Jag har fortfarande en vän med en bil så vi körde till Vaxholm. Trots att jag på instagram hade skrivit att han bara vara en vän och trots att han fullständigt bröt ihop för att jag flera gånger ändrade vår ursprungsplan och klockslag. Vi såg en räv i vägrenen. Liggande på sidan. Som om den bara vilade lite grann. Fast den var stendöd. Jag brydde mig jättemycket. Så pass att jag höll på att köra över den. Varför bryr du dig om räven? Han var uppriktigt förvånad. Jag sa för att räven är sötare och lenare. Grävlingar är sträva och inte lika sköna att klappa.

Sedan började vi prata om folk som dött av misstag. Som poeten Dan Andersson som 1920 dog på rum 11 på Hellmans hotell i Klarakvarteren när han andades in vätecyaniden som egentligen skulle ha dödat vägglössen. Dog inte Mama Cass av en skinksmörgås? frågade han. Nej, sa jag, hon dog av hjärtinfarkt. Jaha, vad synd, sa han. Sedan började vi prata om alla som dött i olyckor. Som Buddy Holly, Left Eye och Aaliyah. Det är nästan spektakulärt att som kändis dö på ett icke-spektakulärt sätt. Sedan sa han att om man googlar på unga kända död då kommer din grävlingstext upp. Grävlingen är din grej. Inte visste du att grävlingen skulle bli din grej?

Mitt sår på läppen är inte herpes, sa jag, jag har inga könssjukdomar. Säger hon medan hon runkläser sin egen grävlingstext, sa han och började hångla. Om det skulle vara herpes är det ändå för sent, sa han. Det är det mest romantiska jag varit med om.

Sedan började han prata om Göring. Jag skröt om min nazi-arbetskapacitet. Sedan bestämde vi oss för att ta namnet von Räfven när vi gifter oss. Här vilar Linda och Magnus von Räfven. Är ni ihop? messade Virtanen på grund av sådant han läst på instagram. Vi svarade att vi gifte oss borgerligt på Marstrand men vi hade en präst för Jonas Gardell var upptagen. Va, skojar du? frågade Virtanen. Linda Talib. Magnus Skugge. Nä, är det okej om vi använder Virtanen? Vore en ära, svarade Virtanen.

Jag vinner alla krig. Skrek jag med ansiktet alldeles för nära hans och med mitt långa mästrande pekfinger mot hans öga. Det var efter att han hade konstaterat att jag inte klarar av att ha folk framför mig för att jag tävlar med alla och måste komma först och han inte kan ha folk bakom sig. Var fan ska alla människor då befinna sig? undrade han.

Det var även efter en jävligt stor räk- och havskräfttallrik på Marstrands värdshus (där alla enligt Per Hagman till sist hamnar, innan de sedan aldrig lämnar ön, utan bara blir kvar i veckor). Mat som jag naturligtvis tvingade honom att plåta mig med, så att jag kunde lägga ut det på instagram, så att mitt liv framstår som ett äventyr. Så att ingen får veta sanningen. Som är att jag i själva verket mest ligger och sover och är sur och arg och asjobbig att resa med. Att jag har så nära till gråten. Och alltid kräver bilder på tårarna. Som då jag – efter att inte ha ätit någonting alls – började böla för att det han berättade var så himla sorgligt.

Och det var efter att jag vägrat ta att kattjäveln, turistkatten Barclay som hade en egen namnskylt utanför hans favoritplats under ett träd, dumpade mig. Att den med högburet huvud istället bara trippade fram för att sätta sig så retsamt som möjligt mellan hundarna nere på kajen. Bara för att prove his fucking point. Som om den sa jag är inte rädd, jag vinner och exakt så skrek jag. Jag. Vinner. Alla. Krig.

Anorexikriget, ingen jävel skulle kunna få mig att käka, skrek jag.

Kbt-kriget, om tanten skulle tvinga mig att konfrontera X eller Y eller att jag måste kräva tillbaka nyckeln så skulle jag bara säga hej då och sluta gå i kbt.

Du tror det, du tror att du vinner alla krig, sa han. Fast du i själva verket förlorar precis alla. Du är under ständig belägring men genom att hålla händerna för öronen så tror du att du vinner. Jag deklarerar alla krig, säger du och förlorar. Du är fan som Bagdad Bob!

