Euforin innan pandemin

Euforin innan pandemin. Känner ni också av den?

Man fylls av en oförklarlig positiv outsinlig energi. Man vill bara ut och resa till otillgängliga, helst omöjliga, och farliga platser. Man vill absolut inte vara hemma, för där kommer man ju tvingas sitta i månader när karantänen till sist blir verklighet.

Toabalarna börjar ta slut. Likaså stapelvaror som ris och pasta.

Det blir till att börja med någon märklig diet – the pandemi diet – eftersom det inte kommer att finnas någon mat på grund av att alla transporter kommer att strypas.

Och family cloth kommer till slut bli ett faktum. Det vill säga, av ett gammalt lakan klipper man erforderligt stora bitar med vilka man torkar sig där bak. Vilket så klart är helt beroende av en fungerande tvättmaskin.

Folk talar om att stänga av disk- och tvättmaskiner. För att de skulle sprida smitta? När jag googlar för mer information kommer jag bara till Rörstrand-serien ”Corona – ett porslinsfenomen”, som formgivaren Jonas Bohlin beskriver som ”ett vackert försök att ta ned månen och sätta den på ditt middagsbord”.

Finns det en mer passande beskrivning över hur vi känner oss nu?

Så här var det nog innan något av världskrigen bröt ut. Folk lever upp och passar på att göra precis vad som helst, bara det sker i dag.

I vårt tillstånd av pre corona mania vill vi pricka av precis allt på vår bucket list. Vi vill ta ner månen och sätta den på vårt middagsbord där vi samlar alla spännande människor vi tycker om och beundrar. Vi vill skratta tills vi gråter. Vi vill aldrig gå och lägga oss.

Vi ska ju ändå alla dö, så det är lika bra att gå all in, tänker jag när jag lystet bläddrar i min jättelika vegan-kokbok som jag köpt för att jag ska bjuda hem folk, varav majoriteten är veganer, på middag.

Jag bjuda hem folk! The crazy! Jag som hittills inte stått ut med tanken på att visa upp mitt hem – som likställt det med att visa sig naken offentligt – planerar nu att ha så många fester så möjligt. Innan allt det roliga tar slut.