Jag tror att jag skriver det här som ett direkt svar till Erik Rosenbergs premiärinlägg i den här bloggen. Eller kontrast. Eller kommentar.

Jag känner mig inte som en misslyckad pokerspelare. Tvärtom. Sen mäter väl folk framgång på olika sätt antar jag. I pokervärlden mäts framgång ofta i inspelade pengar och där ligger jag väl i lä i jämförelse med ”proffsen” men på den nivån jag spelar så går det bra. Och det går bra för att jag är duktig. För att jag utvecklas och hela tiden hittar nya och snabbare sätt att exploatera mina motspelares svagheter.

Jag känner mig stark vid ett pokerbord. De första åren jag spelade poker försökte jag alltid sätta mig i jobbiga situationer vid borden. Spela mot erkänt duktiga spelare för att lära mig. Jag fick givetvis pisk hela tiden. Eller njä, inte hela tiden. Jag har faktiskt en hel del trofeér i bältet. Namedroppande kör jag senare, jag vill ju inte sabba några av de anekdoter som kommer längre fram.

Jag heter Jens Jadbäck och är snart 30 år gammal. Vissa dagar känns det tungt att erkänna att man nästan är 30, andra dagar inte.
Jag har liksom Erik Rosenberg jobbat med att skriva om poker. Jag har bevakat turneringar i Sydamerika, Nordamerika och Europa. Allt från WSOP till EPT, WPT och PHT. 2006 började jag jobba för en pokersajt i London. Året därpå flyttade jag hem till Sverige men fortsatte att jobba med samma sak. Nu jobbar jag på NordicBet sedan ett år tillbaka. Huvudsysslan är VIP spelare, men jag är nästan lite allt-i-allo på grund av mina kontakter och generella branschkunskaper. Det blir med andra ord en del andra projekt också, allt ifrån affiliates till marknadsspecifika kampanjer. Naturligtvis blir det en hel del live events också.

Nuförtiden spelar jag nästan uteslutande livepoker. Onlinepokern använder jag mest till kval, likt vår bloggkollega Ola Brandborn. Den senaste vinsten kom förra söndagen då jag kammade ett Vegas-paket värt 6 000 dollar. Eftersom jag redan var inbokad till Las Vegas i år så använder jag vinsten till att plocka med flickvännen som också är pokertokig. Hon är turneringsspecialist och har lärt mig otroligt mycket. Vi har helt olika spelstil och har kunnat dra stor nytta av varandras tips och råd. Mest jag då ska jag erkänna, eftersom hon är ganska mycket bättre än jag.

Det blir ett lätt hektiskt liv när man både jobbar med poker och dessutom spelar poker. Det är tvära kast och ofta kan man inte planera särskilt långt fram i tiden. Plötsligt vinner man en satellit någonstans och måste dra iväg. Eller så vinner en kund en satellit och då är det samma sak. Den enda riktiga hållpunkten under året brukar vara WSOP i Las Vegas som jag har besökt sedan 2005 med undantag för förra året, då jag höll på att flytta till Stockholm och precis hade börjat på mitt nya jobb.

Den närmaste tiden blir det en tripp ner till Malta, sedan nästan direkt till Las Vegas, direkt därefter lite semester i New York och eventuellt ett snabbt besök i Atlantic City. Sedan blir det sensommarturné på de svenska klubbarna.

Här i bloggen kommer jag att skriva om både gammalt och nytt. Saker jag varit med om nyligen eller för flera år sedan. Det blir anekdoter från Londons klubbar, söderhavsöar och homegames. Det blir självklart kommentarer på aktuella händelser och förhoppningsvis lite käftande oss skribenter emellan.

Jag tänkte berätta hur jag lärde känna de andra skribenterna. Den älsta bekantskapen av dem för mig är Ola Brandborn. Honom träffade jag för första gången 2003 (tror jag att det var). Jag och ett par kompisar hade en pokerklubb nere i Lund och han skulle hjälpa till med sponsringen. Vi skulle ses i Stockholm på anrika Klubben men när vi kom dit stod ingen Ola att finna. Det ryktades om att han blivit brutalt utdragen gång efter annan föregående kväll. Till slut dök han upp, mer eller mindre som ett spöke. Men vi fick vår sponsring i alla fall.
Sedan startades pokerförbundet upp och Ola skrev de officiella pokerreglerna och jag korrekturläste. Sedan vet jag inte hur det kom sig men våra vägar korsades allt mer. Vi har jobbat ihop, gjort filmer från Vegas, skrivit bloggar och kört en massa projekt. Jag vet inte vad det är med den där teoretikernörden men vi brukar kunna skapa bra skit!

Erik Rosenberg och jag blev ombedda att lägga till varandra på msn av en gemensam bekant. Jag visste att han bloggade och att han gjorde det bra men jag hade inte riktigt hunnit läsa hans alster. På ett av våra pokerforum började en gruppering bildas, ett kompisgäng mer eller mindre, och både jag och Erik halkade med. Sedan har det blivit ett antal träffar, mest i sociala pokersammanhang, bland annat på Valterego Invitational häromåret.

Simon Lindell träddade jag för första gången i vintras på en turnering strax utanför Örebro. Vi hade addat ett SuperWeekend paket till prispotten men vi ville inte ge det till vinnaren (eftersom det är så tråkigt) så jag skrev ner på en lapp att den som åker ut på plats 26 skulle få paketet. Jag vek ihop den och gav den till turneringsledaren och berättade inte för någon hur det låg till.
Simon var den som åkte ut på ”the lucky spot” och för någon månad sen bar det av till Tallinn. Vi satt fast där i några dagar på grund av askmolnet, men vi hade förbannat kul!
Han är, liksom de andra, en jävligt duktig skribent och det kommer att bli skitkul att läsa vad han skriver. Sin privata blogg uppdaterar han alltför sällan i mitt tycke.

Jahapp, det var lite om mig (och andra) men mer kommer. Jag har lite svårt att hålla käften ibland så räkna med liv i luckan med jämna mellanrum…