Att avfärda män får ofta förödande konsekvenser

Den här texten innehåller Joker-spoilers och kommer förmodligen att reta upp medelklass-män.

Män är rädda för att bli skrattade åt, kvinnor är rädda för att bli dödade. Det är alla kvinnors verklighet. Det finns inget farligare än män som känner sig förminskade.

När Joker blir skrattad åt så dödar han. I direktsändning. Och fortsätter att skjuta trots att personen redan är död.

När han efter en bilolycka reser sig på motorhuven påhejad av hundratals upprörda män – som likt fotbollshuliganer hyllar sin hjälte för att de också känner sig skrattade åt – ritar han ett leende i ansiktet med sitt eget blod.

Sedan skrattar han. Men skrattet fastnar bokstavligen i Jokers hals. Och leendet når aldrig ögonen. Det når nog inte ens munnen.

Den scenen är otroligt obehaglig och får en i allra högsta grad att tänka på incel-män som tycker att världen har blivit en galen plats, som är rasande på kvinnor för att de inte ger dem det de anser sig ha rätt till.

Men hur är det med de framgångsrika männen med fina titlar då? Hur ofta är man inte rädd för dem? Är det verkligen bara jag som har erfarenhet av att tvingas lägga ner ett bolag bara för att jag inte vill ligga med cheferna?

Är du i Almedalen, kan du komma hit?

Nej.

Vill du gå som mitt sällskap på guldägget?

Nej tack.

Kan vi ses och diskutera offerten på Sturehof över en drink?

Nej. Jag ses hellre på kontoret.

Kan du ta en taxi hem till mig nu?

Nej, det går inte.

För varje nej blev jag av med en tänkbar kund, ett pr-uppdrag, ett event. Varje gång jag inte bekräftade de manliga cheferna som sexuellt åtråvärda hunkar och blev de iskalla och avslutade omedelbart alla samarbeten, och hoten låg och lurade i luften. Det spelade ingen roll hur hårt jag jobbade eftersom jag inte ville ligga.

Inget gör män så rasande som när man visar sitt ointresse, när man är tydlig med att man absolut inte uppskattar deras blickar. Att avfärda män får ofta förödande konsekvenser. Och det är fullständigt livsfarligt att skratta åt dem.