Persbrandt får mig att somna som ett lyckligt barn

Ofta läser vi inte mer än rubriken innan vi delar en artikel i sociala medier. Orka läsa liksom.

Men lyssnar gör vi. Hälften av Sveriges bokkonsumtion utgörs av ljudböcker.

Det är ju så praktiskt att man kan göra saker samtidigt som man får en berättelse rätt in i skallen. Alla tunga, ofta monotona vardagssysslor blir mycket trevligare med en ljudbok. Det är väl därför så många lyssnar, tänker jag. För att inte tala om att träningen går så mycket lättare med sin favoritröst i lurarna.

För så funkar det, ofta är det rösten som vi går efter, inte innehållet.

”Du ska rikta dig till någon, som om det du läser är det viktigaste som finns”, säger min favoritröst Ludvig Josephson i ett mail. ”Som ljudboksinläsare ska du skita i det homeriska ruset, skit i att tänka på högläsningen som en erotisk handling, skit i mindfulnessen, skit i hur studion ser ut eller är utrustad.”

Men nog är det erotiskt, anser jag och tänker på Mikael Persbrandt som nu fått äran att läsa in Storytels nya satsning som passande nog heter Sömn (skriven av Helena Kubicek Boye). Jag hör Persbrandts mörka, raspiga röst och ser hans smart varumärkestvättade rollfigur i Netflix-serien Sex education framför mig. Den snälle, svenske rörmokaren Jakob som varje morgon står i Gillian Andersons makalösa villa och gör smoothie med en massa nyttiga bär. Isblå, penetrerande blick, ett uppriktigt vänligt leende. Inom två minuter sover jag som ett lyckligt barn.

Innan jag såg Storytels egen Sifo-undersökning om att störst andel lyssningar sker mellan nio och tio på kvällen trodde jag att jag var ensam om att hänsynslöst använda författares mödosamt nedskrivna verk för att knoppa.

Jag förstår att folk testar vad som helst för att få en god nattsömn, men att boken – återigen – är det som måste stå i kläm är ju lite sorgligt.

Det är lika bra att inse faktum, ingen, inte ens de som lyssnat på våra böcker har tagit dem till sig. De har använt dem som sömnpiller. Orka lyssna.