Svenska Pokerförbundet är ett ideellt förbund. Det drivs utan något som helst vinstsyfte. Ingen av oss som sitter i styrelsen får någon ersättning och ingen personal är avlönad. Med det sagt och klargjort så undrar jag hur det kommer sig att det ställs så höga krav på förbundets deltagande i debatter, i skatteärendena och allt annat som ”vi borde” göra. Tro mig när jag säger det att vi alla i styrelsen lägger ner många timmar i månaden på vårt ideella styrelsearbete och tiden räcker inte till eftersom vi är just oavlönade och gör allt arbete på vår fritid. Jag tycker detta är en väldigt viktig poäng att ta upp. I en drömvärld hade förbundet tusentals engagerade medlemmar som alla hostade upp en slant så att det fanns möjlighet att ha ett par heltidsavlönade (behöver inte vara styrelseledamöter utan gärna andra resurser som hyrs in) som kunde utföra alla de planer och framtidsutsikter vi har med förbundet men verkligheten ser inte ut så. Speciellt inte sedan ”vi” tog över för snart två år sedan då det inte fanns en krona kvar av alla miljoner förbundet dragit in och vi fick börja om från början. För att ens kunna vända blad var vi tvungna att påbörja en revision för att rensa upp i gamla bokföringar som inte såg okej ut.

Verkligheten ser ut som så att vi inte ens har kunnat ersätta den vakanta styrelseposten sedan Mauritz avhopp i somras. Ingen av de tillfrågade har kunnat eller velat och ingen annan har hört av sig och flaggat för intresse. Vissa har hört av sig och haft åsikter om hur vi sköter vårt arbete och jag har även bett dessa att sätta sig i styrelsen men som sagt, intresset att göra något förutom att agera åsiktsspruta och att klanka ner på de som faktiskt gör något är väldigt väldigt litet. Tyvärr.

När det kommer till förbundets framtid är det extremt viktigt att det arbete vi nu påbörjat med till exempel samarbetet med Lotteriinspektionen, förtroendet vi byggt upp med alla pokersajter och de lyckade SM vi nu har i bagaget fortsätter. Men jag är inte längre lika optimistisk efter att ha försökt jobba i denna motvind i snart två år. Det är babysteps. Det är extremt mycket jobb och fritid, som jag egentligen inte har, som lagts på allt. Detta för att mest få höra om allt vi inte gjort istället för att få en eloge för det som faktiskt är gjort (en 1,5 år lång revision som nu börjar få sitt avslut, två Online-SM, två Live-SM, Klubbkonferens, politiskt arbete, sajtträff mm).

Joakim Rönngren och Håkan Hallstedt under klubbkonferensen tidigare i höst

Årets SM på Portomaso (bild: Dan Glimne)

Jag påstår inte att det inte finns människor där ute som inte skulle kunna göra ett bättre jobb (eller lika bra) än det vi gjort även om jag är extremt stolt över oss alla och den insats vi gjort var och en. Jag är så glad över att ha fått jobba med alla som suttit i de senaste två styrelserna. Vilka killar! Men steget från att ha idéer och att lägga tiden det krävs att ha möten för att sedan genomföra dessa ja det undrar jag hur många som egentligen är intresserade av…

Ken Lennaard frågar i sin blogg hur jag som är avlönad av PS och sitter i styrelsen inte visat mer engagemang i frågan kring skattemålen mot pokerspelare. Jag ska svara helt ärligt på den frågan och detta kommer bara från mig, jag vet inte hur övriga styrelsen resonerar i frågan, först och främst så visste nog alla vi som fick brevet från SKV att det bara var en tidsfråga. Att PS inte var skattefritt var ingen kioskvältare så det finns inte så mycket att ha en åsikt om där. Personligen har jag inget emot att betala skatt även om jag överklagat i mitt ärende. Jag har överklagat för att siffran de räknat ut är fel inte på grund av att jag inte vill betala skatt på det jag vunnit. Sen har vi det faktum att Svenska Pokerförbundet är till för sina medlemmar och de flesta av de som ”blivit drabbade” är inte ens medlemmar i förbundet. Till sist så tycker jag att det är viktigare för förbundet att lägga den tid som finns på den kommande avregleringen/legaliseringen, anordnandet av SM och arbetet mot småklubbarna ute i landet.

Den största anledningen till att jag sitter i styrelsen är för att jag är mot monopolet på spel. Jag tycker att turneringspokern ska jämställas med bridge. Jag tycker att ”Svensson” ska ha rätt att gå och spela sina turneringar var han/hon/hen vill. Jag brinner för ”småspelarna” eftersom jag anser mig själv och många av mina vänner tillhöra denna skara. Vanliga tjejer, killar, mammor, pappor, heltidsarbetande, halvtidsarbetande, sjukpensionerade, pensionerade, studerande som inte har råd att lägga flera tusen för att gå till kasinot och vill lägga några hundra för att spela en turnering och få tillgång till den sociala krets som man får tillgång till i livepokerturneringar. Efter alla år i livepokersammanhang på klubbnivå vet jag hur många människors sociala liv det räddat. Jag vet hur många som kommer till klubbarna bara för att få träffa andra människor och hur de annars bara suttit hemma i sin ensamhet. Jag vet också hur mycket roligare det är att lägga några hundra på en fredagsturre istället för några AW-öl.

Så här såg det ut när polisen gjorde ett tillslag mot Krukan 2010. Jag hade precis dubblat upp till average i fredagsturneringen efter att ha kämpat som short i flera timmar. Skitsurt kändes det. Inte så mycket för pengarna som att jag blev snuvad på min fredagskväll. Detta var den utlösande faktorn till att jag började vilja engagera mig för pokerspelares rätt att få spela på klubbar.

Jag har alltid arbetat ideellt. I bridgeförbundet sedan jag var 13 år, vidare till backgammonvärlden för tio år sedan och nu i Svepof. Jag tycker det är kul och jag gillar att vara del av en ideell organisation och få vara med att skapa och förändra. Jag önskar att fler kände som mig och de få som faktiskt vill göra skillnad. Jag hoppas att några fler kommer att känna att de vill vara med och hjälpa till när det i februari är dags för omval.