Slötittade på ”Debatt” idag där Björklunds förslag att låta föräldrar till stökiga barn sitta med i klassrummet diskuterades. Med i studion fanns rektorn för en gymnasieskola i Hammarkullen där 97% av eleverna hade annan kulturell/etnisk bakgrund och vips så handlade debatten om att invandrade föräldrar inte skulle kunna ta till sig poängerna om att delta och påverka i sina barns skola.

Det är alltså så här pajasartad vår svenska valrörelse är. Pajasförslag som det inte ens går att debattera eftersom media aldrig är opartisk och debattörerna inte ens vet vad det är de argumenterar för eller emot. Som om inte Björklund och batikrektorn från Hammarkullen var tomtiga nog så fanns Ann Söderlund, denna totalskruvade och i alla sammanhang malplacerade människa, med och framförde sin åsikt.

Nu kräver jag inte att alla partier ska ha avskaffande av spelmonopolet som prio ett i sina partiprogram, jag kräver inte ens att det ska vara en valfråga. Jag förstår att de flesta inte bryr sig om spelmonopolet. Jag förstår också varför de inte bryr sig. Folk ser inte de grundläggande problemen i vårt land. I jämförelse med andra länder har vi det bra så varför skulle man ändra på något så fundamentalt som statlig kontroll? Nu påstår jag inte heller att spelmonopol är ett grundläggande problem i vårt samhälle. Det är, liksom mycket annat, bara en av knutarna på statens åttasvansade oxpiska som varje månad sliter våra arma ryggar.

Skillnaderna bland de etablerade partierna är för små. Ett par procents skatt hit eller dit. Max någon tusenlapp extra för några enstaka barnfamiljer eller ett par hundringar mer eller mindre för pensionärerna. Det spelar i princip ingen roll för majoriteten av befolkningen.

Tyvärr har det nu gått så långt för min del att jag tänker rösta bara för att hindra de största idioterna från att komma in. Jag måste alltså lägga min röst på etablerade idioter för att minska eller helst hindra nazister från att få någon makt.

Jag tycker inte att det känns bra alls…

Då var turnén inför PokerAllsvenskan slut för den här gången och det är dags för lite välbehövlig semester. Det blir bara veckan ut för sedan börjar allvaret igen. Marknadskonferenser står på schemat och SM på Malta kryper allt närmare.
Det har blivit en faslig massa resande i år så minisemestern kommer nu att spenderas i soffan och sängen. Eventuellt hade jag i ett svagt ögonblick lovat Lisa en spahelg. Aja, hon får boka så betalar jag, det har hon trots allt förtjänat efter att ha torkat spyor en hel natt i Visby.

Ett annat semesterprojekt blir att sluta snusa. På något sätt känner jag att det är dags nu, min läpp verkar inte palla mer.
Jag är visserligen bara inne på dag ett av projektet men genom att blotta mitt lidande i bloggen blir jag kanske mer motiverad att fortsätta hålla ut. Förbannat jobbigt är det dock; konstant huvudvärk och yrsel efter att inte ha snusat på ca 20 timmar. Har tapetserat mig själv med nikotinplåster men tycker inte att det hjälper riktigt. Hade kanske varit sju resor värre utan plåster?

Är det någon som har några tips för att lindra lidandet? Någon som slutat snusa och lyckats? Har hört att de första två veckorna är värst, sedan ska det i alla fall vara uthärdligt.

Annars ska det som sagt inte hända något. Lugn i fyra dagar är planerat. Men så länge man har telefonen på så är man dessvärre inte ledig… Oh well… Vad är väl en bal på slottet…

Ja, jag har ett ganska glidigt jobb. (eller?)

Vi riggade på Kanonen ikväll (yes box, fysiskt arbete), rev av ett hyfsat gig med Anton och Mackan och sedan gled vi tillbaka till stugorna. Mackan och Hygglo lirade dock warm up-turren. Vi andra drack lite vin och spelade Antons egenhändigt komponerade musikquiz som blev både underhållande och bitvis känslosamt.
Därefter ville småpojkarna (dvs vips’en) dra ut på stan medan vi andra stannade kvar och körde ”lappleken” i regi av Marcus Palm. Mycket skojigt då både Hygglo och Mackan deltog efter tidig bust på båda ur watm up turneringen.

Sedan kommer baksidan på mitt ”glidiga” jobb. Två av vips’en raglar in med tre brudar. Hela högen är aspackade. Ni vet själva hur kul sånt är när man själv är på väg i säng. Första gubben börjar kaskadspy i vasken. Brudarna fattar vinken, ringer en taxi och försvinner.
Fem minuter senare rullar en annan taxi in fraktandes fyllo nummer två. Bär in honom, låter honom spy i omgångar inne på toaletten. Bäddar sängar, torkar spyor, bäddar ner vuxna män (nåja, 20+ iaf) och ser till att deras halvpackade polare håller sig ifrån onödiga hån som renderar i luftsmockor.

