De gör reklam i tv hela tiden för Hans-Erik Dyvik som åker runt med en Cornelis-turné. Dyvik, det är han normannen som spelade Cormelis. Han gjorde det porträttlikt, i fråga om tjockhet och så, men jävlar i min lilla låda vilken dålig skådespelare. Han talade ju för fan norska!

Nu åker han alltså ut på turné och kör lite Cornelis-låtar. Jag tycker att det är rent obehagligt. Det är alltså en avancerad form av ”Sikta mot stjärnorna”. Det är spekulativt, det är åt helvete. Det är alltså en man som inte tolkar Cornelis. Han UTGER sig för att vara Cornelis. Han har klippt sig som Cornelis. Han har tjockat till sig som Cornelis. Han fuktar armhålorna med blomsprej så att han ska svettas som Cornelis.

Det finns mycket motbjudande här. Jag har inte sett showen, det behövs inte, den får :+:

Jag vaknar varje morgon på samma sätt. Klockan är runt sju. Charlie har satt sig upp i sängen bredvid mig. Jag vaknar av hennes bufflande, men är så trött att jag ligger kvar och blundar. Jag känner hur hon kryper intill mig, hon sitter där en stund och betraktar mig. Så för hon handen mot mitt ansikte. Hon klappar mig försiktigt på huvudet. Så fattar hon mycket försiktigt ett grepp med tummen och pekfingret runt mitt ögonlock. Så öppnar hon upp, så att hon kan se mitt öga.

Jag ser hur hon ler mot mig. Jag sätter mig upp i sängen. Hon kryper fram och fattar tag med båda händerna runt min nacke och så kramar hon mig.

Att vakna upp på det sättet. Det är det finaste jag kan uppleva.

Att leva i Sverige under den här tiden på året, jag vet inte. Att vistas utomhus gör mig så bedrövad – i efterhand. När man väl är där, ute i den vilda kylan, så känner man adrenalin, man känner den vrede som kommer när en människa måste anstränga sig på extraordinärt sätt.

Man drar på sig så tung jacka att man känner sig nedtryckt i jorden. Man drar ner mössan, virar halsduken tre varv, står innanför porten och förbereder sig, fokuserar på uppgiften, mumlar för sig själv som en höjdhoppare, tänker positiva tankar, böjer nacken och så stångar man sig ut med ett stridsrop. Och så plöjer man sig fram genom kylan, forcerar vintern steg för steg. Man slår sig fram genom denna iskalla äcklighet. Det är så raktigenom utan värdighet.

Varför gör jag det här?

Jag tänker på juli på Gotland. Jag ligger på en solstol under ett träd som silar solen på mig. Högt där uppe hör jag vinden i trädkronorna, inifrån köket står Sommar i P1 på. En vänlig bil kryper fram på grusvägen en bit bort, det är en bil som inte är i brådska, som ska just ingenstans. Jag ligger där och blundar i värmen. Jag har ingen som helst oro i kroppen. Jo, jag har en mikro-oro; jag tror bestämt att en fluga har satt sig på mitt lår. Borde kanske agera, rycka till med benet så att den försvinner, men jag orkar inte, för det är så skönt att ligga här helt stilla.

Där vill jag vara.

Jag såg Parlamentet häromdagen. Ny sändningsdag, ny programledare och nya moment. Men precis lika dåligt som alltid. Eller förresten, fan vet om det inte var sämre än någonsin.

Parlamentet var en gång i tiden väldigt bra. Det fanns en fiffig grundidé. En formell miljö, fyra formella ”politiker” i kostymer och strama uppsyner. En formell programledare, som mer fungerade som en bister moderator i sammanhanget. Allting var strikt och strängt – utom vad som kom ur ”politikernas” munnar. Med bistra uppsyner sa de rena galenskaper. Den krocken – det stränga politiska anslaget som mötte vad de faktiskt sa – skapade stor komik.

Sen gick det några år och långsamt hamnade programmet ur led. Skämten blev sämre, manusförfattarna tappade känslan, och för att kompensera uselt manus kände sig ”politikerna” tvungna att ta till rena buskisfasonerna. Plötsligt reste sig politikerna upp och dansade, de ställde sig på alla fyra på borden, de skrek, de kastade vatten på varandra. Och fyra av fem skämt handlade om sex. Och då försvann ju den där krocken. Då blev det bara pajigt och skitdåligt.

Förra året var Anders S. Nilsson programledare. Om honomn kan man tycka mycket, men han var i alla fall den enda i gänget som förstod att här ligger humorn: det strikta som möter det skruvade. Han förstod att om det skruvade möter det skruvade så blir det pannkaka. Han fattade att det krävdes av honom som ”moderator” att vara gravallvarlig. Nye programledaren Per Lernströms intåg har inneburit att också detta är borta. När Per Lernström skrattar på lattjo, när han kallar Berlusconi för ”gubbtjyv” och säger andra liknande ”galenskaper” så förflyttar sig programmet ännu längre ut på patetikskalan. Nu finns ingenting kvar. Nu finns bara en flinande programledare och fyra buskisartister som halkar på bananskal i studion.

