Pokerstar efterlyser en renare monpoldebatt och jag ska försöka ge honom det. Det är förstås en otroligt invecklad fråga med en massa parametrar men jag ska göra mitt bästa för att bortse från skattetekniska frågor, klubbar, SM, tillslag, onlinesituationen och annat som ju är effekter av monopolet. Det blir ett långt inlägg så jag hoppas att ni orkar hänga med. (Ni som är trötta på monopoldebatten kan exempelvis bege er till instagram och virtuellt gilla bilder på maträtter istället.)
Dybban hävdade att det handlar om politik. Jag säger både ja och nej, allt kan ju vara politik men situationen vi har idag handlar inte så mycket om politik som det gör om inkonsekvens. Hur vi än stämplar dagens spelpolitik så är den inkonsekvent. För eller emot spel, folkhälsofantast eller ej – ett ställningstagande för dagens situation är inkonsekvent.
Vi tar det från början. Vari ligger den faktiska politiska frågan? Vi vet att andelen (inte antalet) spelmissbrukare är någorlunda konstant, precis som med de flesta missbruk. Av de som dricker alkohol kommer i runda slängar 10% utveckla ett missbruk och av de som spelar är siffran något lägre. Har inte sett någon undersökning det senaste året men det spelar inte så stor roll, det är ungefär detsamma, vi kan för argumentets skull säga 8% bara för att differentiera den från alkoholens dito.
Det är här den politiska frågan kommer in. Ska vi tillåta en företeelse som ställer till med problem för 10% av oss? Man kan tycka att den andelen är för lite för att resterande 90% skall behöva drabbas av ett förbud. Jag tycker det och det är min politiska åsikt. Jag anser inte att jag per automatik har vare sig rätt eller fel, det är en avvägning jag gör utifrån mina politiska preferenser.
Kalle däremot, han tycker att 10% är en alldeles för hög siffra. Kostnaden, ekonomiskt och/eller socialt, är alldeles för hög för alldeles för många tycker han. Det är Kalles politiska åsikt och den är inte mer rätt eller fel än min. Jag kanske tycker att gränsen är nådd när 20% av brukarna hamnar i missbruk. Maja kanske tycker att gränsen går vid 35%. Det är en mer eller mindre godtycklig gränsdragning vi gör var och en. Vi kan absolut ha både bra och dåliga argument för var vi drar gränsen men det är fortfarande en politisk fråga.
Med andra ord; tycker någon att vi helt ska förbjuda spel eftersom denne anser att alldeles för många far illa så är jag helt ok med det. Jag hade inte hållt med men det är i alla fall ett konsekvent politiskt ställningstagande som bör respekteras.
Nu är det ju som bekant dock så att man vill låta folk spela men i måttlig mängd. Man vill att så få som möjligt spelar eftersom antalet spelmissbrukare då blir mindre (alltså inte andelen utan antalet). Åtminstone påstår man det.
Man för samma resonemang kring alkoholen och man har också lyckats få ner alkoholbruket och därmed också missbruket på lägre nivåer än jämförbara länder. Receptet är enkelt; man har helt enkelt begränsat folks möjlighet att skaffa alkohol.
Återigen, av politiska skäl är jag även motståndare till spritmonopolet men det har i alla fall uppnått sitt syfte. Min åsikt är att vinsterna på det stora hela är för små för att motivera en sådan inskränkning men jag respekterar också den som anser att det är väl värt det. Igen – det handlar bara om politisk uppfattning.
Nu kommer vi då till spelmonopolet. Svenska Spel som innehar monopolet försöker inte begränsa spelandet på något sätt. Tvärtom, man försöker maximera spelandet. Och man har lyckats väldigt bra, vi är fortfarande ett av Europas mest spelande länder och lite beroende på hur man räknar så är Svenska Spel ett av de företag som spenderar mest på reklam i Sverige.
Lotteriinspektionen håller inte med mig, de menar på att det faktiskt finns begränsningar. Exempelvis får man inte locka med bonusar eller övervärden osv. Det är givetvis bara för syns skull för att man skall kunna motivera monopolet inför EU.
