Om att avbryta arbetet för att onanera

När jag inte en skriver en krönika målar jag ofta naglarna. Omsorgsfullt väljer jag den orange färgen bolt and be bold.

När jag inte skriver en krönika planerar jag olika instagrambilder jag ska lägga ut under dagen. Som den nya roströda pytteväskan och det dito lila läppstiftet vars nyans heter dragonfruit och som jag köpte enbart för namnets skull. Jag vet inte vad jag gillar mest av väskan eller läppstiftet. Om jag inte vore krönikör skulle jag vilja jobba som en sådan som namnger färger.

När jag inte skriver en krönika brygger jag ofta jättestarkt Earl grey-te som jag dricker medan jag frenetiskt tuggar tuggummi. Bubblemint.

När jag inte skriver en krönika planerar jag kommande krönikor. Som krönikan om den plötsligt uppkomna lusten att skapa med händerna är en form av medelålderskris. Jag ska använda ett bra citat som konstnären Cilla Ramnek sa när jag besökte hennes utställning häromveckan.

Eller den där jag tänker tutta samman Viv Albertine, Kate Zambreno och Sigrid Nunez till en text om biblioterapi som jag läste om i The New Yorker.

När jag inte skriver en krönika skriver jag ofta ett bokkapitel. Som min kommande roman vars berättarröst blir så kåt av den detaljrika gå ner-scenen på en teater att hon måste avbryta arbetet för att onanera. Väldigt meta. Jag älskar meta.

När jag inte skriver en krönika postar jag böcker. Sådana jag säljer på mitt antikvariat och till bibliotek då jag skickar med ett fint kort från Victoria & Albert-museum i London, på vilket jag skrivit att jag gärna kommer och pratar på deras fina bibliotek. När man inte automatiskt blir bokad får man ta saken i egna händer.

När jag inte skriver en krönika mailar jag artikelidéer till diverse redaktörer och funderar över hur många idéer det är okej att en människa kan ha och skicka runt utan att det anses too much.

Så där ja, nu har jag skrivit en krönika om vad jag gör när jag inte skriver en krönika. Då kan jag sätta igång med att skriva en krönika.