Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I Veckans design den här veckan tänkte jag att vi skulle ta en titt på Wilhelm Kåges populära vardagsporslin Pyro. Texten har tidigare varit puplicerat i Aftonbladet, Härligt hemma.

Antagligen har du sett det i många kök genom åren, det krämfärgade porslinet dekorerat med en enkel blomma och en vågig bård i grönt, blått eller brunt. Pyro, efter grekiskans pyr för eld, var Gustavsbergs porslinsfabriks första ugnssäkra vardagsporslin. Att ha ett funktionellt porslin som både tålde ugnstemperaturer, var fint nog att servera i och dessutom gick att förvara maten i efteråt, var en stor nyhet när Pyro presenterades på Stockholmsutställningen 1930. Att servisen dessutom hade en prislapp som gjorde den överkomlig för många familjer gjorde den snabbt väldigt populär.

Servisen ritades av Wilhelm Kåge och producerades mellan åren 1929 och 1955, i över 200 delar. Till en början i eldfast, engelsk lera, men senare i ugnssäkert gods och flintgods.

Wilhelm Kåge föddes 1889 i Stockholm som Algot Wilhelm Nilsson. Han studerade teckning och grafik och började sin karriär som reklam – och affischkonstnär. Efter en uppmärksammad utställning på Liljevalchs konsthall 1917 blev han anlitad av Gustavsbergs porslinsfabrik att ge nya, moderna bruksföremål en konstnärlig touch. Han hade då ingen erfarenhet av keramik men hans känsla och brinnande engagemang gjorde att han blev kvar på fabriken ända fram till sin död 1960, först som formgivare, senare som konstnärlig ledare, och från 1949 som formgivare igen. Under sin långa karriär hann han bland annat vara läromästare åt Stig Lindberg, bilda Gustavsbergs Studio och ta upp den gamla fajanskonsten.

Kåge var nyskapande och hade en stil som är lätt att känna igen. Han var produktiv och formgav både konstföremål och ett 30-tal serviser och ritade över 200 dekorer för Gustavsberg. Den mest kända servisen är Pyro, men väl värda att nämna är även Arbetarservisen, Guldstjärna, Tussilago och Praktika.

Bild: Bukowskis

I dag drog vi till bakluckeloppisen på Rosenhill med allt vi rensat ut under flytten. Så skönt att bli av med gamla, överflödiga grejer och se andra glädjas över att fynda det vi tröttnat på. Det blev en härlig dag i solen och en femhundring att lägga till sommarsemestern. Mina Kryss-tallrikar från Uppsala-Ekeby fick nya ägare, liksom de udda femtiotalsglasen och minstingens fina lackskor.

För en gångs skull shoppade jag inte upp förtjänsten, men två Lansett-koppar från Gefle och en Pyro-karott av Wilhelm Kåge, att ge till mamma, kunde jag inte låta bli.  Det kändes ändå okej eftersom det totala priset för dessa guldkorn blev fyrtio spänn.

Minstingen var en utmärkt försäljare. Särskilt för den som ville fynda. Allt kostade nästan gratis hos oss.

Två Lansett-koppar fyndade jag. Mina står i diskmaskinen så bilden lånade jag från Loppista.

Mamma har ärvt resten av Pyro-serien från mormor. Hoppas hon blir glad för karotten jag hittade. (Bild lånad från Wikipedia eftersom min karott är i disken).