Jag gillar när folk berättar för en vad man egentligen tycker. Då behöver man ju inte tänka mer. Bara följa med. Det är väldigt smidigt.

I förra blogginlägget skrev jag i en kommentar till en extrem monopolmotståndare att: ”Du fortsätter att skriva att jag stöttar monopolet. Det gör jag inte.” Dömma av min förvåning dyker Ola Brandborn upp i rutan lite senare och tolkar mitt ställningstagande så här:

”Jag tror (utan att veta) att Björn menar att man uppfattar att Dybban försvarar monopolet för att han skriver ”men de har ju bra turneringar”. Jag uppfattar i alla fall att du försvarar monopolet då Dybban… Men det är inte så mycket för att du skriver just de orden, som inte betyder så mycket. Det är på grund av att jag aldrig sett dig skriva exempelvis ”men Unibet har bra cashgame” när den sajten fick skit för SM-deltagandet.”

Så där ja. Helt plötsligt var man anhängare av spelmonopolet. Så uppfattas det tydligen. Mitt liv tog en drastisk vändning. Jag undrar hur jag ska fortsätta mitt liv som monopolkramare?

Och förresten. Jag kan berätta en hemlighet. Väldigt många av er som läser det här stöttar också förtrycket. Enligt Ola och hans extremistiska lärjungar så gör alla som spelar en pokerhand, eller lämnar in Stryktipset, på SvS då och då just det. Stöttar förtrycket. Vi är rätt många som stöttar förtryck. Skäms ni inte?

Jag tror inte att någon pokerspelare gillar spelmonopolet egentligen. Men om man vill få till stånd en förändring och en uppslutning bland landets pokerspelare för en gemensam kampanj tror jag inte Ola och hans lärjungar gör rätt. Att förminska och peka finger åt dem som ska stå vid barikaderna är helt enkelt idioti.

Att tala om för alla som drar en spader på Cosmopol eller Svenska Spel att de egentligen stöttar ett förtryck kommer inte att få till stånd några revolutioner. För att få igång revolutioner måste man nämligen ha folket med sig.

Jag är en dubbelmoralist, ja visst. Men anhängare av monopolet är jag inte. Jag tror att jag vet bäst själv vad jag har för åsikter. Även om det är smidigt när andra talar om vad man egentligen tycker.