Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!
Förutom att blogga här på Retromania skriver jag också krönikor varannan vecka i Aftonbladet Härligt hemma. Här ska ni få läsa om när jag fick mitt fjärde barn för snart ett år sedan.
För några veckor sedan fick vi en ny liten familjemedlem. 52 centimeter lång, 4 290 gram tung, väldigt tunnhårig men världens sötaste. Det lilla gossebarnet har ännu inte fått något riktigt namn utan kallas kort och gott för Fyran, efter sin plats i barnaskaran.
Livet med Fyran är ganska behagligt. Vi går upp på morgonen, tar en kopp kaffe, sätter oss i soffan och ammar. Och där sitter vi fram till kvällen, då vi går och lägger oss igen. Så ser en dag ut, typ.
Emellanåt tar vi också en tur i vår Blocketfyndade 300-kronors Emmaljunga från 1976. Då brukar vi alltid träffa andra mammor, som har sina bebisar nedstoppade i hypertrendiga Bungaboos eller Urban Jungles, med lattehållare. De tittar alltid på vår vagn och ler lite sorgset, som om de tycker synd om oss för att vi inte också kör runt med en plastig 10 000-kronorskorg på hjul. Själv ler jag stolt tillbaka, eftersom jag tycker att min och Fyrans retrovagn ser ut som a million bucks bredvid deras ombyggda stridsvagnar. Dessutom är jag glad över att ha sluppit pantsätta min ena njure för att ha råd att köpa den.
När vi har smajlat klart mot varandra skiljs vi åt och jag går till affären och köper en glass och en tidning, för det tycker jag att jag kan unna mig för de 9 700 kronor jag sparat i vagnkostnader.
Häromdagen när vi kom hem från en sådan promenad och i vanlig ordning satte oss i soffan och ammade började jag slöbläddra i min nya tidning och hamnade på en artikel om familjeekonomi. Där stod det att nya beräkningar från Institutet för privatekonomi visar att ett barn i Sverige kostar sina föräldrar cirka 1,4 miljoner kronor under sin uppväxt (shit, och vi som har fyra!). Det stod även att barn i Fyrans storlek är allra dyrast. Cirka 80 000 spänn kostar första året med en ny, liten familjemedlem, som behöver vagn, amningsfåtölj, vagga, bilbarnstol och blöjor samtidigt som mamma och pappa går ner i inkomst.
80 000 spänn låter verkligen skitmycket i mina öron. Inte en chans att vi varken har eller kommer att spendera så mycket på Fyran, tänker jag och gör en snabb överslagsräkning på de grejer vi hittills köpt:
Vagn, 300 kronor på Blocket
Spjälsäng, 300 spänn på Blocket
Babysitter, 100 kronor på loppis,
Bilbarnstol 200 på Blocket,
Tygblöjor 50 spänn på loppis,
Kläder, filtar, leksaker, cirka 100 kronor på loppis
Summa 1 050 kronor.
Jag kontrollräknar om och om igen, men hur många gånger jag än räknar blir summan ändå bara 1 050 kronor. Vilket ju är ganska långt från 80 000. Det tar en stund innan jag förstår vad detta innebär, men till slut trillar poletten ändå ner i amningshjärnan. Om det kostar 80 000 spänn att ha en bebis, men vi bara har betalt 1 050, så måste ju det betyda att vi har en herrans massa stålar kvar att bränna, närmare bestämt 78 950 kronor! Jag bestämmer mig för att börja omedelbart.
Upprymd av den plötsliga insikten surfar jag in på bästa designwebbutiken på nätet och söker upp en av mina absoluta favoritlampor, en PH kotte i koppar. Jag som aldrig trott att jag skulle kunna ha råd inser nu att jag med de 78 950 kronor jag helt oväntat fått över kommer att kunna köpa den och ändå ha nästan 20 000 kvar! Det är ju som de säger i den där reklamen; att plötsligt händer det! Tack för det Institutet för privatekonomi!
Vår vagn från -76 ser ut som en million bucks bredvid deras ombyggda stridsvagnar.