Arbetet fortgår fortfarande kl 03.40 på natten. Lisa gör en enorm insats som lagmamma och har torkat och tagit hand om folk mer än jag har. Ensam i detta dårhus hade jag inte klarat det…

Lisa!

Här var det dåligt uppdaterat ser jag. Vi är nu i Visby och ikväll kör vi första showen. Le Grand Finale blir imorgon när även Gotland Open spelas. NordicBet ställer upp med 10 förmågor av varierande kvalitet.

Vi har fått två trevliga ”strandvillor” (läs 6-bäddsstugor på 35 kvm, hoho) vid Snäck där vi ägnade gårdagskvällen till cashgame. Gick finemang för den dynamiska duon som hittade ett sammanlagt plus på över 4000 i ett 5-5 game. Pojkarna ska väl få revansch någon kväll…

Gotland Open spelas imorgon med ett inköp på 3300. Ca 50 spelare väntas till start då det krockar med Malmö Open och en mindre turnering i Kalmar. Men det blir en icke föraktansvärd prispool ändå tycker jag.

Frysen full av Billys och ölen är på kylning. Nu drar vi och gör stan innan showstart!

Nästan tre veckors turnerande börjar ta ut sin rätt känner jag. Nu är det sista rycket; Hultsfred ikväll och sedan avslutning i Visby till helgen.

Med anledning av detta gick jag och klippte mig imorse. Inget kaffe i kroppen gör ju sitt till också…

Frisören: Vad jobbar du med då?
Jens: Jag jobbar för ett spelbolag. Vad jobbar du själv med?
Frisören: Ja du…

Tror att jag låter Mackan köra bussen idag…

Det blev en mycket händelserik helg för oss ute på turnén. I fredags natt blev Anton Körberg så hårt utdragen att han tiltade loss ordentligt. I sin frustration sparkade han mot en dörrkarm och resultatet blev en spricka i foten vilket i sin tur ledde till operation. Det är hårt att vara pokerspelare ibland.

Anton Körberg

Det var således bara jag själv och Marcus Palm som styrde kosan mot Västerås påföljande natt – en dryg liten körning på ca tre timmar. När vi hade kört i ca en timme så körde en bil om oss i en rasande fart, minst 160 men säkert mer. ”Dåre” tänkte vi och tuffade vidare i bussen. Bilen saktade dock ner efter att den kört om oss då vägen smalnade av för en korsning med refuger. Vi kom ikapp vid korsningen när bilen återigen gasar upp för vidare vansinnesfärd. Föraren tappar kontrollen nästan direkt och bilen vobblar fram och tillbaka över båda körfälten innan han återfår kontrollen. Vi pustade ut.

Föraren gasar på igen och kör i full fart mot en ganska skarp kurva där han inte hinner bromsa. Två hjul i diket, en sladd upp i motsatt körfält och sedan tillbaka i högerfilen innan han fick koll på läget igen.
Nu började vi bli riktigt oroliga. Det var nog dags att göra något åt den här situationen, den här föraren leker med andra människors liv och dessutom fanns det två passagerare i bilen.  Men vad ska man göra då? Ringa polisen känns ju inte så konstruktivt då vi inte visste exakt var vi var och dessutom var under färd. Vi bestämde oss för att ligga bakom bilen och vara behjälpliga om det händer något.

Vansinnesföraren får en liten sladd, åker ner i diket igen men får upp bilen på körbanan en gång till. Där fick det räcka. Vi visste inte om föraren var full eller om han kanske hade råkat ut för något medicinskt tillstånd eller om han helt enkelt bara var dum i huvudet. Vi körde upp bakom och tog registreringsnumret. Den här liraren måste bort från vägen så när vi närmade oss en mack blinkade vi med helljusen och pekade in mot avfarten. Föraren gjorde som vi ville, svängde av och saktade in för att stanna med oss tätt bakom. Vi ville bara kolla läget, kanske behövde föraren hjälp.

Plötsligt rivstartar han igen och svänger in bakom ett litet pumphus där han ställer sig och trycker. Då ringer vi polisen som dyker upp efter ca fem minuter. Nu får vi agera efter order från konstaplarna som inte ville köra ända fram i syfte att förhindra biljakt. Vi får krypköra runt pumphuset och rapportera direkt till patrullbilen hela tiden. Dock hade bilen försvunnit in på en liten cykelväg och vi kunde inte följa efter i vår minibuss. Det blev möte med polisen och fullstädig avrapportering istället. Konstaplarna berömde oss och gav oss MVG+ för insatsen. Nu undrar jag om jag kommer att få skatteåterbäring?

