Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Å, vilken underbar påskhelg det har varit! Massor av sol, god mat och sköna, lata dagar. Vi har hunnit ta en sväng ut till landet, ha besök av vår lånehund (apropå honom tänkte jag senare i veckan dela med mig av ett toppenbra husmorstips hur man får bort hundhår från mattor och soffor) umgås med våra underbara vänner från Skövde och deras supergoa 2-åring (apropå honom tänkte jag också dela med mig av husmorstips om hur man får bort tusch från vita soffan;))

Det härliga vårvädret har äntligen bjussat på ljuvligt uteliv. Många har påtat i trädgården, men inte vi. Däremot har vi dukat upp årets första måltider ute på tomten och badat sköna bad i den vedeldade badtunnan. och jag har verkligen njutit av hus- och tomtlivet!

Och apropå hus och tomt tänkte jag bjuda på en krönika som jag skrivit och som publicerades i Härligt hemma förra våren.

Ha en fortsatt härlig vårvecka, retromanians!

 Mitt liv som tomtägare

I helgen hade vi kalas här hemma. Många av gästerna besökte vårt nya hem för första gången så vi bjöd på en rundvisning av både hus och tomt innan tårtan åkte fram på bordet. De var alla överens, det var ett fint hus vi hade köpt, och vilken potential det hade! För att inte tala om tomten! Den kunde ju verkligen bli jättefin med tiden. Men det krävdes en del arbete förstås.

Jag och min man tittade förvånade på varandra. Vad då arbete? Att vi skulle slippa arbeta var ju en av de största anledningarna till att vi köpt just det här huset. Vi hade betalt dyra pengar, inte bara för att få ett hus, utan framförallt för att få en tomt som inte krävde ett förbaskat dugg av oss. En ljuvlig, naturlig skogstomt utan så mycket som tillstymmelse till rabatter att sköta. Och nu tyckte folk att vi skulle dra på oss trädgårdshandskarna. Glöm det!

Vi hade redan provat på trädgårdslivet en gång i tiden, utan större framgång. Av det hade vi lärt oss att var det någon av all värdens färger våra fingrar INTE skiftade i var det just grönt. När vi flyttade till det huset hade vi haft en drömbild av en trädgård. Den inkluderade romantiska repgungor i rosablommande äppelträd, små slingrande, grusbeklädda gångar och figurklippta buskar. En sådan där trädgård där man nästan förväntar sig att en liten sagokatt i rutigt förkläde skulle komma ut för att servera sina små kattungar körsbärssaft i syrénbersån. Men vi fick snart lära oss att en trädgård hos en heltidsarbetande småbarnsfamilj sällan påminner om en sagobok, utan mer om en krigszon med lutande, överbelastade tvättställningar, omkringspridda leksaker och hinderbanor byggda av krattor och trädgårdsslangar.

Men ingen kan säga att vi inte försökte. Vi gjorde många tappra försök, kämpade hårt och satsade både blod, svett, tårar och en jäkla massa pengar på vår trädgård. Vi köpte de dyraste och bästa redskapen, de bästa gräsfröna, de finaste och tåligaste blomlökarna och sådde och vattnade enligt konstens alla regler. Bara för att få se blommorna bli uppätna av ett rådjur eller nertrampade av en välmenande tvååring med ny vattenkanna. Och där gräsmattan skulle stå tät och grön halkade i stället grannskapets alla ungar omkring i stora, bruna gyttjepölarna som bildats av vattenspridaren.

Men vår tomt var inte bara en katastrof. I ena hörnrabatten fanns en växt som trivdes fantastiskt bra. Jag blev så glad när jag såg hur den frodades och bestämde mig för att läsa mer om denna unika växt. Jag slog upp den på nätet. Arten hette Aegopodium, var flerårig och trivdes i skugga och god jord. Snart skulle den komma att blomma med små, skira, vita blommor också! Jag kände mig som ett riktigt trädgårdsproffs när jag vattnade och tog hand om min nya, gröna vän.

Ända tills granntanten kom på besök. Hon var sur som ättika och ville veta vad jag tänkte göra med eländet som höll på att kväva pionerna på hennes sida av staketet. Jag kunde inte för mitt liv förstå vad hon menade, tills hon informerade mig obarmhärtigt om att min vän Aegopodium minsann hette Kirskål på ren svenska och var ett av våra mest svårutrotade trädgårdsogräs.

