Så kallas jag ibland, oftast lite retfullt. Det stör mig dock inte det minsta. Det är ju såklart världens töntigaste smeknamn men det är ju det som gör det roligt då det på något sätt blir ironiskt menat från mitt och ”initierades” håll. Folk blir förvirrade. ”Är det på riktigt?” ”Har han kommit på det själv?” Nej, jag har inte kommit på det själv. Jag älskar att förvirra folk med väl dold ironi, särskilt pokerspelare.

Namnet kommer från den tiden då jag pendlade till Stockholm, Lund och London i jobbet. Jag var ganska ofta på resande fot (det är jag fortfarande förresten, men det var värre då) vilket lätt gör en trött vilket i sin tur gör en lite grinig. Det är inte bra att spela poker till klockan två på natten om man ska ut och flyga fyra timmar senare… På Stockholmskontoret blev jag snabbt känd som en riktig tjurskalle och då föddes först epitetet ”Tjuren” och strax därefter ”Tjuren från Lund”. Båda framvärkta av den dåvarande casinochefen.

Det hängde i och spred sig inte utanför kontorets väggar förrän en vacker dag då Micke Norinder och jag hamnade i luven på varandra. Micke blåste upp det stort i sin blogg och sedan dess har jag fått höra det i tid och otid från mer eller mindre okända människor.

Som sagt, det är bara att skratta åt det och än så länge är det kul att se folks reaktioner. Vissa himlar med ögonen och tänker ”vilken tönt” medan andra får ögon stora som tefat och tror att jag har varit tungviktsboxare. Vilket som går bra, det absolut roligaste är ju ändå att chocka med nästa intryck.