När vi kommer fram till Västerås vid femtiden på morgonen är även hotellet fyllt av poliser, tro det eller ej. Men det är en annan historia involverande en gråtande receptionist och tre nakna män…

Jag har besökt många klubbar genom åren och varje ställe har sina lokala regler. Hur man ska kupera eller vem ska ska göra det är exempel på något som nästan aldrig är detsamma på varje ställe. Det blir lite stringbets och out of turn actions då alla inte är så hemma på det här med livepoker. Oftast är det ju inget som stör då det helt enkelt inte är meningen alternativt att spelaren inte vet bättre. Jag är ingen paragrafryttare men någonstans måste man ju dra gränsen. Eller?

Har sett några exempel på klubbarna vi nu besökt men jag slänger in ett inlägg från de gamla bloggen för att åskådliggöra problematiken istället. Hur hade du gjort i dessa situationer?

Finns det ens någon moral och etik vid ett pokerbord? Man är där för att spela av varandra pengar. Men å andra sidan är det ju det som är själva spelet. Finns det moral i spelet Bluffstopp? I Monopol? Kan man ta ut sådana avgifter bara för att någon beträder ens mark?
De flesta rättfärdigar nog spelet med att alla har satt sig vid bordet frivilligt. Det gör jag också. Men man sitter inte där på lika villkor. Vissa är duktigare på spelet än andra. De har då en fördel – så kallad ”edge”. Man kan skaffa sig andra fördelar också. Det finns en hel del handlingar som betraktas som riktigt fula vid ett pokerbord men som är enligt reglerna. Det kan vara allt från Angle shooting, dvs att man ägnar sig åt onödigt paragrafrytteri för att få en fördel, till slowrolling, dvs att man väntar onödigt länge med en syn när man sitter med bästa handen.
Jag hamnade i ett par situationer nu senast i Tallinn. Det hade varit intressant att se vad ni läsare tycker om respektive situation. Hur hade du gjort? Varför hade du gjort just så?

1. Slowrolling
Detta utspelar sig under turneringen på lördagen. Det är hyfsat djupa stackar och ”Finländaren” höjer upp. ”Hästsvansen” som sitter två seats bakom slår om. Finländaren går all in efter viss betänketid. Hästsvansen steker i ett par minuter innan han säger ”syn”.
Finländaren fingrar lite nervöst på sina kort. Hästsvansen vänder upp det ena av sina hålkort – ett ess. Finländaren vänder då upp båda sina kort – AK. Hästsvansen väntar en stund innan han vänder upp sitt andra kort, ytterligare ett ess.
Det är det här som kallas att Slowrolla. Hästsvansen vet att han har bäst hand. Tekniskt sett är det väl Finländaren som ska visa först eftersom han har blivit synad men det är ändå onödigt att hålla på att ”plåga” motståndaren när man vet att man har bästa handen. Kutym är att man slänger upp sin nöthand så fort som möjligt.
Finländaren åker ur turneringen när hans AK inte får träffa. Hela bordet tittar argt på Hästsvansen och flera av oss påpekar att han slowrollade. Han ser oberörd ut.

En halvtimme senare höjer Hästsvansen upp ganska rejält när jag sitter i big blind. Det är lagt fram till mig och jag tittar ner på AA. Jag slår om. Hästsvansen går all in. Vad hade du gjort i det här läget? Synen är ju självklar men ska man slowrolla muppen av ren princip?

2. Att se någon annans kort
Under måndagen spelade vi cashgame på ett 25-25 bord. Direkt till vänster om mig satt en full finländare. Troligtvis var hans engelska så dåligt att det förstärkte intrycket av att han var berusad, men i alla fall. Han var tillräckligt full för att vi andra skulle ha all edge i världen. Jag och David diskuterade lite om det var rätt att spela mot en sådan kille. Han såg inte fattig ut, snarare tvärtom. Vi kom fram till att det var casinots ansvar att hålla honom borta från spel.
Nu uppstår problemen. När fyllot tittar på sina hålkort håller han dem med utsträckta armar framför sig och ställer de på högkant. Det går inte att undvika att se dem, särskilt inte eftersom man vill hålla blicken på övriga spelare vid bordet som står i tur att agera.
Flera spelare vid bordet säger till honom att dölja sina kort. Jag kastar ett par händer trots att jag ser att jag har bättre än honom preflop. Floor Managern säger till honom ett antal gånger att bättre dölja sina kort och även spelarna vid bordet fortsätter att påpeka för honom att vi ser hans kort.

Till slut kommer en hand som jag vill spela. Inte bara mot finnen utan mot hela bordet. Jag ser finnens kort och han synar min höjning. Vad gör ni här? Fortsätter ni som vanligt?

