Det blev en mycket händelserik helg för oss ute på turnén. I fredags natt blev Anton Körberg så hårt utdragen att han tiltade loss ordentligt. I sin frustration sparkade han mot en dörrkarm och resultatet blev en spricka i foten vilket i sin tur ledde till operation. Det är hårt att vara pokerspelare ibland.

Anton Körberg

Det var således bara jag själv och Marcus Palm som styrde kosan mot Västerås påföljande natt – en dryg liten körning på ca tre timmar. När vi hade kört i ca en timme så körde en bil om oss i en rasande fart, minst 160 men säkert mer. ”Dåre” tänkte vi och tuffade vidare i bussen. Bilen saktade dock ner efter att den kört om oss då vägen smalnade av för en korsning med refuger. Vi kom ikapp vid korsningen när bilen återigen gasar upp för vidare vansinnesfärd. Föraren tappar kontrollen nästan direkt och bilen vobblar fram och tillbaka över båda körfälten innan han återfår kontrollen. Vi pustade ut.

Föraren gasar på igen och kör i full fart mot en ganska skarp kurva där han inte hinner bromsa. Två hjul i diket, en sladd upp i motsatt körfält och sedan tillbaka i högerfilen innan han fick koll på läget igen.
Nu började vi bli riktigt oroliga. Det var nog dags att göra något åt den här situationen, den här föraren leker med andra människors liv och dessutom fanns det två passagerare i bilen.  Men vad ska man göra då? Ringa polisen känns ju inte så konstruktivt då vi inte visste exakt var vi var och dessutom var under färd. Vi bestämde oss för att ligga bakom bilen och vara behjälpliga om det händer något.

Vansinnesföraren får en liten sladd, åker ner i diket igen men får upp bilen på körbanan en gång till. Där fick det räcka. Vi visste inte om föraren var full eller om han kanske hade råkat ut för något medicinskt tillstånd eller om han helt enkelt bara var dum i huvudet. Vi körde upp bakom och tog registreringsnumret. Den här liraren måste bort från vägen så när vi närmade oss en mack blinkade vi med helljusen och pekade in mot avfarten. Föraren gjorde som vi ville, svängde av och saktade in för att stanna med oss tätt bakom. Vi ville bara kolla läget, kanske behövde föraren hjälp.

Plötsligt rivstartar han igen och svänger in bakom ett litet pumphus där han ställer sig och trycker. Då ringer vi polisen som dyker upp efter ca fem minuter. Nu får vi agera efter order från konstaplarna som inte ville köra ända fram i syfte att förhindra biljakt. Vi får krypköra runt pumphuset och rapportera direkt till patrullbilen hela tiden. Dock hade bilen försvunnit in på en liten cykelväg och vi kunde inte följa efter i vår minibuss. Det blev möte med polisen och fullstädig avrapportering istället. Konstaplarna berömde oss och gav oss MVG+ för insatsen. Nu undrar jag om jag kommer att få skatteåterbäring?

När vi kommer fram till Västerås vid femtiden på morgonen är även hotellet fyllt av poliser, tro det eller ej. Men det är en annan historia involverande en gråtande receptionist och tre nakna män…