Inte nog med att jag tampas med en jetlag. Jag måste dessutom ställa klockan på tre varje morgon för att delta i konferenssamtal med mina kära kursare borta i Vegas. För dom är det bara sju på kvällen men åtta timmars tidsskillnad senare så är det bara att inse att jag kommer att ha en mycket intressant vecka i Wien framför mig.

Tre av mina härliga kurskamrater Thuy, Trang och Phuong. Tre riktiga duracellkaniner. Thuy är tillsammans med Trang. Trang och Phuong är systrar.

Var ute och åt sista kvällen med mina härliga tjejkompisar. Eftersom Daniel blev klar tidigt med sin ”grej” till Aussie Millions hakade även han på tjejmiddan! Marissa, Daniel, Kat, Lilou och moi

Daniels ”grej”…

Efter middagen bestämde vi oss fyra som spelar poker att ”lära” Marissa som aldrig spelat en hand i hela sitt liv. In på pokerrummet på Wynn och fram till en ledig plats på 1-3. ”When it’s your turn just say all-in”, instruerade Daniel. Efter sju händer slutade hon 98 dollar plus. Frågan är om hon lärde sig något haha! Men roligt hade vi!

Drar till Wien för EPT:n imorgon. Känns som det var en evighet sedan vi var på Bahamas som var min senaste liveturnering att jobba på. Är sjukt taggad faktiskt även om jag inser att det kommer att bli väldigt få timmar. Som tur är har jag en plan. Inget festande, mycket fokus och en jäkla massa kaffe 😉

På kursen jag går så har vi dragit igång ett projekt där vi på sju dagar ska samla in pengar till barnsjukhuset St Judes. Vi ska samla ihop 125 000 dollar på dessa dagar. Kändes rätt omöjligt när vi först fick uppgiften men redan nu har vi fått ihop en fjärdedel och har bara hållit på i två dagar. Känns fint att ”jobba” med lite sånt här. Något jag alltid brunnit för men förutom att vara månadsgivare högt och lågt så har jag aldrig engagerat andra. Gillar St Judes. Det är ett sjukhus som dels är ledande inom forskning kring dödliga barnsjukdomar (och delar med sig av sin kunskap till hela världen) men som också tar hand om alla patienter som kommer. Som ni vet så ser sjukvårdssystemet annorlunda ut i USA jämfört med här. Där kan man om man inte har rätt försäkringar tvingas avstå vård för att man helt enkelt inte har råd. Så fruktansvärt! Men på St Judes är pengarna aldrig ett problem. Alla goa ungar får hjälp. Deras familjer stöd och det finns boende i anslutning till sjukhuset så att familjen kan vara samlad. Ni kan läsa mer HÄR och donera gärna en slant. Varenda krona räknas!!! Det är inte alla som har det så bra som vi här i Sverige som kan ta allt detta för givet.

Min egen lilla sketonge 😉 Tänk om han hade blivit nekad vård för att jag och hans pappa inte hade haft rätt försäkring eller råd att betala för medicinen?! Hua! Hemska tanke!!!

Nej nu är det dags att packa det sista sova. Känns knappt som att jag hunnit vara hemma (nej men just det det har jag ju inte i mer än ett par dagar). Hörs från Wien!