Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Det händer att små bebisar sover dåligt, att de får lite ont i magen och väcker sina föräldrar långt innan föräldrarna har sovit de timmar de egentligen behöver sova. För en sådan förälder kan det kännas tungt att möta dagen långt innan solen en gått upp, att tvinga sig upp fast man är illamående av trötthet. Men så smyger den trötta föräldern ner för trappan med det lilla knyttet i famnen, kliver ut i vardagsrummet och möts av den här synen. Och tänk då känner den trötta föräldern sig inte så illa längre. Och när den trötta föräldern sedan får igång den öppna spisen, tänder några ljus och får i sig de första klunkarna av det nybryggda kaffet, ja då känns livet alldeles, alldeles underbart ändå.

Ha en fin dag, retromanians! Det tänker jag ha.

Och den som har lust kan läsa mer om lamporna som hänger över mitt matbord HÄR.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Snacka om tajming att jag kom till återvinningsstationen med mina lövsäckar PRECIS när den här raringen höll på att åka i containern! Det är ett av mina bättre containerfynd måste jag säga. Berätta gärna om era containerfynd, här eller på Instagram. Hashtagga med #mittbästacontainerfynd.

Vill ni veta mer om min nya lampa? Läs artikeln nedanför, tidigare publicerad i Aftonbladet, Härligt hemma:

PH-lampan

Ta en ordentlig titt i grannarnas köksfönster och du lär få se PH-lampor över matborden både här och där. Lampan, som blivit ett signum för designintresse och god smak, är också en av världens mest välkända och omtyckta lampor.

PH-lampan är egentligen inte en, utan många olika lampmodeller i en serie, ritad av formgivaren och arkitekten Poul Henningsen. Den vanligaste varianten PH-5, döpt efter sin skapares initialer och skärmens diameter, kom 1958, nära trettio år efter den första PH 3/2.

Poul Henningsen föddes 1894 i Roskilde. Han utbildade sig till en början till murare men övergick sedan till att studera arkitektur. Samtidigt var hans intresse för ljuset stort och parallellt med sina arkitekturstudier påbörjade han sina ihärdiga försök att skapa den perfekta lampan. Det tog honom över tio år av forskning och experimenterande att nå dit och 1925 blev den första PH-lampan klar att visas upp på världsutställningen i Paris.

Modellen sades vara inspirerad av en kopp, en skål och ett fat, staplade på varandra. Men bakom dessa basala former låg också extremt noggranna beräkningar som gav den en unik förmåga att sprida ljus utan att blända.

Lampan gjorde succé på världsutställningen, så stor succé att den belönades med en guldmedalj och såldes i 12 000 exemplar redan första året. Men Henningsen nöjde sig inte med det. Han fortsatte under lång tid att vidareutveckla lampan och ändrade material, färg och storlek på både stommen och skärmarna flera gånger om. Detta gjorde produktionen kostsam, men tillverkaren Louis Poulsen accepterade det, eftersom de anade att de på sikt skulle få igen pengarna. Idag, efter att PH-lampan funnits i produktion i nära nittio år och uppnått en ikonstatus som få designföremål någonsin uppnår, går det att konstatera att detta var ett väldigt klokt beslut.

I går kväll fick vi en del huvudbry. Lagom till Let’s dance så fick vi ett generöst bud på vår magnifika vardagsrumslampa från Orrefors, signerad Carl Fagerlund, genom en antikhandlare vi känner. Det var snabba puckar som gällde. Skulle den säljas behövde den skickas iväg till köparen i Paris redan i dag, söndag, så vi måste ge ett svar inom kort.

Vi har visserligen pratat om att sälja den, men när det väl gällde blev det svårt. Den är ju så fin, och ovanlig. Och tänk om vi skulle ångra oss. Då skulle vi aldrig kunna hitta en likadan. Å andra sidan hade vi ju många gånger velat byta ut den mot en kotte av Poul Henningsen. Och priset var ju väldigt bra. Kanske det ändå vore bäst att slå till innan någon av barnen råkar kasta in en boll i den, för då är den ju ändå inget värd.

Ja, tankarna flög kors och tvärs, men som tur var landade de till slut hos både mig och maken, ungefär samtidigt. Nej, vi är inte redo att skiljas från vår stolthet. Den får bli kvar ett tag till för vi gillar den trots allt väldigt, väldigt mycket. Kanske säljer vi den en dag, men då behöver vi vara lite bättre förberedda så att inte separationsångesten blir så svår. Trist för fransmannen med den feta plånboken, men han kan säkert hitta något annat kul att göra för sina pengar. Själva får vi fortsätta äta blodpudding och nudlar. Men vi gör det i alla fall till skenet från 140 praktfulla glaskupoler.