Jag vill vara Lyxmobilen

Inget svar.

Så kan man sammanfatta Lena Anderssons enastående roman Egenmäktigt förfarande.

Jag kommer att tänka på den boken för att jag just köpt en sprillans feting till mobil. Som i sin tur får mig att tänka på hur svårt jag har att acceptera när folk inte svarar på mail och sms. Den där ångesten Lena Andersson beskriver så bra. När jag nu läser om boken upptäcker jag att jag på ett flertal ställen strukit under så hårt att papperet nästan brustit.

”Varför fattade hon inte att avgrundsångesten över ett obesvarat sms var densamma varje gång och att enda sättet att undvika den var att inte skicka några?”

För Ester Nilsson är det Hoppet som ställer till det. Önskan att Mannen ska älska och vilja leva med henne. Som gör att hon ignorerar väninnekören och istället – i över ett års tid – förnedrar sig. För mig är det att vara så obetydlig att folk helt enkelt har roligare, mer intressanta saker att göra än att svara mig. Innerst inne vet alla att det är så. När folk inte svarar på sms – eller för den delen dröjer alldeles för länge – beror det på att man ligger för långt ner på listan för att de ska bry sig eller komma ihåg att svara. Annat dök upp.

Ester Nilsson funderar över om de som skapade sms och mail någonsin kunde ha föreställt sig den ångest som uteblivna svar leder till.

Jag älskar att göra-listor och för dagligen ett flertal pågående listor under olika rubriker som ”texter” (Männen i mitt liv-boken, Bengt Ohlssons nya bok, runkhata, aldrig äta kaviar för laget) och ”barnen” (Uppsala ultimate skatecamp inställt, nya konståkningsskridskor, septumpiercing, friidrottsfunktionär).

Men vissa saker behöver man inte skriva upp. Som exempelvis ”köp ny mobil”. För det är något man aldrig glömmer. Det blir liksom av, av sig själv. Hur stressad man än är så köps den där mobilen. Ändå.

Jag har så extremt svårt att acceptera att vara någon som ens måste skrivas upp på en att göra-lista. Jag står inte ut med att inte vara den nya Lyxmobilen.