Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

När jag träffade min man hade han en liten, liten etta på typ tjugo kvadrat med kokvrå på Östermalm i Stockholm. Strax efter fick han tag på en tvåa, så han sålde sin yttepytteetta till en tjej som hette Filippa. Det här var ungefär tjugofem år sedan. Hon har fått det lite större sedan dess, designern Filippa K. Och jäkligt snyggt!

Ta ett djupt andetag och kolla in Filippa Ks lyxiga vindsvåning i Stockholm:

(Obs! det är alltså inte min mans gamla etta, utan hon måste ha flyttat sedan dess;))

http://youtu.be/EaNa4Fx6AKo

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

I dag besökte jag härliga Retro- och designateljén i Sundbyberg. Det är Instagramkompisarna @kaksmulankarin, @randigatråden och @prylodesign som startat den fina butiken/showroomet tillsammans efter att de upptäckt på Instagram att de alla hade samma smak och intresse och insåg att de alla tre behövde en lokal för sina prylar och sitt kreativa arbeten.

Det var verkligen en fröjd att få lämna gråa moln och snöslask bakom sig och kliva innanför Retro-och designateljéns färgsprakande väggar, och hade jag inte haft man och barn så hade jag lätt kunnat flytta in bland alla blommiga burkar, 70-talsdraperier och Bumlinglampor.

Förutom den ljuvliga nostalgikick besöket bjöd på fick jag mig också en trevlig pratstund med Karin Benjaminsson, en av delägarna till ateljén och sömmerskan bakom klädmärket Kaksmulan, och även om hon inte kunde bjuda på någon mjölk till kaffet så kommer jag gärna tillbaka. Och ni som har vägarna förbi Sumpan på onsdagar eller torsdagar rekommenderar jag verkligen att kika in i ateljén, ni kommer inte att bli besvikna!

Naturligtvis gick jag inte tomhänt hem från en sådan guldgruva av retroprylar. Med mig fick jag ett par ljuvliga byxor till Fyran i mönster av Maud Fredin Fredholm, som Karin gjort, och en liten Brio-vovve, även den till Fyran. Men nästa gång jag besöker ateljén ska jag köpa något till mig själv. Kanske en Viola Gråsten-pläd eller någon av de vackra lampfötterna jag såg. Eller både och. Ja, både och får det nog bestämt bli!

Trevliga Karin med sin lilla 10-månaderskollega.

 

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

I går öppnade Antikmässan, den 37: de i ordningen, på Stockholmsmässan i Älvsjö. Retromania var där för att ta reda på vad 250 utställare inom antikviteter, vintage, retro, konst och byggnadsvård har att erbjuda sina besökare.

Tiotusentals människor från hela landet besöker årligen den stora Antikmässan i Älvsjö. Den innehåller allt från retroprylar, vintagekläder, och designklassiker till allmogemöbler och antika konstverk, vilket gör att det finns något för alla typer och åldrar. Här erbjuds också ett gediget program med spännande föreläsningar, men framförallt är mässan ett forum för att träffa andra som delar intresset för äldre möbler och saker, se och lära om antikviteter, eller bara bli sjukt nostalgisk.

Vilka är de största trenderna vi ser på mässan i år?

Inom antikvärlden är trenderna inte lika tydliga som i den övriga inredningsvärlden, men det går ändå att utröna vissa nya stilriktningar. En generell trend är att fler och fler vill blanda in gamla möbler och inredningsdetaljer i sin inredning för att skapa en egen och unik stil. Plasten har tagit ett rejält steg tillbaka till förmån för mer gedigna material som metall, keramik och trä. Femtiotalstrenden med teak, string och som varit het så länge har börjat svalna och i stället ökar intresset för både äldre föremål i exempelvis jugendstil men också yngre. De människor som är i ålder att sätta bo nu kan ju inte referera till äldre föremål från 30-talet och bakåt. Den ruffa, rostiga och urbana industristilen börjar också mattas ner en del och vi vill gärna ha det lite mer sobert hemma. Gärna flådigt 80-tal med rökfärgat glas, långhåriga heltäckningsmattor och en Ettore Sottsassvas.  Mer och mer är vi ute efter att skapa en miljö där objekten i sig blir mindre intressanta än helheten. Men samtidigt får sakerna som tillförs gärna sticka ut och vara just unika. Och pråligt och kitschigt är numera helt okej.

Vad saknas på mässan?