Jag skriver det här till er från Marstrand. Efter att min suicidala dejt ballat ur. Han bara skrek en massa förolämpningar som fatta hur jobbigt det var för mig att behöva köra dig ända till Marstrand för att vi skulle hitta det sista exet av Svenska dagbladet för att du skulle runkläsa din egen text som jag inte ens fick läsa för att det var jobbigt för dig.

Fattar du hur det är för mig att du bara använder allt jag säger i dina texter. Och när du inne på Konsum Kungälv skrek har du Svenska dagbladet till den där sjuksköterskan. Du bara hon hade ju namnskylt, hon hade rock, som en i charken. Men hon stod ju framför kassan, hon hade något i handen som hon skulle köpa. Och sedan blev du stött av hennes reaktion, fast det borde vara tvärtom. Och när du bad en societetsdam som inte var en kroggäst att peka ut toaletterna.

Fatta hur jobbigt det var för mig när jag var hungrig men inte fick äta det där ägget. Du bara men det är löskokt och från Göteborg och 27 grader i bilen. Du bara jag står inte ut om du spyr, jag kommer inte komma hem om du spyr.

Fattar du hur jobbigt det var när de ville bjuda dig på räkor men så ville du inte ha, inser du hur pinsamt det var för mig. Fatta hur obehagligt det kommer blir för Per Hagman när han om två veckor kommer dit med sin dotter.

Och när jag kom tillbaka till Societetshuset där du suttit och skrivit skit om Göteborg så sa du snabbt nu kommer han, nu lägger vi på. Sedan stal du den där dyra pennan. Och när vi lämnade Societetshuset och jag undrade om du inte skulle betala för din sista kopp te och du bara jag väljer att se den som en påtår. Per Hagman kommer att bli tvungen att ersätta för både teet och pennan. Om du är Jonas Gardell så är Per Hagman din Mark Levengood som får gå runt och släcka bränder efter dig. När Per kommer hit så kommer hela jävla Marstrand stå i lågor.

Du åskådliggör den samlade bilden av hur en stockholmare beter sig. En som säger bär upp mina väskor till rummet och när de säger att de inte jobbar där säger du bara, nä det var inte det jag sa, jag sa bär upp dem.

Sa du Femte långgatan till taxin?

Vad kom först, Håkan eller Göteborg?

Vem är värddjuret, Håkan eller Göteborg?

Tänk att vara fånge i sin egen hemstad. Att spela för 70 000 pers på Ullevi och sedan bara gå hem i sommarnatten. Som om han bara varit en dag på jobbet, vilket han i och för sig har, och sedan knalla hem.

Bor inte Håkan på Ullevi? Har inte han besittningsrätt där vid det här laget?

Är inte det jättedyrt?

Han har en inneboende. Henrik Bergagrentrollet, under sängen. Han får aldrig sätta ner fötterna.

Vid fullmåne kan man höra Henrik Bergagrentrollet yla Shoreline över Majorna.

Han kan ligga där i sin Hästensäng och axla rollen som stans Beppe Wolgers som varje kväll nattas av Thomas von Brömssen.

Fatta hur lång tid det skulle ta för Göteborg att repa sig om Håkan flyttade.

Någon ba har en hel fotbollsarena som sitt sovrum.

Vi har ett kungahus och så har vi ett kungahus.

Vad sa taxin? Tänk om han inte hittar till Femte långgatan.

När Håkan dör kommer han ligga i lit de parad som den döende dandyn i Poseidons armar. Inför hela avenyn. Och alla spårvagnar kör i formation.

Och Feskekörka skjuter salut.

Så där som när Sten Åke Cederhök hängde lit de parad där och stanken ersatte makrilllukten.

Tror du Håkan får lön av Göteborg för att skriva de där fablerna om sin hemstad?

Glenn Hysén måste vara den enda som inte får betalt av Göteborg.

Det behövs inte, för han tycker det är så jävla gött att vara från Göteborg.

Finns det någon kändis som Göteborg försöker förhandla bort?

Papa Dee.

Man brukar ju säga varannan vatten, men med Håkan är det varannan gammal. Varannan spårvagn måste vara gammal.

Och de måste heta Albert och Herbert.

När man väl besökt Femte långgatan kan man aldrig återgå till första, andra eller tredje.

Håkans nästa skiva borde heta Långgatan.

Var hade Håkan ramlat om han bodde i Stockholm? På Mariatorget?

Vi har ju bara Väster- och Österlånggatan.

Var ligger hotellet på Marstrand?

På Långgatan.