Det ska till sorkar för att hjälpa mänskligheten att förstå kärlek, sex och relationer.
Det finns nämligen två olika sorkarter som är nära släkt med varandra, men vars olikheter ger fingervisningar om att långa monogama parrelationer inte är lika lätt för alla.

Präriesorken skulle kunna kampanja för KD. Från den skimrande stund då en präriesork haft sex med en annan präriesork, är de tu i regel ett par resten av livet och får flera kullar barn i hop, till döden skiljer dem åt.
Ängssorken däremot lever som de flesta gnagare mer rockstjärneliv. Den ligger med den som faller den in, och barnkullar ploppar upp lite här och var.

Forskare har hittat vad det är i hjärnan som får sorkarna att resonera så olika när det gäller det köttsliga kärlekslivet: vasopressin.
Vasopressin är en signalsubstans som frisätts vid sex och påverkar hur starkt vi binder till andra, inte bara i kärlek utan även i andra relationer.

Hasse Walum, biolog och forskare vid Karolinska institutet, har tillsammans med professor Paul Lichtenstein studerat motsvarande system i den mänskliga hjärnan. 2008 släppte de en rapport som fick stor internationell uppmärksamhet. Den visade att människor fungerar på liknande sätt. Män som har en viss typ av vasopressinreceptor i hjärnan, är mer sällan i långa relationer.
Det samma gäller för den kvinnliga motsvarigheten, signalämnet oxytocin.

Walum fortsätter just nu med fördjupningar kring sin forskning och gästforskar i Atlanta, USA.
Jag pratade med honom på telefon och diskuterade möjligheten som jag funderat på: att för dem som har brist på trolovande signalsubstans att i framtiden kunna få vaccin som gör dem till evigt trogna präriesorkar.
Hasse Walum var skeptisk till att det skulle bli någon storsäljare.

Vi söker i dag fler singlar i storstadsmiljö, som kan tänka sig prata lite om livet, vardagen och samhällsutvecklingen. 
Mejla: granskning@aftonbladet.se

Lisa Röstlund
reporter