En påminnelse om att akta sig för sköna snubbar

Det är som om Gud fader själv ser till så att jag ofta hamnar i situationer där jag påminns om varför man inte ska nedlåta sig själv till att leva i en relation med en man.

De finns överallt. De sköna snubbarna. Nu senast stod han på Stadsbiblioteket.

Den slitna femtio plus-mannen berättade att han hade råkat ut för något så osannolikt att han under ett stambyte i lägenheten missat en faktura. Jajamän!

Trots att jag visste var det skulle sluta kunde jag inte låta bli att stå kvar och tjuvlyssna. Bibliotekarien var en extremt förstående och hjälpsam kvinna. En sådan som han kan dupera i sömnen.

Hjälp honom inte, ville jag ropa till henne. Lyssna inte på hans passivt aggressiva alldeles för höga röst med vilken han ville att alla skulle tro på hans lögner om missade fakturor som lett till att hans mobil stängts av och dessutom hade hans laptop som han lämnat i den renoverade lägenheten vattenskadats.

Så ja, han ville alltså låna en dator.

En superskön snubbe, alltså. En sådan som inte bara dricker för mycket utan alltid omges av ”spärrade” saker. För att inte tala om alla lögner som omgärdar det som är ”spärrat”. Och som är en jävel på att manipulera så att skulden till det som är ”spärrat” alltid är någon annans. I de allra flesta fall en kvinnas fel.

En skön snubbe skall du icke vörda, påminde Gud mig om. Och de uppstyrda männen kommer vara kontrollerande och elaka. Du skall leva ensam och njuta av det du själv vill göra. Du skall icke underkasta dig vare sig idioter eller den tillfälliga sinnessjukdom som kallas kärlek och romantik. Du skall icke sitta och vänta på någon skön snubbes jävla sms. Du skall icke leva resten av ditt liv i en kompromiss.

”Alltså”, fortsatte den sköna snubben. ”Jag brukar gå till ett annat bibliotek, va, men de sa att mitt lånekort är spärrat. Är det okej om jag lånar en dator av dig?”

Och så slutar den här berättelsen. Den sköna snubben fick som vanligt det han ville ha. Och jag gick lyckligt därifrån.