Det har varit lite dålig takt på uppdateringarna (och kommentarerna) här tycker jag. Själv skyller jag på att jag satt fast på Gozo norr om Malta hela förra veckan utan en uppkoppling värd namnet. Därför slänger jag nu in en gammal story från ”privatbloggen”. Bara för att underhålla er alltså. Håll till godo!

Under WSOP 2006 bodde vi på Gold Coast, ett stenkast från Rio. Själva casinot är lite sunkigt men rummen är helt ok. Att kliva in på Gold Coast är som att kliva in i en 70-tals deckare. Men kan nästan se Kojak och Baretta sitta och spela Pai Gow vid något bord. Ett klassiskt fik i bästa Seinfeld-stil finns också – Monterey Room. Där kan man få ”Graveyard Special” mellan kl 04 och 07. Bacon, ägg, hash browns och kaffe för $1,25. Perfekt för en jetlaggad skandinav!
De har också en hel del roliga lowstakes turrar. Bl.a spelade jag en $22 turnering där första perioden spelades som Fixed Limit för att sedan övergå till No Limit. Har aldrig sett eller hört talas om det, varken förr eller senare.

Hur som helst, den första veckan var man uppe i tid för att klonka Graveyard Special och jag satt där och mös i 70-talet. När det blaskiga kaffet var uppdrucket begav jag mig mot pokerrummet.
Vid ett bord med röd galonduk sitter en apa och flinar. Bredivd står fem personer och tre av dem ser jävligt skamsna ut. De frågade om jag ville spela. ”Mot apan då eller?” skrattade jag. ”Ja” blev det gravallvarliga svaret. ”Han spelar heads up, $100 matchen”. Jag visste inte vad jag skulle tro.
Apan hette Mikey. Mikey the Monkey närmare bestämt. Han hade just vunnit tre heads up matcher i rad, det var därför gubbarna stod och glodde hålögt bredvid bordet. Jag blev fan rädd. Man måste ju räkna med att det är värde att spela mot en apa. Tyvärr suger jag på heads up spel och ännu sämre var jag på den tiden. Dessutom var ju apan hetare än solen. Han hade nyss slaktat tre äldre herrar, en efter en, och de såg ut som att de visste hur man spelade heads up. Nej, någon heads up skulle det inte bli mot apan.
Jag fick snabbt förklarat för mig att Mikey körde Karl Möller-style, dvs all in eller fold varje hand. Dessutom gnällde en av gubbarna på att Mikey hade colludat med skötaren. Svårt beslut, skötaren kunde ju vara värsta proffset.

Nej, det måste finnas värde i att spela mot en apa bestämde jag mig för. Jag föreslog en Sit and Go. Vi var sju spelare – åtta med apan. Vi behövde alltså två till. Det var svårt att hitta folk ska jag säga. Jag vet inte om de var rädda för Mikey eller om det var någon sorts principiellt ställningstagande eftersom flera personer antydde att de tyckte att det var ”respektlöst mot spelet” att ha med en apa.
Jag tror att de var rädda. Mikey var sponsrad och skulle spela Main Event i WSOP nästa dag. Ett inköp på $10 000, en summa som ingen av låglimit spelarna på Gold Coast skulle kunna hosta upp.

Till slut fick vi in två fulla turister till vår gryta. Fan vet om det inte var bättre värde på dem än på apan. Men skitsamma, vi körde igång. Gubben hade haft rätt, Mikey colludade hejvilt med skötaren. När han fick en hand tittade han inte ens på den. Han tittade på skötaren istället. Om skötaren sa ”no” så sköt Mikey sina kort över linjen. Om skötaren nickade så gick han all in. Det blev några stringbets från Mikey ibland men vi orkade inte diskutera. Han skrek då och då och visade tänderna. Chimpanser är farliga. Sex gånger starkare än en människa och de kan bitas jävligt hårt. Man ville med andra ord inte mucka gräl med Mikey så vi lät honom stringbetta och skrika bäst fan han ville. Jag kan ju säga att jag har spelat mot otrevligare figurer än honom.

Mikey slog ut tre spelare. En gång hade han till och med AA. Två av de utslagna spelarna hade tidigare förlorat heads up mot honom. De kan inte ha mått bra. Till slut åkte Mikey ut på sjunde plats efter att helt vettlöst ha gått all in med 7-4 off mot en raise och en reraise. KK och AQ hade de andra två om jag inte minns fel. Nu var apan trött. Han ville inte spela mer. Han bara skrek och hade sig. Dock bjöd han in oss till fest på kvällen (via sin skötare då förstås).

Jag knatade över till Rio. Där var det liv och rörelse. Turneringsledare och officials sprang om varandra överallt. De viftade med papper och slet sitt hår. Det var Mikey som hade orsakat uppståndelsen. Han var inköpt och klar till Main Event men turneringsledningen ville inte att han skulle vara med. Det skulle vara ett hån mot pokern, mot WSOP och mot Harrah’s. Tänk om Mikey skulle vinna? Det hade inneburit allvarliga problem. Bolaget som hade sponsrat Mikey hävdade i sann amerikansk anda att det inte stod något i reglerna om att apor inte fick spela WSOP och det hade de ju rätt i.

På kvällen drog vi till Hard Rock Café där Mikey höll hov med pressen. Nu hade det hela gått lite för långt tyckte jag. Det var synd om apan. Alla skulle fotas med honom och dessutom spelades det hög musik. När Mikey gjorde grimascher skrattade alla och då blev han ledsen. Han kände sig hånad och hoppade upp i famnen på sin skötare och kramade henne. Men efter en stund tvingades han att återigen sitta på ett bord och smajla för kamerorna. Och han blev lika ledsen varje gång när folk skrattade.
Jag hoppades att han skulle slippa Main Event. Så mycket folk, så mycket kameror, så mycket skrik och liv. Stackars Mikey…

Nästa dag började Main Event. Vi var nere på Rio och letade efter Mikey men vi hittade honom inte. Jag fick tag i en turneringsledare som lättad meddelade att Mikey var portad. De hade funnit ett sätt att bli av med honom. Mikey var inte 21 år fyllda och fick därför inte spela på något casino i hela Nevada.

Året därefter, 2007, hade samma bolag som sponsrade Mikey tagit en kamel till Las Vegas. Kamelen var definitivt över 21 år gammal och de hade till och med gett honom en liten hatt. Tyvärr kunde han inte gå all in så han fick inte heller spela…