En go tjomme har pillat på din räkmacka
En äldre kvinna petar sig i näsan.
Det ligger på topp fem på äckelskalan. Tätt följt av att se någon äta rå fisk. Och att se en kackerlacka springa över golvet.
London school of hygiene and tropical medicine har genomfört undersökningen. Där skulle man allt gå.
Att känna äckel, menar forskarna på den där drömskolan, hänger ihop med vår överlevnadsinstinkt. Vi äcklas helt enkelt av sådant som gör att vi överlever. Vi väljer att fly från sådant som kan göra oss sjuka, säger en av vetenskapsmännen.
En tant som petar sig i näsan, alltså.
Då toppas min äckellista av något bra mycket äckligare. Något som i hög grad är farligt på riktigt. Och som har ett samband med att någon – förmodligen en go tjomme – petar sig både här och där.
King size deluxe heter den. På krogens sajt läser jag: Den berömda räksmörgåsen. Storleken har betydelse. Såg världens ljus för första gången. Handskalade. En miljon sålda. Räk-index. Texten skulle behöva rensas lite från klyschor. Men det har jag inte tid med nu.
Inte nu när jag har fullt upp med att bejaka min ätstörning som går ut på att jag inte står ut med att folk tar i min mat, och att det enda jag kan tänka mig att stoppa i munnen måste komma från en obruten förpackning eller först upphettas rejält. En störning som är så pass svår att jag på fullaste allvar tycker att det viktigaste i Bokmässan-packningen inte är stassen utan en rejäl äggkokare. Gärna med plats för sju åtta stycken. Så att jag kan koka ägg på rummet. Garanterat äckelfria.
Jag vet inte om min ätstörning har något namn och första gången jag hörde talas om någon annan som led av samma åkomma var när jag läste Lena Dunhams självbiografi Not that kind of girl där hon beskriver exakt samma matångest som jag har.
265 pix kostar den. Räkmackan från helvetet högst uppe i det där tornet på Bokmässan. Jag skulle inte äta en om jag så fick en miljon kronor.
Lider du av samma störning som jag är du varmt välkommen till mitt Gothia-hotellrum nummer 2758 på ett ägg. Handskalat. Av dig själv.