Jag vet inte vad som hände med Kirskålen, för vi flyttade därifrån och lämnade den åt sitt öde, tillsammans med huset, tomten och den sura granntanten. På vår nya tomt finns inget Kirskål. Här finns bara Liljekonvalj, Ormbunke, Blåbär och Vildhallon. I en salig, vild och underbar blandning, enligt landskapsarkitekt Sture Koinbergs önskan. Och det bästa av allt är att han också i husets handlingar från 1970 tydligt instruerat att ”inget växtmaterial på tomten skall organiseras eller planteras i rabatter”. Följaktligen ska här inte arbetas, utan bara njutas hela sommaren lång. För naturligt är vackert, så det så!

Det går ju faktiskt att köpa blommor, om man nu inte vill eller kan odla dem själv.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Lagom till cykelsäsongen kommer underbara 10-gruppen med nya, toksnygga sadelskydd! Så färgsprakande och ljuvliga att de helt enkelt inte går att motstå! Själv kommer jag att satsa på den glada, gula. Men den gröna och den lila är inte dumma de heller. 195 pix kostar de. Inte farligt mycket för att designpimpa din gamla hoj, eller hur! Du som vill läsa mer om 10-gruppen kan göra det i det HÄR gamla blogginlägget.

Är det någon mer än jag som har svårt att hinna andas den här tiden på året? Det går tamejfan i ett! Hela förra veckan avlöste grillkvällarna och avslutningspicknickarna varandra, och det ser inte bättre ut den här veckan heller …

I helgen var det inte heller någon rast och ro. Då hade äldsta dottern skolbal och vi föräldrar förvandlade den tråkiga skolaulan till en slottssal under fredagen och lördagen, bara för att förvandla tillbaka den igen på söndagen. Men det var det värt! En finare bal och vackrare tös än min dotter har jag aldrig tidigare skådat. Och då är jag helt objektiv;) Prinsessan Madeleine och alla hennes gäster tillsammans låg i lä där, kan jag avslöja! Och det vet jag, för vi åkte nämligen förbi Drottningholm precis i tid för att se hela bröllopssällskapet anlända. Lilla fröken Paparazzi slängde sig på kameran för att plåta:) Var hon har fått den nyfikna ådran ifrån har jag ingen aaaaning;)

Nej, nu måste jag avsluta och återgå till köket där jag håller på att marinera kycklinglår, blanda till potatissallad och dekorera gräddbakelser till kvällens avslutningsknytis. Men först ska jag ta ett djupt andetag.

Rackarns, vilken härlig helg! Nu har vi invigt nya grillen, ätit ute, badat (inte jag då, men barnen) och krattar hela tomten. Kvällen i går avslutade vi som nedan. Och till och med med en rejäl gädda på kroken! Trots en lång och mörk vinter så känns det som att den här våren var väl värd att vänta på.

Trevlig helg alla retromanians!

/Helén

Slog upp ögonen i morse och såg att det snöade igen! Hade att välja mellan att lägga mig ner på golvet och gråta och skrika. Eller att drömma mig bort på Pinterest. Hittade en hel del mysiga läshörnor där man gärna skulle sitta och kura en dag som denna, och plötsligt kändes det faktiskt inte så hemskt med snö. Eller vad säger ni?

Lördagsmorgon och solen strålar! Jag skiter i vad termometern visar och låtsas att våren är på gång. Det känns så härligt! Och som pricken över i:et så kom tonårsdottern hem igår med mängder av tulpaner som hon skulle sälja för att få in pengar till klassresan. Innan hon hann blinka hade jag köpt upp hälften av buketterna och fyllt huset med (den andra halvan köpte pojkvännens mamma, så det var plättlätt att vara försäljare, tyckte dottern …). Så både jag och huset är i rejäl vårstämning denna ljuvliga lördagsmorgon. Nu är det bara termometern som behöver haja att vi har bytt årstid också!

Fortsatt trevlig helg, retromanians!

/Helen

”Mamma, varför köpte du egentligen hem så mycket blommor? Var det för att det skulle bli fint på bilderna, eller för att du skulle lura fotografen att vi alltid har det så här fint hemma?”

Fåglarna kvittrar, snön smälter och en lång, mörk vinter har snart kommit till sitt slut. Fast det känns ofattbart just nu så inser jag att jag faktiskt kommer att kunna sitta ute på altanen och jobba inom kort! Jag funderar på om jag inte ska skaffa mig en sådan här arbetsplats i solen. Fasen, vad jag skulle bli kreativ och effektiv i en knallgul Pantonstol! Jag känner det, det är liksom jag. Måste bara övertyga maken om det först.