Granskott på en krog i en by med tio invånare

”Och det här är en slaktkniv – den når väldigt mycket.”

Inom fem minuter hände det som alltid sker när man är på en trevlig middag, samtalet glider in på mord eller sex. I det här fallet blev det mord.

Att besöka paret Huuva på Huuva hideaway är något utöver det vanliga. En krog med tre omnämningar i White guide, i Liehittäjä – en by med tio invånare, tjugotvå bastur (pluralformen enligt internet), fyra hundar och en katt, som inte har några som helst problem med att trippa omkring ute trots tjugo minus. En av de tio är dessutom författare och förläggare, Per Huuva vars kokbok Aitta nyligen förärades en fin understreckare i Svenska dagbladet av Margit Richert). En driver ett glutenfritt bageri.

Förlag och mat. Man har alltså allt man behöver i byn.

Efter en utsökt middag bestående av älg, ren, ingefärsgravad gös, granskottsgravad röding, stekt löja, hjortron, kvannefrön, kaffeost och kotikalja, Tornedalens vardagsdryck, klämde maken Henry Huuva fram att han medverkade i Bastubaletten från Tornedalen (Svt).

Det vill säga byn har dessutom en kändis! Som inte bara varit med i teve, utan dessutom åkt på en stor turné med föreställningen.

Sedan pratar vi om knapsu då och nu och sorgen får rummet att stanna till ett tag när Henry Huuva berättar att hans stora barndomsdröm var att just dansa balett. På sextio-sjuttiotalet var det liksom inte läge att bryta mot landsbygdens normer som var så mycket starkare än storstadens.

Men sedan skålar vi i björksav och börjar prata mord istället. Stämningen lättar.

De bästa mordvapnen är tydligen en istapp (alla bevis smälter bort) eller ett djupfryst djur (ett kraftigt slag och sedan ätes tillhygget upp).

Men kroppen då? undrar ni.

Jo den tar svärsonen hand om, han är ju begravningsentreprenör.

Nästa vecka kommer Vickan och Daniel till byn, jag hoppas de får träffa familjen Huuva. Så här trevligt var det länge sedan jag hade.