Jag har köpt en ny dator och jag sitter här i min ensamhet och för över lite filer från min gamla dator till min nya. Jag såg att jag hade över 6000 bilder i mitt fotoprogram och bestämde mig för att säkerhetskopiera alltsammans. Vilken märklig sak att titta igenom de där bilderna – tre år ur mitt liv ur mobilkameraperspektiv. Så många bilder av strunt och så många bilder som man skylla beskydda med sitt liv. Det var så många minnen.

 

Den första bilden som jag har på Charlie utanför BB. Hon är en dag gammal.

 

Så många bilder jag har på kräftor. Säkert över hundra bilder. Närbild på kräftor, överblicksbild på kräftfat, kräftstjärtar, skalhögar, kräftlag i bytta…

 

En bild på min vän Sigge Eklund, som nu bor i USA. Jag tänkte på hur mycket jag saknar honom när jag såg den här bilden. Just där, när den här bilden tas, får han meddelande på sms om att han ska bli pappa igen.

 

Bild på Amanda som sover. Det är inte så många som sett Amanda underifrån på det sättet. Näsan ser ju mycket mer normal ut ovanifrån, om man säger.

 

Amanda och Amandas pappa Bengan på Amandas systers bröllop. Bengan har aldrig varit så uppklädd. Men han gick barfota.

 

Vi blev lovade av avlägsna vänner att få bo i det här huset i några månader. Vi var så nöjda med det, gick runt en hel sommar och visade upp den här bilden för våra vänner, skröt om att vi skulle bo där och bada i poolen där och så. Och sen blev det inget av resan. De ångrade sig. Det var ju lite snopet.

 

Två mycket speciella vänner som jag håller så kära. Johan som äger hotellet Furillen och Erik på Stenugnsbageriet. Här hade Erik omelettafton utanför bageriet. Han gjorde bara omelett på ägg som hans egna höns hade värpt. I somras sålde Erik bageriet. Jag kommer sakna honom väldigt mycket.

 

Dagen före mitt och Amandas bröllop. Jag skickade den här bilden till Amanda och skrev att Bengan hade bestämt sig för att bära denna huvudbonad under vigseln. Amanda blev skärrad. Jag blev skärrad av att Amanda trodde på det.

 

Gotlandskväll. Jag hade köpt charkisar och öl och tillsammans med Amandas systers kille Gustaf satte vi oss uppe i skogen där täckningen var bra och så kollade vi på AIK-match streamat via nätet. Det var en fin kväll. AIK vann.

 

Den här bilden hade jag som bakgrundsbild på min telefon i nästan ett år. Jag tycker hon är så vacker på den bilden, glad och sprudlande på något sätt.

 

Jag spelade in ett program med Patrik Sjöberg. Jag gömde alla hans kläder så att han tvingades ha på sig den AIK-tröja jag erbjöd honom. Det var roligt.

 

Vi reste till Colombia, för jag skulle programleda Paradise Hotel. Gud, vad ångest jag hade i det här hotellrummet när Amanda och Charlie var hemma de första veckorna.

 

Dagen före första inspelningsdagen åkte jag till huset där ”Paradise Hotel” skulle spelas in. Det var inte riktigt klart, om man säger så. Så blev vi två veckor försenade.

 

En bild på Adam som gjorde mig glad nu när jag såg den. Jag träffade Adam mycket förr i tiden, när vi gjorde radio ihop. Och vi lunchade ofta och då fick jag ibland se honom skratta på det där härliga sättet. Nu ses vi inte lika ofta. Jag saknar Adam.

 

Jag upptäckte den där appen där man kan se vilka flygplan som ligger i luften i realtid. Gud, vad jag höll på med den där appen under några månader. Flera timmar om dagen kunde jag hålla på.

 

Jag och Amanda bråkade nästan aldrig. Bara när det gällde kaffekokaren. Hon menade att jag utsatte mig själv och andra för livsfara när jag glömde den påslagen på jobbet. Men det tror inte jag, så jag skickade den här bilden och många fler i triumf till henne om morgnarna och då blev hon tokig.

 

Jag och Amanda och Björn af Kleen. Vi umgicks en del med honom förut, men inte längre.

 

När vi var i Thailand låtsades vi att Amanda var superstar och så stod jag på håll och tog paparazzibilder på henne. Det tyckte vi var väldigt, väldigt kul, minns jag.