.

År 2008, när Marianne Westman fyllde 80 år, nylanserade Rörstrand hennes Mon Amie-dekor, i en modern kollektion skålar, tallrikar och koppar. Även Picknick-mönstret har nylanserats, dock inte som porslin, utan som textilier, genom ett samarbete med Almedahls, 2009.

Idag är Marianne Westmans produkter oerhört populära och även om det finns gott om dem har intresset resulterat i höga priser på andrahandsmarknaden. Cirka 300 kronor får du betala för en Mon Amie-kopp med fat. Den som nöjer sig med att bara titta på Marianne Westmans porslin kan göra det på Rörstrands museum i Lidköping, där det mesta av hennes arbete finns representerat.

Marianne Westman

Mon Amie

Picknick

Bilder: Bukowskis och Rörstrand

Tänk vad lyckligt lottad man är som bor nära vattnet. Igår kväll tog vi picknickkorgen och gick ner till stranden efter jobbet och tog oss en kvällsfika med dopp. Så fantastiskt mysigt! Men det är inte bara vattnet, de glada barnen och kaffet som gjorde det, utan också min favorittermos, den finfina mormorsfilten och muggarna. Det hade helt enkelt inte varit detsamma med prylar från Ikea eller Åhléns, så enkelt är det!

Är det någon mer än jag som har svårt att hinna andas den här tiden på året? Det går tamejfan i ett! Hela förra veckan avlöste grillkvällarna och avslutningspicknickarna varandra, och det ser inte bättre ut den här veckan heller …

I helgen var det inte heller någon rast och ro. Då hade äldsta dottern skolbal och vi föräldrar förvandlade den tråkiga skolaulan till en slottssal under fredagen och lördagen, bara för att förvandla tillbaka den igen på söndagen. Men det var det värt! En finare bal och vackrare tös än min dotter har jag aldrig tidigare skådat. Och då är jag helt objektiv;) Prinsessan Madeleine och alla hennes gäster tillsammans låg i lä där, kan jag avslöja! Och det vet jag, för vi åkte nämligen förbi Drottningholm precis i tid för att se hela bröllopssällskapet anlända. Lilla fröken Paparazzi slängde sig på kameran för att plåta:) Var hon har fått den nyfikna ådran ifrån har jag ingen aaaaning;)

Nej, nu måste jag avsluta och återgå till köket där jag håller på att marinera kycklinglår, blanda till potatissallad och dekorera gräddbakelser till kvällens avslutningsknytis. Men först ska jag ta ett djupt andetag.

Fast jag vet att man inte behöver mer än en, möjligtvis två eller absolut max tre termosar så kan jag inte sluta drömma om att fylla hela köket av dem. Allra helst vill jag ha färgglada 70-talstermosar, som väcker ljuva barndomsminnen till liv igen. Det bästa jag vet är när jag får packa picknickkorgen med hembakade kanelbullar och en av mina ljuvliga termosar full med kaffe och sticka ut i naturen med hela familjen.

Förra sommaren bestämde jag mig en dag för att ta ut familjen ut på picknick. Jag packade in mannen, alla ungar, filtar, smörgåsar och finaste plastservisen i bilen och åkte ut mot Drottningholm. Halvvägs stannade vi vid ett rödlyse. När jag tittade åt sidan såg jag hur paret i bilen bredvid vinkade frenetiskt för att påkalla på vår uppmärksamhet över något på vårt biltak. Vi svängde in till kanten, stannade och klev ut. Och där, mitt på taken stod min favorittermos, den här gula skönheten och balanserade! Jag hade ställt den där och glömt den när jag spände fast bältet på minstingen, och som tur var stod den kvar trots svängar och inbromsningar. Jag kan fortfarande inte fatta hur det gick till, men en sak är säker – kaffet har aldrig smakat godare än den gjorde på den picknicken.