Jocke Berg skulle tacka nej till The Sollentuna
The Sollentuna.
Det låter inte så coolt. Ingen skulle nog få för sig att uppkalla en kreativ smyckeshub efter min hemkommun och beskriva det som ”lite lekfullare, kaxigare och ruffare”.
Trots att The Sollentuna centrum som består av höghus är ganska rufft så klingar det inte lika coolt som The Högdalen.
Jocke Berg skulle definitivt aldrig tacka ja till uppdraget som gästdesigner om avsändaren var The Sollentuna.
Smycken med en mer sensitiv approach. Det var grundtanken när smyckesfantasten Jocke Berg satte sig ner vid skissbordet och började skapa det som sedan blev Arc, Fleur, Hmmrd, Hell key, Raa och Clef.
Ett av de mer anti-intellektuella sätten att debattera är att föreslå att det diskussionspartnern säger grundar sig i avund. Så säger min husgud Lena Andersson i P1:s Allvarligt talat som svar på en fråga som handlar om skillnaden mellan avundsjuka och missunnsamhet.
Lena Andersson menar att beskyllningar av typen så säger du bara för att du är avundsjuk är lömska för att de inte går att tillbakavisa och endast är avsedda för att skambelägga.
Vidare menar hon att man aldrig är avundsjuk på sådant som är ouppnåeligt utan bara det man har inom räckhåll och eventuellt kan uppnå.
Men här skulle jag vilja ta tillfället i akt och berätta att jag är jätteavundssjuk på Jocke Berg som får designa smycken i limiterad upplaga åt Efva Attling med inspiration från Frank Lloyd Wrights byggnader. Trots att han är i en helt annan liga.
Jag är jätteavundssjuk på Jocke Bergs karriär, på hans stora publik, på hans pengar, på hans vassa garderob, på hans dyra dra åt helvete-viner, på hans solglasögon, på att Efva Attling en gång gick fram till honom på en fest och frågade om han ville göra smycken. Jag är avundsjuk på hans coolhet och på hans dyra solglasögon som han aldrig tar av sig.
Jag är avundsjuk på att Jocke Berg är The Högdalen.
Jag har ingen aning om vem Frank Lloyd Wright är och jag har aldrig fått vara limiterad. Jag är mer en lågprisbutik. Dygnet runt-öppen.