Ikväll var vi och tittade på Le Réve på Wynn, en helt fantastisk show! Det här är mitt sjunde besök i Vegas men det har ändå inte blivit något besök på någon Cirque du Soleil. Känns verkligen som att man har missat en hel del.

Jag citerar Lisa; ”Det här kan vara det bästa jag någonsin har lagt pengar på”. Direkt efteråt undrade hon vad det bästa jag har lagt pengar på är. Jag gjorde rookiemisstaget och svarade ”dig”. Jag behöver kanske inte skriva att det kom sura blickar och att jag ägnade de närmaste tio minuterna åt att desperat förklara mig.

Imorgon är sista dagen. Det blir några timmar på Qua Spa på Caesar’s Palace, lite poolhäng och sedan blir det middag med mannen, myten, legenden… Doyle Brunson! Om inget oförutsett händer det vill säga.

Las Vegas är precis så sjukt, så galet, så härligt, så underbart och perfekt som man vill att det ska vara. Man får vara lite galen här. Man får spela dålig poker och komma undan med det. Man får spela taskiga casinospel och tycka att det är skoj. Framförallt behöver man inte komma med fickan full av pengar för att få hänga med de andra turisterna, ta en drink och ha skoj. Det är den känslan jag saknar på Casino Monopol. Där finns bara stenansikten, gravallvar och någon sorts skam hängande över hela etablissemanget. Med all rätt kanske. Det är vidrigt att man inte ens kan gå innanför dörren med bara en femhundring (eller varför inte en hundralapp) och kunna få valuta för pengarna.

En annan kul grej är att Paul Christoffersson leder Main Event! Helt sjukt! Eller nej, det är det inte, han är en förbannat duktig lirare. Kanske har han tappat chipleaden men sist jag hörde något (för en timme sedan) så var han i topp.
Jag har följt Paul ända sedan rookietiden i Lund. Vi har rest mycket och hållt kontakten sedan dess. Jag hoppas verkligen att det blir finalbord för honom, han förtjänar det verkligen.

Lycka till Paul! Vi håller alla tummar behårt!