KVÄLLENS…
…största stjärna: Bill Skarsgård.
Det är något med honom, något helt självlysande. När man ser honom på scen så vill man aldrig att han ska lämna den. Det finns inte så många med den egenskapen i Sverige, knappt ens i världen. Jag är helt tagen av Bill Skarsgård.
…segaste snubbe: bildproducenten
Så fort det hände något utanför ramen för manus så blev det kaos. När en prisvinnare nämnde någon kollega ute i publiken så tog det en kvart innan bildproducenten fått korn på den jäkeln och då hade pristagaren redan börjat prata om annat.
… roligaste: Bröderna Skarsgårds ”gibberish”-tal.
Okej, det kanske var LITE långt, men det var väldigt skickligt. Ni förstår hur svårt det är att prata på sådant sätt att det rent diftongmässigt låter som svenska utan att ett enda ord betyder det allra minsta.
… mest kastrerade: Eric Gadd
Sjöng När vi gräver guld i USA helt och hållet i falsett. Det lät ju inte riktigt klokt. Man önskade att någon kunde springa fram och dunka honom i ryggen, lägga honom i framåtstupa sidoläge och rädda livet på honom.
…mest obehagliga: Micael Persbrandt
Kvällens första skämt riktades från Petra Mede till Micael Persbrandt och han tuggade ett tuggummi och såg rent rättpsykisk ut. Men sen blev han gladare och garvade och verkade avslappnad och det var ju skönt, man vill ju inte att Persbrandt ska sitta och vara suris.
…härligaste bild: att se Hobert och Endre tillsammans igen!
Nu ska vi inte lägga oss i det där, kanske, men efter att ha läst alla artiklar om deras skilsmässa så var det så fint och underbart att se att de satt där tillsammans och såg, jag vet inte, glada och härliga ut.
…sämsta prisutdelare: Gustaf Hammarsten
Det var fars-känsla på hans lilla monolog där han låtsades ha missuppfattat sin uppgift på sådant sätt att han trodde att han skulle dela ut pris för bästa ”bil-roll” och inte bästa biroll. Sexanspelningar av typen ”bästa bilroll måste kunna gå igång på alla cylindrar när man sätter på den” haglade och det var uselt och när man trodde att han nått rock bottom så blev det ännu lite sämre.
…mest mest malplacerade gäst: Kristian Luuk
Hela salingen var fylld av filmmänniskor och mitt där, placerad så att han syntes i bild över 200 gånger, satt tv-ansiktet Luuk. Märkligt!
…olyckligaste bild: Sanna Lundell messar vilt under hederpristagarens stående-ovationer-tal.
Kvällens gala i ett enda ord: UTMÄRKT!
Det var så storstilat och bra och snyggt och välproducerat att jag för en stund faktiskt helt glömde bort att vi gör för jävla dåliga filmer i det här landet. Och Petra Mede var BRILJANT!
Guldbaggegalan får :++++: