Vi såg en Göteborgsgrävling

Vi åkte till Göteborg. Och såg en död grävling i vägrenen som vi inte heller brydde oss om. Vi bara skrattade. Under hela resan kom han inte in enda gång på Göring eller nazister. I Gränna skällde jag ut en familj för att de tog min polkagrisstång. Den med smak av viol.

Vi undrade om Per Hagman var på Marstrand. Eller Peter Harryson. Är inte han död? frågade jag. Jag krockade nästan med sidoräcket när vi pratade om döda kändisar. Sedan började vi göra en lista över är inte hen död-kändisar. Sådana man förutsätter är döda fast de lever. Som Björn Skifs. Thomas von Brömssen. Pete Doherty. Shane MacGowan. Kate Bush. Kate Moss.

Visst är det jättekonstigt att Magnus och Brasse inte lever? sa han. Visst tog Brasse livet av sig, sa jag. Nej, tyvärr, Brasse dog av hjärtsvikt. Sedan började vi prata om kändisar som dog en naturlig död. Och om Hunter S Thompson som ville att hans aska skulle skjutas ur en kanon. Men på grund av att han inte hade råd så fick Johnny Depp finansiera det.

Folk ba: Hur var begravningen?

Depp ba: Den vara fin.

Sedan berättade han om världens vackraste lik som hoppade från Emipre state building och landande på ett biltak. Och om hon som hoppade från Hollywood-skylten. Och om Elliott Smith som högg sig med inte ett utan två knivhugg i hjärtat. Om spektakulära dödar. Kurt Cobains metod var spektakulär. Men att det som kändis i dag inte räcker med att skjuta sig ur en kanon. Fatta stressen att som kändis först tvingas leva ett pressat liv och sedan behöva dö på spektakulära sätt.

Vi hoppades på att stöta på Henrik Berggren för att han måste vara den kändis som gör sig bäst i infrarött. Vi såg Belinda Olsson på Andra långgatan. Vi duckade och gick vidare. Sedan hittade vi en bra bar på Femte långgatan.

Jag vill bara äta skaldjur på ett dyrt ställe, sa jag. För jag litar bara på dyra ställen.

Sedan sa han att de som tycker att jag skriver konstiga saker på facebook har enats om att honom hjälper vi inte. För de bryr sig inte. Jag är deras grävling.