Jag gick med Charlie på Karlavägen när hon plötsligt stannade tvärt och ställde sig mot en vägg. Jag förstod omedelbart att hon stod i begrepp att bajsa, för då måste hon stå alldeles still, gärna lite avskilt. Just då hände det att en smutsig skåpbil långsamt skred fram på gatan. Man kunde tro att det var en pundarbil av något slag, men plötsligt blixtrade den till, det började lysa blåljus överallt – det visade sig vara en polisbil av civilt slag. Polisbilen stoppade en bil som befann sig alldeles framför dem. Ut ur polisbilen steg två poliser. De hade på sig Oakley-solglasögon, joggingbraxer och smutsiga t-shirts. De såg ärligt talat inte kloka ut. De gick fram till bilen, beordrade föraren att stiga ur. De dividerade en stund med föraren och stuvade sen in honom i skåpbilen.

Så långt är det ju en rätt spännande historia, men det är först nu den blir oförklarlig och då gör jag som jag brukar när jag behöver spetsa till ett skeende, jag går över till historisk presens. 

Den ene polisen står där fem meter utanför sin skåpbil. Den misstänkte är instoppad i bilen, dörren är stängd om honom. Det är en vacker dag, vindstilla och Karlavägen är i stort sett tom på bilar. Polismannen tar fram sin telefon och ringer ett samtal. Han tar fram en papperslapp som han omsorgsfullt håller för sin mun varje gång han öppnar munnen. När personen på andra sidan pratar sänker han sitt munskydd, men så fort han själv pratar igen så åker lappen upp. Det är uppenbart så att han vill dölja munnen för att inte avslöja vad han pratar om.

Men varför? Misstänker han att den mistänkte är läpptydare eller vad det heter? Eller vad fan pågår?

Kan någon förklara?