Den som får min ensamhet ska få mitt allra suraste humör

Jag går på Biblioteksgatan och mular munnen full med godisbilar. För er utsocknes kan jag berätta att det är ett av Stockholms finaste shoppingstråk.

Ingen äter bilar på Biblioteksgatan. Det är liksom för trashigt. Där äter nog ingen över huvud taget.

Jag är en hel timme tidig till en bokrelease och alldeles ensam på Stureplan. Jag bestämmer mig för att dricka ett glas vin som lugnande medicin.

Efter att ha gått omkring i en kvart utan att ha pallat att gå in någonstans väljer jag KB, men lyckas inte få kontakt med bartendern. Jag försöker gå in på en annan fancy bar men där är det så mycket vackert folk att jag vänder i dörren. Inte en chans att jag vågar beställa eller fråga om det finns någon ledig plats. Jag dristar mig till att testa ytterligare ett ställe. Eataly.

”Are you here for the wine event?” frågar en trendig tjugotvååring.

”No”, säger jag och går.

”Ta hjälp”, skriver psykologen och psykoterapeuten Anna Bennich i sin nya bok Att vinna över ensamheten.

Okej! Jag ringer någon. Hjälp, piper jag. Jag är ensam på Biblioteksgatan.

Hen föreslår att jag ska testa Mood-gallerian. Ja! Där står ju dessutom en av Cajsa von Zeipels tjejer. Om jag går dit och tittar lite på henne får jag kanske styrka. Blir en Cajsa.

Jag står ett tag framför Cajsa. Det känns mycket bättre när jag går in i gallerian. Men alla barer är proppfulla med snygga AW:are. Jag får panik.

”Kartlägg hindren”, skriver Anna Bennich. Jag känner mig så ful i mina billiga och trasiga kläder.

”Bryt mönstren”, fortsätter hon. Okej, nu gör jag det bara och går till Vigårda som åtminstone är ett brickställe och inte lika snobbigt. Jag råkar be den artonåriga kassören om en KOPP vin och blir pionröd i ansiktet.

Jag ställer mig och dricker vid avfallssorteringen. Med Tomas Andersson Wij sjungande i öronen.

”Om vi möts, då ska du få min ensamhet, och allt det där som ingen vet. Då får du hela mig, och mitt leende.”

Här ges inga leenden, tänker jag och lämnar mitt vin och går. Den som får min ensamhet ska få mitt allra suraste humör.