Den som besöker mässan för att frossa i färgsprakande designtyger kommer tyvärr att bli besviken. Här lyser tyghögarna med sin frånvaro. Men det går ändå att få sin dos av textilier i form av en föreläsning med Sara Axtelius, författare till boken barntyger vi minns från 60- och 70-talet och Lotta Ahlvar, trendexpert och textilkännare.

Vad ska vi passa på att köpa på mässan?

Face it, du kommer inte göra något klipp på Antikmässan, så köp saker för att du gillar dem. Gå på magkänslan när du shoppar. Ditt första intresse för en möbel eller sak är sällan fel, så tvivla inte på det. Lämnar du saken för att fundera kanske någon annan hinner slå till och ångrar du dig kan det vara omöjligt att hitta något likadant igen. Tänk också på att ett fynd inte alltid behöver betyda ett lågt pris, utan kan vara något du letat eller längtat efter länge. Det viktigaste när du handlar är att du känner dig nöjd.

Vad är vårens måste- ha-grej i antiksvängen?

Jag får nog lov att säga de kitschiga ananasburkarna från Guldkroken som har blivit så galet populära på kort tid, även om jag själv inte tänker köpa någon sådan. Även andra föremål med inspiration av frukt och växter är hett. Själv skulle jag kanske hellre satsa på en snygg drinkvagn.

Och tvärtom, vad vill vi slippa se mer av?

Ruffa, slitna metallbokstäver och rostiga plåtskåp har gjort sitt.

Vad tar jag med mig hem från mässan?

Utan tvekan hela Nordlings monter, taklampan med glasbubblor från Sjöström Antik, och så kannan Paratiisi av Birger Kaipiainen från Rågers antik & design, eftersom jag samlar på den serien.

 

Mina tre mässfavoriter

Skålen Flora från serien med samma namn av Oiva Toikka för Nuutajärvi är en ljuvlig 60-talsskapelse med cylindrisk form och lekfullt blommönster i relief. Den finns i många delar och färger, 2:ans bohag hade den i läcker turkos.

Pendelljusstaken i mässing av Pierre Forsell för Skultuna är magiskt vacker i sin tidlösa och stilfulla design. Dessa ljuslampetter och fler av Forsells sobra skapelser fanns hos Nordlings antik.

Flaskvaser Koristepullo av Nanny still för Rihimäki från 60-talet är gudomliga i samling med blandade färger. Dessa dyrgripar stod hos Nordlings antik, men passade tyvärr inte alls min plånbok.

 

 Mer inspiration från Antikmässan

Gräslig eller tokskön? Den här blomlampan från Helena Rääf lämnar garanterat ingen oberörd.

Modernity vann pris för både årets monter och årets dyrgrip. Dyrgripen är en målad skärmvägg av Fornasetti värd cirka 150 000 kronor.

Antik karusellelefant från Larssons.

Ljusmobil av Kaija Aarikka och Timo Sarpanen.

Färgsprakande monter hos Gammalt på Nytt.

Brandstationen bjöd på monter i avkopplande blandstil. Notera de trendiga ananaslamporna.

Zebrakoppar av Trost för Gefle, på Smögen antik.

Stilrent och smakfullt hos Nordlings.

Handtryckta tapeter från företaget med samma namn.

Maffig inredning hos Sjöströms Antik.

Docka i form av ET från Galon. Exempel på yngre antikviteter.

Populära Eterneller och Royal Crona på 2:ans Bohag.

Alto-hörna hos Patricia S

2:ans Bohag hade fortfarande en plasthörna kvar, trots minskat intresse för plast.

 

 

 

 

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

 

Var inne i en stor leksaksbutik för att köpa en mobil till Fyran. Han gillar verkligen inte att åka bil och därför tänkte jag hänga upp något fint som han kan titta på under färden för att underlätta pinan. Men döm om min förvåning när jag kom till bebishyllorna och fann mängder av mobiler, som alla såg förfärliga ut! Tror leksakstillverkarna att vi småbarnsföräldrar är helt utan smak? Är det verkligen någon som köper sådant skräp? Jag skulle vara rädd att min stackars bebis skulle bli helt förstörd om han tvingades ligga och titta på skelögda kossor och galna clowner i fula tyger och äcklig plast! Och dessutom kostar de en mindre förmögenhet att köpa! Nej, banne mig, min unge ska minsann tidigt få veta vad god design är! Jag lämnade den hemska leksaksaffären fortare än blixten och åkte till Erikshjälpen där jag hittade en fin spjälsängsleksak i trä, för tjugo kronor. Nu har jag satt fast den på handtaget till bilbarnstolen och Fyran älskar den!  Tack och lov för gamla grejer!

