Låt livet bli ett stycke lyrik

Du ska skriva som om du gjorde det i hemlighet. Som om ingen någonsin kommer läsa det.

Det är det bästa skrivrådet jag fått.

Bättre än det där lite uttjatade om att när det känns outhärdligt pinsamt så är det bra. Att det är stycket du absolut inte får stryka.

Det ska kännas som om du skulle göra det även om ingen läser det.

I går köade jag i kylan tillsammans med en massa andra som ville se handvävda mattor av en gammal dö kärring. Märta Måås-Fjetterström hette hon.

Måås-Fjetterströms mattor visas i Rikssalen på det Kungliga slottet, i samma rum som drottning Kristinas blänkande silvertron, prydd av kvinnofigurer i form av Justitia (rättvisan) och Prudentia (förståndet). Den hon 1650 fick av den stilige adelsmannen Magnus Gabriel De la Gardie och som likt alla storslagna gåvor innebar vissa trista förpliktelser. Han ville nämligen gifta sig med henne. Men Kristina sa nej och gick sin egen väg. Precis som Måås-Fjetterström.

Måås-Fjetterström skulle ha gjort sina mattor ändå. Även om hon inte fick sina stora uppdrag av kungahusen.

Måås-Fjetterström skulle aldrig falla sig in att ”stryka” det som kändes bäst även om det var obekvämt. Så pass att den matta hon ställde ut på Stockholmsutställningen 1909 var så nyskapande att hon fick sparken som föreståndare för Hemslöjdsmagasinet. Hon hade tydligen ”inte lagt sig nog vinn om att främja den gamla skånska vävnadskonsten”.

Måås-Fjetterström, som förstod sig på just rättvisan och förståndet, startade helt enkelt eget för att kunna skapa fritt. Hon ville att hennes konst skulle ha ett själsligt innehåll, aldrig hamna i slentrian.

Själv skriver jag för att hitta dem som är som jag. Som i världen söker ett stycke lyrik.

Har du ingen möjlighet att se Måås-Fjetterströms mattor på Slottet tycker jag att du åtminstone ska göra saker som för dig har ett själsligt innehåll.

Gör det som är du. Det som du inte vågar berätta för någon.

Så att livet blir ett stycke lyrik.