Parlamentet är utomordentligt dåligt.
Parlamentet får .

Fänkålssalami: :++++:
Chilisalami: :+++:
Pata Negra: :++++:
Lardo (svålen på en gris, i lövtunna skivor: :++++:
Rädisor med salt: :++++:
Opastöriserad tallegio (kittost): :++:
Epoisse (kittost): :+++:
Färska räkor (22.90/h): :+++:

1. Jag har just frågat Ulf Brunnberg hur det kommer sig att han alltid är så brunbränd och lanserat teorin att han, precis som Arne Weise, har ett solarie i hemmet. Brunnberg ska just svara och jag tror väl att kameran ligger på honom. Då lyfter jag vänster hand mot mitt ansikte.

2. Jag vidrör nästippen. Hade jag bara kliat lite på toppen där så hade jag kommit undan med manövern.

3. Men jag vidrör ingen topp. Jag gräver inuti. Medelst tumme försöker jag skrapa insidan av näsan. Det är mycket obehagligt att titta på. Mycket. Obehagligt.

Kollar på reprisen av Let’s Dance. Utan ljud. Det var inget aktivt val av typen: Nä, nu stänger jag av ljudet och lägger mig och kollar på Let’s Dance. Det bara blev så och nu ligger jag här. Jag såg programmet igår, så jag vet ju på ett ungefär vad de pratar om. Nu är det Pascalidou, hon pratar om att hon är rädd för höjder och det är ett problem när hon nu ska lyftas av sin partner.

Nu blev det reklam. TV4 vevar samma reklamfilm om en ny Wallander-film som går ikväll eller om det är imorgon. Det handlar om att hela Ystad pllösligt blir utan ström. Detta illustreras först genom att de skjuter några fyrverkerier från någon elanläggning och sedan av att lamporna släcks både här och där i husen. En sak stör mig. Ett sällskap sitter på en veranda och har kräftskiva. De har sådana där vackra runda lampor som ser ut som månar och sånt. När strömmen går blir hela verandan becksvart. Det är ju dumheter! Det är ju levande ljus i de där lamporna! Menar de att de plötsligt går på ström? Så obehagligt otrovärdigt. De menar att ett sällskap har kräftskiva en lugn, vacker sensommarkväll och inte har ett enda levande ljus tänt på verandan? ÄH! Den filmen ska jag INTE se.

Nu vaknade Charlie, måste sticka, vi får höras lite senare.

Jag läser i Amandas blogg att hon fått massage av någon som påstår att man tar bort hennes knutar i ryggen genom att massera på, ja, ett helt annat ställe. Har den här massören en poäng eller borde man ryta ifrån lite?

Läs Amandas inlägg om denna ”chock-massage” HÄR.

Ulf Brunnberg är dagens gäst i det program som varje vecka lockar en halv miljon människor till datorerna. Lova att säg exakt vad ni tycker och kom gärna med förslag på hur vi kan göra det bättre! Utan er som tittar är vi, som ni förstår, ingenting.

Björn Ranelid :++:
Det märks ju så otroligt tydligt: han ska inte vara med i Let’s Dance. Inte för att han är dålig eller så, utan för att han inte är förmögen att ta kritik. Man ser hur förmörkad han blir av den, hur hans blick falnar, hur hela han kroknar, trikån blir plötsligt skrumpen och korvig, han krymper. Det är så ledsamt att se på det. Jag vill rädda Ranelid, ta honom därifrån.

Frank Andersson :++++:
Den största stjärnan i gänget. Jag gillar hur han ler, hur hans leende liksom är en del av hans väsen. När han inte ler så känner man lite obehag, man känner att något står fel till.

Alexandra Pascalidou :+:
Berättade att hon tagit ett lugnande piller före sändningen och babblade sedan så till den grad att man önskade att Hellénius kunde trycka in den fina näsduken han hade i bröstfickan i hennes mun. Hon kanske skulle tagit ett piller till?

Figge Norling :++++:
Den värdigaste deltagaren i startfältet. Jag menar att han är den värdigaste MÄNNISKAN. Han försvarar humanismen som livshållning, man ser det på hans steg. Jag är mycket förtjust i den mannen.

Andreas Weise :++:
Det måste man ändå säga, att det trots allt hade varit bra mycket roligare att se pappa hanses i programmet. Men nu är det som det är, vi får nöja oss med Andreas och det är inte så dåligt, det heller. Hans liknelse om att deltagandet i programmet är som att “komma in i en godisaffär utan pengar” var dock fullständigt obegriplig. Vad menade han egentligen?

Alexander Rybak :+:
Jag tyckte i början att det var lite fiffigt att ta in den där gullige norrmannen, men nu är jag ordentligt trött på honom. Det tycks mig bara finnas poser och tillgjordhet. Han står och plirar med ögonen och försöker se ut som en nyvaken och mycket gullig tonåring.