Årets julklapp borde vara en vän

Du har varit ensam så länge att du inte ens är mänsklig längre, skriker Robert Pattinson till Willem Dafoe i The Lighthouse och det enda jag kan tänka på är hur nära biografen ligger Skanstull där en äldre man nyligen hittades död.

Av posten på hallmattan att döma utgår polisen från att han legat där i tre år. Radion har stått på hela tiden.

Man får hoppas att det var P2, då hade Förklädd gud spelats ofta för den döde mannen som varken familj eller grannar saknade. Inte ens någon vårdpersonal trots att det sägs att han hade ”en sjukdomsbild”.

Mitt under Andra världskriget, på kvällen den 1 april 1940 hade Gullberg/Larssons Förklädd gud premiär i Sveriges Radio. Gullberg tillägnade verket ”de svaga” i världen. Åtta dagar senare intogs Norge och Danmark.

Robert Pattinson och Willem Dafoe i The Lighthouse är i själva verket en och samma person. Som blivit galen av isolering och mörker. Som blir så rasande på den ynkliga fågelns rop på hjälp – den ensamma fågelns uppgivenhet påminner om hans egen – att han slår ihjäl den enögda måsen. Den enögda måsen som vakat över honom, varit hans enda vän där ute på fyren så långt ut i havsbandet att ingen vill jobba där.

Förklädd gud är lika känd som den är vacker. På svenska kyrkans hemsida skriver en Anders Palm att musikstycket var tänkt som ett försvar för kärlekens möjlighet i en ond tid.

Vi är ensammare än någonsin, det är bara en tidsfråga innan Sverige tar efter Storbritannien och får en ensamhetsminister. Vår tid är ondskefullare än på mycket länge och djupt ironisk blir då årets julklapp. Stoppa undan mobilen och umgås, lyder de förnumstiga råden.

När just mobilen kan vara något som bryter en människas ensamhet. Som förhindrar isolering som kan leda våld och död.

Årets julklapp borde istället vara en vän. Eller varför inte ett leende?

Plocka upp mobilen ur den där lådan. Ring någon i dag. Skicka en glad emoji. Var någons enögda mås och vaka inte bara över dina närmaste.