Mitt jobb handlar i mångt och mycket om att synas. Jag gillar att skriva och då är bloggande perfekt. Det finns många anledningar till att det är bra att synas; man gör reklam för ett varumärke, man kommer i kontakt med fler människor och framförallt flera olika sorters människor. Oftast är det inget annat än roligt då jag anser att den stora behållningen med poker är just att man får samlas kring ett gemensamt intresse med alla möjliga tomtar och troll.

Det finns dock en baksida. Det finns galningar lite varstans i den här världen och de vill oftast inget annat än att jävlas. När man inte nappar på deras inviter till bloggkrig och annat så börjar de helt enkelt ljuga. De vet naturligtvis själva om att de ljuger men det är oväsentligt. De vill bara ha en reaktion och de tar till vilka medel som helst. Man slänger gärna in lite ”anonyma” kommentarer också som antyder både det ena och det andra.

Jag har hört mycket snack om folk i braschen. Vissa saker är kanske sant, andra saker är det definitivt inte. Jag lägger ingen vikt vid något av det eftersom vad det än är så är det förmodligen 1. inte sant och om det är det så 2. väldigt överdrivet.
Men det finns alltså människor som ägnar tiotals (snart hundratals) blogginlägg åt smutskastning av enskilda individer. Visst, har man en beef är ett litet bloggkrig aldrig fel om man vill boosta besökssiffrorna, men någonstans går väl gränsen? När räknas man som besatt?