Igår var jag och Sigge på Studentafton i Lund. Vi blev intervjuade på en scen om podcasten och sen var det eftersittning med traditionell pytt i panna. Det var en fin kväll. Det var spexuppträdanden och punch till kaffet och utskottsordföranden höll tal och före detta utskottsordföranden höll tal, ja ALLA höll tal och till efterrätten höll jag och Sigge också tal. Jag sa att jag tyckte att det var så spännande att få umgås med så unga, vitala människor. Och Sigge fick något besvärat i blicken och invände snabbt att han kände inte att det var någon skillnad på studenterna och oss, att han kände sig som en jämlike och att det var gott.

Och det blev lite tyst där vi stod och vi skålade och så satte vi oss ner och tuggade på pytten och tittade då och då hatiskt mot varandra. Plötsligt väste han att jag var ”ett äckel” och kastade ett vinglas i mitt ansikte så att en liten flisa av min framtand gick av. Han var mycket berusad och obehaglig och ville slå ner mig över bordet, han välte över sin egen tallrik  när han slog vildsint mot mig och jag minns kvinnoskrik och någon som grät och ett par av gästerna ropade in spexarna, stora biffar några av dem, som kunde mota bort Sigge och det sista jag såg av honom var när han mot sin vilja backande blev förd ut ur rummet och han skrek med rullande ögon: ”JAG SKA MÄRKA DIG!”