Då sitter man här… Trött och tiltad i en mindre svensk stad. Ett dåligt spel i turneringen skickade mig till railen. En utdragning i cashgamet skickade mig slutligen till losers lounge. Som väl är har jag gott sällskap av Marcus Palm som även han uppvisat dåliga klonkfärdigheter ikväll.

Mackan Palm i losers lounge…

Hela PokerAllsvenskan rönte helt plötsligt ett enormt intresse i veckan och vi har inte hunnit med riktigt. Nu har vi dock lyckats skapa en rapportsida för själva turnén där ni kan se filmklipp och bilder.

PokerAllsvenskan i sig är en kul grej men promotionturnén blir en personlig utmaning. Mycket poker ska spelas på många olika platser. Jag ska försöka redovisa resultaten här. Inledningsvis är jag nu 1200 kr back. Det är så svååårt att spela när man ”måste”. Svårt att behålla fokus när man precis baxat högtalare och tunga ljussättningssystem.

Nu är det väntan på att komma iväg ifrån Hallstahammar och vidare mot de värmländska skogarna. Jag längtar efter nästa hotellsäng!

I höst kommer jag att kicka igång ett par olika nya koncept. Det första inleds i veckan och heter PokerAllsvenskan. Det är helt enkelt en pokerserie där svenska städer möter varandra individuellt i matcher i – ni gissade rätt , poker. Tre poäng för vinst, en poäng för oavgjort och noll poäng för förlust.
Ett rankingsystem kommer att jämna ut den fördel i antal spelare de större städerna har mot de mindre.

Själva matcherna kommer att gå online men upptakt och final kommer att vara live. Därför beger vi oss nu ut på vägarna för att besöka ett antal svenska städer. Med på resan har vi givetvis pokerentusiaster och tillika artister. Mannen, myten och ståupparen Marcus Palm tar plats på scen och ger oss ett gott skratt till god mat och dryck.

Marcus Palm

Trollkonstnären Daniel Karlsson, känd från ”Den itusågade kaninen” och årets sommarlovsmorgon på SVT, kommer att underhålla oss med bordstrolleri och scenmagi. Jag har sett hans fingerfärdighet så låt honom inte under några som helst omständgiheter hålla i kortleken om det ska spelas poker…

Daniel Karlsson

En annan deltagare med många strängar på sin lyra är Anton Körberg, programledare på Rockklassiker, trummis i rockbandet Roxy77 och pokerspelare. Anton kommer även han att bidra med stand up komedi efter bejublade föreställningar det senaste året.

Anton spelar PokerFinnkampen

Föreställningarna är givetvis gratis för både pokerspelare och allmänhet. Turnén drar igång nu på fredag och pågår två veckor framöver. Kolla med din lokala klubb om vi kommer till just din stad! Du kanske bor i en stad som du tror skulle kunna utmana resten av Sverige i poker? Kontakta mig i så fall på jensj@nordicbet.com

Alltså… Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Ett reportage i TV4’s ekonominyheter beskrev att Skatteverket ”slagit ner på” 800 pokerbolag och spelare. Vidare påstår skatteverket att pokerbolagen förlägger sin verksamhet utomlands för att kringgå skatteregler och monopol.

Kringgå monopolet – ja. Absolut, det började så för många skandinaviska bolag. Idag har de flesta bolag fler marknader än Sverige som de opererar på. Att Sverige har ett spelmonopol är… tja, synd för oss? Det är fortfarande bara en marknad i mängden.

Undvika skatt? Knappast. Det är marginell skillnad på skatten i licensgivande nationer och i Sverige. Om man räknar in relokaliseringsbidrag, högre lönekostnader för skandinaver och resor från och till Gibraltar/Malta/Isle of Man etc för anställda utanför licensgivande land blir det en ren förlustaffär att inte ha sin verksamhet i något skandinaviskt land.

Staten vill både ha kakan och äta den. De vill ha ett monopol och förbjuder därmed spelbolag att fysiskt operera i Sverige. Samtidigt vill de alltså ha skatt av bolagen som de inte vill tillåta i landet. Hur ska ni ha det politiker? Vill ni ha skatten så får ni snällt släppa monopolet – annars håller ni era smutsiga fingrar borta. Skäms de inte själva för att öppet presentera sådan här inkonsekvent smörja?

Jag kan absolut förstå varför politikerna vill ha kvar monopolet. Det är ju massor av pengar det handlar om. Det de själva inte förstår är att de har förlorat en väldig massa marknadsandelar när de hårdnackat har försvarat sin dubbelmoral. Nu har de kommit på att lite mer skatt hade smakat bra. Så klart! Det är tyvärr inte görligt med dagens monopol.

Imorgon bitti åker jag till Malta. Det kostar NordicBet ca 8000 kr, en kostnad bland många som hade kunnat sparas in om vi hade fått betala skatt i Sverige eftersom jag med flera då sluppit pendla.