Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Förutom att blogga här på Retromania så skriver jag också krönikor i Aftonbladet Härligt hemma. Här ska ni få läsa om när alla våra vitvaror gick sönder samtidigt (och jag hade tömt hela vårt sparkonto i hemlighet).

Häromdagen ringde min kompis och beklagade sig. Hans kylskåp hade precis pajat och han var heligt förbannad.

”Det är som att dagens köksgrejer är gjorda för att krascha precis när garantin gått ut”, muttrade han bistert.

Jag kunde inte annat än hålla med. Det är något som har hänt med kvaliteten på nya vitvaror. Det är snudd på att mjölken håller längre än kylarna nuförtiden. Annat var det förr. Då kunde grejerna hålla i evighet. Jag har flera vänner som har gamla 70-, 60-, och till och med 50-talsmaskiner kvar på sina landsställen. De tuffar på pålitligt, år ut och år in, utan minsta lilla gnäll. Riktiga miljöbovar är de visserligen, men de håller.

I vårt förra hus hade vi fullt fungerande vitvaror från kritatiden. Men när vi renoverade köket köpte vi ändå allt helt nytt. I drygt sex år höll de toppmoderna maskinerna, sedan började de ge upp, en efter en.

Som tur var hade vi några tusenlappar undanstoppade för oförutsedda utgifter. Så när kylen gick sönder var det egentligen inget problem, inte heller när frysen tackade för sig. Men när sedan ugnen började värma ojämnt var det rätt skralt i reservkassan. Och när slutligen diskmaskinen började låta som ett sågverk strax före jul så fanns inte ett öre kvar.

Vi hade ju i och för sig ytterligare ett sparkonto, för extrema nödfall. Vi kallade det Stora låskontot, för att det var förbjudet att ta av det. Men nu ville det sig inte bättre än att jag precis hade tömt det, eftersom jag, helt utan min mans vetskap, höll på att planera en överraskningsfest till hans 40-årsdag.

Så när vi hörde diskmaskinen dra sina sista dödsrosslingar var jag alltså den enda som förstod att det var riktig kris. Följaktligen var jag också den enda som bröt ihop och började storgråta där mitt på köksgolvet. Min man, lyckligt ovetande om att han var fattig som en kyrkråtta, tyckte naturligtvis att jag överdrev:

”Men älskling, så illa är det inte. Vi har ju vårt reservkonto, och dessutom får vi ju lön snart, vi kan köpa en billig maskin”,

Jo tjena, han skulle bara veta att hans lön inte ens skulle räcka till en diskborste efter att han betalt 7-mannabandet som jag bokat. Och att det av min lön och alla våra sparpengar inte fanns ett öre kvar, eftersom allt redan gått till catering och vin och lokalhyra och ny kostym åt honom. Ja, och en liten klänning till mig med, med matchande väska och skor.

Men inget av det här sa jag naturligtvis något om. Istället slängde jag bara ur mig ett tonårsaktigt:

”Du fattar ju ingenting!” Vilket i och för sig var sant.

Sedan hade jag fullt sjå att hålla honom från Stora låskontot genom att förklara att det inte alls var några problem för mig att handdiska hela storfamiljens frukost-, lunch- och middagsdisk tills vidare. Nej då, inga problem alls.

Till slut kom dagen för den stora överraskningsfesten (och stunden då vår ekonomiska situation skulle avslöjas). Precis som i en amerikansk film så hoppade vi fram allihop och skrek ”surprise” och sedan var festen i full gång. Allt blev lyckat (och värt varenda krona); maten var god, vinet räckte, det var drag på bandet, alla dansade och det överraskade födelsedagsbarnet blev överöst av blommor och presenter. Den finaste presenten hade hans närmsta vänner skramlat ihop till. Det var ett kort där det stod prydligt textat:

”Grattis på 40-årsdagen! För pengarna vi satt in på kontot vill vi att du unnar dig en weekendresa med din kära fru”

Vilken omtänksam och fin present, precis vad en trött småbarnspappa behövde! Bara det att den trötta småbarnsmamman behövde något helt annat. När hon kom hem på småtimmarna efter festen tänkte hon därför att en smärre justering i texten skulle göra presenten ännu bättre. Så när maken dagen efter fann sitt presentkort på kylskåpsdörren löd det istället:

”Grattis på 40-årsdagen! För pengarna vi satt in på kontot vill vi att du unnar dig en weekendresa med diskmaskin åt din kära fru”

Nej då, det är inga problem att handdiska storfamiljens disk. Inga problem alls.

HÄR kan du läsa fler av mina krönikor.

I går kväll var vi iväg och köpte en ny (fast gammal) lampa. Egentligen skulle jag ha köpt den till min man i födelsedagspresent, men så blev jag osäker på om han ville ha en sådan, så jag var tvungen att fråga. Och då visade det sig att han ville det, så då hade jag ju kunnat köpa den som en födelsedagspresent, men då var det inte lika roligt eftersom han visste vad han skulle få. Så då föreslog jag att vi skulle köpa den som en sjukt dyr onsdagspresent till oss båda, så får jag hitta en mindre dyr present till maken på hans födelsedag. Något som jag verkligen vet att han vill ha så att jag slipper fråga.

Hur som helst är vår nya lampa en Panthella av Verner Panton (som ni kunde läsa om i förra veckans Härligt hemma). Han formgav den 1971 och den finns som både golv- och bordslampa. Och nu när vi köpt oss en golvvariant vill vi ju förstås ha två bordsdito på varsin sida av vårt långa sideboard. En idé kan ju vara att jag köper en till maken i födelsedagspresent så kan han köpa en till mig när jag fyller år. Eller så önskar jag mig två i torsdagspresent.

Panthellan hamnade bredvid diamantstolen av Bertoia, men ska få en annan placering när vi känt oss för lite. Ljusskenet ser lite konstigt ut på bilden. Jag är ingen fotograf …

Någon som är nyfiken? Ja, på vad som låg i Iittala-paketet alltså?

Det var fler bestick till vår superfina Citterio-serie! Precis vad jag ville ha! Nu är serien komplett med 18 bestick av varje sort, så då behöver vi inte låna av grannen nästa gång vi har nyårspartaj:)

Citterio 98 är designad av italienska industridesignern Antonio Citterio. Jag gillar besticken för att de är så enkla och stilrena. Precis som bestick ska vara.Tidlösa och eleganta, helt enkelt.

Vad var det jag sa, min man kan köpa presenter han!

Vackraste födelsedagspresenten: dotterns egenbundna bok. Rörd till tårar över hur duktig hon är!

Det var länge sedan sist, men jag har haft brinnande deadlineeldar i baken i några dagar och inte haft möjlighet att blogga. Men i dag är det min födelsedag så då tänkte jag ta det lite lugnare och inte bara ägna mig åt jobb.

Maken lämnade ett paket på mitt nattduksbord innan han drog i väg i arla morgonstund. Jag har inte öppnat det ännu utan njuter av spänningen att ha det kvar. Är det något min man är bra på så är det att hitta presenter som jag blir glad av. Den enda gången han misslyckades var när han köpte en fin antirynkkräm till mig när jag fyllde 25! Men den här gången är jag ganska säker på att det är något jag gillar. Paketet är nämligen från Iittala.  Vad tror ni att det är?