Vi såg ett murmeldjur, del 1

Vi körde norrut. Vi såg ett murmeldjur i vägrenen. Som vi åt av. För att vi ville ha böldpest och dö. Sedan pratade vi om självmord. Om Moa Martinsson som drog till sig självmördare. Karl Johansson som 1928 sprängde sig med dynamit. Och sedan Harry Martinsson som 1978 skar upp magen med en sax. Visste du att filosofen Empedocles tog livet av sig genom att hoppa ner i Etna, sa han. Visst tog Lena Svedberg livet av sig, frågade jag. Ja, sa han. Bra, sa jag.

Sedan sa han att det som kanske inte funkar med oss är det självdestruktiva, jag är den mest destruktiva jag vet men du är mycket värre. Du står inte ut med det snälla. Du flyr det icke olämpliga. Men samtidigt är du jättekomplex och inom loppet av en kvart utvecklade du en jättesvartsjuka. Var det någon kortisongrej eller? Och när livsinnehållet inte duger som det är höjer du insatsen. Du är livrädd för att må bra för att dina texter skulle bli kassa då. Du kommer alltid göra tvärtom. När alla om mig skrek att du skulle springa åt andra hållet sprang du rakt in. När det blir normalt drar du. Sedan sa han att jag är den äldsta han legat med. Och berättade om att det finns två portaler till helvetet. Door to hell i Turkmenistan där det på grund av det där experimentet alltid brinner. Och Krafla-vulkanen på Island där djävulen landade efter att ha blivit portad från himlen. Jag sa att om jag får önska så vill jag helst inte att du tar livet av dig när vi är på Island och jag tvingas åka hem med dig i en urna. Men tänk vilken jävla text det skulle bli, sa han. Du kanske kan DHL-a hem askan. Visste du att askan från en död väger lika mycket som en nyfödd, sa han. Vi skulle säga hej då, hur sorgligt den för stunden än må vara. Sedan vill jag så klart inte dö. Jag vill ju vara med dig så mycket jag kan. Sedan berättade jag om slutet på Houellebecq-filmen, där han sätter sig i en bil för att lägga sig i omkörningsfilen. I 250. Till klassisk musik. Allt är så stilla och vackert.