Man behöver inte traggla sig igenom några rapporter från vare sig LI eller SvS, det är bara att kolla in förbutiken nästa gång du är på stormarknaden och handlar. Fundera på hur den ser ut och på hur man marknadsför spelen. Att bara vrida blicken ditåt är som att få en reklambomb i nyllet. Har du tur så hittar du ett smutsigt klistermärke på 5 x 5 cm någonstans där det står att man jobbar med spelansvar. Sekunden senare frågar biträdet dig om du inte vill köpa en trisslott också. När du knappar in din kod i terminalen sitter det en lapp på dosan som frågar dig om du inte vill köpa en trisslott också. När du vänder dig till biträdet för att ta emot kvittot så har hon en pin på tröjan som frågar dig om du inte vill köpa en trisslott också. När du vänder dig och går därifrån så finns det pilar i golvet som pekar mot kassan och frågar dig om du inte vill köpa en trisslott också.
Att påstå att monopolet som det ser ut idag påverkar folkhälsan positivt är trams. Det är helt enkelt inte sant. Det inte en politisk åsikt att tycka att det är dubbelmoral att hävda något sådant. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att Svenska Spel gör mycket, mycket lite för att begränsa spelandet. Faktum är att jag dristar mig till att påstå att de inte gör någonting alls. Jag går till och med så långt att jag påstår att de försöker öka spelandet!
Vem gör något då? Lotteriinspektionen gör något. De kontrollerar så att reglerna efterföljs och det verkar det ju som i stora drag. LI’s jobb är bland annat att se till att inga andra än de som har tillstånd att bedriva spel i Sverige gör det. Det är alltså Svenska Spel, Casino Cosmopol, A-lotterierna, Postkodlotteriet och några till. I praktiken är deras jobb alltså att skydda monopolet även om man också kontrollerar de som faktiskt har licens. Grunderna för monopolet vilar alltså på en dubbel moral och LI’s jobb är att upprätthålla den dubbla moralen.
Varför vevar jag mot budbäraren undrar Dybban? Varför får han och LI en släng av sleven? De skriver ju inte lagarna? Jag tycker inte att vare sig LI eller Dybban är dumma i huvudet. Snarare tvärtom. Och just eftersom jag vet att de är tänkande och intelligenta människor så anser jag att de har ett ansvar att sätta ner foten mot den här dubbelmoralen. Det är deras uppdragsgivare som står för den men de upprätthåller och försvarar den. De får betalt för att göra det.
Tyck att spel är för farligt, men ta ställning för det då. Eller tyck att spel är ok, ta ställning för det då?
Borde man förbjuda spel helt och hållet? Visst, det är en ståndpunkt.
Borde man tillåta spel med kraftig begränsning för att så få som möjligt skall råka illa ut? Visst, det är en ståndpunkt.
Borde man tillåta ett statligt bolag att härja helt fritt utan begränsning med monopol på spelmarknaden? Det är inte en ståndpunkt som går att motivera med mindre än att man också inför Nordkoreansk modell med monopol på ALL typ av näringsidkande. Och det tror jag inte att våra kära monopolistlakejer vill. Egentligen alltså.
Så om man inte vet vilken fot man ska stå på så kan man börja med att fråga sig om man tycker att spel borde tillåtas överhuvudtaget eller inte. Därefter kan man fråga sig vilka konsekvenser ett sådant beslut skulle få.
Kan man vara bödel i Texas och samtidigt vara motståndare till dödsstraffet? Kan man trycka på knappen och i efterhand hävda att man bara gjorde sitt jobb?
Är man för döddstraff så visst. Då gör man bara sitt jobb och man följer lagen. Finns väl inte så mycket man kan säga i sakfrågan då. Man kan diskutera lagen i sig men personen i fråga är ju åtminstone moraliskt konsekvent.
Genom historien är det många som har sagt ”Jag visste inte” eller ”Jag gjorde bara mitt jobb”. Om man inte är insatt kanske det är dags att sätta sig in i det nu? Kan man hävda att man bara följer reglerna utan att själv ta något som helst moraliskt ansvar för det man gör? Jag tycker inte det. Jag tycker att det är fegt. Och jag vet inte om man kan kalla det för en politisk åsikt.
jens.jadback@nordicbet.com