 

Det värsta med att föda barn är inte smärtan, tycker jag. Det absolut värsta är efteråt, när man mörbultad kliver upp ur förlossningssängen, in till duschen och med bestörtning ser sin spegelbild i badrumsspegeln. Hur i hela friden kan det vara möjligt att man ser lika gravid ut trots att man just pressat ur sig en 3,5 kilo bebis med diverse tillbehör? Första gången var jag övertygad om att barnmorskan hade missat att det låg en till unge där inne och jag gav mig inte förrän hon lovat dyrt och heligt att hon skulle ha märkt om så var fallet. Den här gången vet jag bättre och har tålamod att vända in de veckorna det tar för magen att inta sin ursrungliga, om än lite degigare, form igen. Men gudarna ska veta att det ska bli skönt att få tillbaka sin kropp och kunna använda sin gamla vanliga garderob igen. Jag kan lova att man hinner tröttna på sina trista mammakläder under de nio månader man bär dem. Men snart så kommer jag i mina fina, färgglada, loppisklänningar igen. Och då kommer jag också matcha min fina retrobebis;)

 

När jag var liten hade farmor och farfar flera fina, turkosa Tidstrandsfiltar av Viola Gråsten i bäddsoffan på landet. När vi tog över landet efter dem tog vi också över de fina filtarna, men det gick inte många år innan mössen tog sig in i stugan och knaprade stora hål av den fina yllen. Nu drömmer jag om att köpa upp mig på ett par ”nya” fina Gråstenfiltar, men snåljåpen i mig har ingen lust att betala de priser de går för på Tradera, så jag väntar med spänning på att ramla på dem på loppis.

I veckans Härligt hemma kan du läsa den spännande historien om Tidstrands yllefabrik på min Retrosida. Tidstrand var en av de största yllefabrikerna i Europa, med över 1 000 anställda på 50-talet, imponerande, eller hur! Nu är fabriken nedlagd, men på orten Sågmyra, där fabrikslokalen fortfarande ligger finns ett litet, och rart museum där man kan titta på alla de vackra alster som producerats från fabriken under årens lopp.

Bild från Auktionshuset Kolonn

 

Jag är galen i barntyger från 70-talet! Och med galen menar jag verkligen galen. Jag får svårt att sitta still, jag blir fnittrig och det går rysningar av välbehag genom hela min kropp när jag ser motiv med John Blund eller Dunderklumpen på. Och som tur är hade mamma sparat lite tyger och sängkläder med just det motivet från min barndom. För de kostar inte gratis på Tradera direkt.

När mina två äldsta barn var små sydde jag varsin John Blund-kudde åt dem, som de släpade med sig överallt; till tv-soffan, landet, på resor. Nu när de blivit för stora för de barnsliga kuddarna har de slängt in dem i min klädkammare. Men där tänker jag minsann inte låta dem ligga, det är de alldeles för fina för. Samtidigt tror jag inte att min man är så sugen på att ärva dem … Frågan är hur jag ska återanvända dem så att jag kan fortsätta njuta av dem? Hjälp mig med idéer, snälla!

I dag skulle jag gärna sitta ute och jobba i solstolen på altanen, men i stället riggar jag miljö inför en plåtning i morgon. Det är i och för sig roligt, även om man känner man sig mer som en flyttgubbe än en stylist. Lyfta, kånka, flytta … Men fint blir det till slut, och när proffsiga fotografen Angelica Söderberg kommer och fångar miljön på bild så blir det till och med ännu bättre än i verkligheten! Bilderna ska vara till ett minst sagt annorlunda inredningsreportage i Härligt hemma. Om några veckor får ni se resultatet, håll utkik!

Solen tittar fram och jag börjar genast fundera över hur jag vill se ut i vår. Rotade fram lite bilder på Pinterest, som ska få vara vägledande när jag letar ny garderob. Vad säger ni om det här, snyggt va?

 

60-talsklänning från YSL

 

Fantastiska vintageörhängen från Chanel.

 

Måste jag välja ett par så blir det nog de svart/vita.

 

Ibland tar sig maken frihet att smycka vårt hem alldeles på egen hand. Det är inte alltid det lyckas så bra, men just den här gången kändes det lite rart på något vis.