Eva Brauns trosor och menskonst

”Goebbels är mig andlig föda. Jag smälter honom som om det vore den härligaste kaviar.”

Den som håller i pennan är Thomas von Kantzow. Han är arton år gammal. Det är den sextonde november 1930. Dagboken är grön.

Den där dagboken skulle man allt ha. Den är vad jag kallar för intressant andra världskriget-memorabilia. Till skillnad från diktatorns älskarinna Eva Brauns ljusrosa silkesunderbyxor som nyligen auktionerades ut för hela 44 000 kronor i England. Trosorna pryds av Brauns monogram, två broderade B som bildar en fjäril.

Vid samma tillfälle såldes ett matchande nattlinne för 32 000 kronor samt ett guldarmband som tillhört Carin Göring och vars svastikaprydda berlock innehåller en bild på führern.

I andra världskrigets persongalleri av dårar är Thomas von Kantzow den allra mest tragiska figuren. Hans mamma var Carin Göring, den svenska officersdottern som lämnade make och sin lille son för att bli ihop med morfinisten Hermann.

Tristan och Isolde som de kallade sig för att de, enligt Carin, hade svalt kärleksdrycken och var hjälplösa under dess effekt.

Det lika förfärliga som fascinerande med Thomas, eller Goss-goss som hans mamma i sina otaliga brev hem kallade honom, är att han trots att han som barn blev övergiven av Carin Göring aldrig slutade stå bakom sin styvfar Hermann.

På sin myndighetsdag den första mars 1933, två år efter att Carin Göring dött, skriver Thomas von Kantzow i dagboken: ”Fick av Hermann ett hakkors av safirer. Sjutton stycken.”

Efter krigsslutet författade han ett åtta sidor långt brev till sin styvfar Hermanns försvar inför Nürnbergrättegången. Men brevet nådde aldrig domstolen. Han fick heller inte vittna.

Kommer det att finnas en marknad för vår tids politikers och kändisars intima prylar? Hanif Balis skäggsax? En dreadlock av Amanda Lind? Charlotte Perrellis läpp-penna?

Vad tror ni att Louise Erixons sloggi kan tänkas betinga för värde i framtiden? Med en mensfläck blir det kanske till och med menskonst.