Det är ett tungt ansvar att skriva i Superbloggen. Inte bara namnet borgar för hög kvalitet utan också vissa läsares krav. Några vill se pokerhänder, andra vill se monopolet strykas medhårs och ytterligare några vill se skitkastning. En hälsosam mix kanske är det bästa? Förutom strykandet av monopolet medhårs alltså.

Det som är det tyngsta oket på våra axlar är ju den i särklass ledande ställning vi har bland de svenska pokerbloggarna. Så fort man låter piskan vina så piper monopolets lakejer högljutt. Det enskilt största beviset på vår storhet är ju dock att flera av de andra pokerbloggarna faktiskt handlar om vår blogg! Fattar ni hur stort det är?
Vi har alltså ett flertal ”satellitbloggare”, oftast betalda av andra bolag, som promotar Superbloggen. Gratis! För oss alltså. En bättre deal kan man väl knappast önska sig?

Nu är problemet bara att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Tillfället att göra reklam är ju, som redan påpekats i spaltmeter, gyllene. Jag orkar dock inte göra någon reklam för sakens skull – det blir bara plumpt och fel. Fult helt enkelt. När jag upplever saker på/genom jobbet skriver jag om det, men inte för att det råkar bli reklam av det utan för att det är det jag upplever just där och då.

Eriks frånfälle var tråkigt men har varit på tapeten tidigare. Han kände att han helt enkelt inte hade så mycket att skriva om och ville inte tvinga fram en massa inlägg för sakens skull och det tycker jag han gjorde rätt i. Jag känner igen känslan just nu – ämnena kommer inte till en som de gjorde förr. Men det kanske bara är en period, vad vet jag?

Skitsamma, idag är det fredag och det ska jag fira med ett glas vatten så att viktnedgången fortsätter!

PS. De inledande styckena kan med fördel avnjutas med en näve salt.