Till att börja med vill jag beklaga mig över mitt tangentbord, tangenten ö har gett upp och lämnat in för gott vad det verkar. Så nu får jag sitta och klippa och klistra varje gång ö ska nyttjas :S Det konstiga var att strejken dessutom uppstod under natten då ingen använt datorn och än mindre tangentbordet. På tal om natten, just igår natt ekade finsk/svenska hejaramsor över hela London. Det var nämligen så att min goda vän Robin Ylitalo lyckades med konststycket att riva hem EPT London. Extra kul att han vann var det då han får anledning att strö än mer salt i såren på Emil Ohlsson. Sedan Emil triumferade i Köpenhamn har Robin påpekat att det var en sk ”korvturre”. Låg buyin (för en WPT), lite deltagare, bara den faktan att jag, Emil och Robin satt och tittade på varandra med 8a spelare kvar och undrade om det var ett homegame. Ja en korvturre helt enkelt, men fortfarande en titel. Tugget som kommer fortlöpa mellan Robin och Emil framöver kommer vara svårvunnet för sistnämnde, nu när vår nykrönte EPT-kung faktiskt sitter på en tung titel själv.

Man kan inte annat än hylla en sådan spelgalning, han har snubblat över mållinjen x antal tillfällen sista året. Med finalbord i WSOP, WPT och EPT utan att få sätta pricken över i:et. Så nu fick det nu äntligen vara dags. För er som inte följde streamen, så var det aldrig någotj snack. Robin fick in det magiskt i varje situation och när folk tröttnade på honom, satt han och smilade med nötterna gång på gång. Ett tillfälle han inte smilade på var när sista handen åkte in AK mot A6, HELVETE vad nervös han såg ut, med rätta kanske. En grym titel och en tung check på 560£k att kånka med sig på flyget efter det att brädan rann ut helt blankt. Segerintervjun han bjöd på efter var även den helt legendarisk, utan skam jämför han titeln, pengarna och känslan om första gången stå överst på resultatlistan med att dricka sin första öl. En sån kille måste man bara älska 🙂

I maj inträffar den punkt som troligtvis varit mest avgörande av alla enskilda händelser under min karriär. Mitt i min bonusjakt på prima, som tills då gått som på räls, kommer det några rejäla backdagar. 10 inköp försvann som i ett svart hål som aldrig verkade vilja ta slut. Efter sessionen stänger jag ner i panik och letar upp withdraw fliken fortast möjligt. Med intention att ta ut allt jag har inne på sajten får jag upp ett felmeddelande. De har en övregräns som understiger mitt totala belopp som återfanns på sajten. Detta gör att där blir stående ca 1000$ på sajten som måste bli liggandes till veckans slut då gränsen återställs. Ingen vet vad som hänt om denna gräns inte funnits. Sannolikt hade jag suttit nere på lokala ATG-ombudet och hamrat in V75or kombinerat med 64 raders stryktips för att stilla mitt framtida ohälsosamma spelsug.

Under tiden som hinner passera har mitt huvud fått kyla ner sig och paniken lagt sig en aning. Min hemmabas är numera NL100, trots ett rejält hack i grafen ruskar jag av mig min första riktiga backsession och fortsätter uppåt. Självförtroendet är återvunnet och nu kan inget stoppa mig. 40k händer gick som en dans utan något som helst motstånd, men så en dag. Allt var borta, jag kunde inte vinna, hade jag bara haft tur? Var det som alla troll på forumen skrrev, nätpoker är riggat? Om föregående stycke handlade om min första riktiga backdag, var detta min första riktiga downswing.

Jag skrattade åt alla som påstod att sajterna riggade spelen för att få mer rake, alla som pratade om downswings och deras ständiga otur. Spela bättre tänkte jag och fortsatte min ignoranta tankebana som ledde mig rätt in i en bergvägg av oflax. Alla som spelat poker har varit där, dagen då du inte kan vinna. Du tillsynes spelar likadant som tidigare men ingen hand står, du kan få in det som skit eller få dina ack vackra kungar förvandlade till skit. Tvivlet i ditt spel börja komma och du kanske till och med omedvetet börja spela annorlunda just på grund av din badstreak. Att jag dessutom lärt mig spela 6-8 bord hjälpte inte, nu tycktes det som pengarna bara rann iväg ännu fortare, fallet var dock annorlunda. Tack vare att jag lärt mig spela fler bord kom sanningen tillbaka fortare och mitt första stora ”hål” (stort back) skulle snart vara borta. Näst kommande månad skulle nämligen komma att bli min bästa någonsin.

Med något sargat självförtroende inledde jag juli trots allt på bästa sätt och grindade mig igenom hela månaden med ett kanonresultat. 74 inköp pressades in, detta på nl100 utspritt över 46k händer. Gissningsvis var detta också en av topphändelserna för viktiga detaljer i min pokerkarriär. Att efter en kortare downswing få smaska in 74 inköp, öste på bra med bränsle på min något slocknande pokereld. Nu kunde min eld istället liknas vid något en pyroman hade stått och gnuggat händerna åt. Månanden kunde bokföras med endast 1 förlustdag, vilket jag aldrig kommer få uppleva igen. Jag kunde väl snart likna mig vid att vara en heltidspelare på riktigt. Med sommarens uttåg och augustis inträde fortsatte allt rullar på fint även en nivå högre, nl200. Sedan är, som det brukar heta, resten historia. Jag har sedan ganska många år etablerat mig på NL400 och allt som rullar över. Jag tänkte avsluta med mina egna ord från 2007. Jag hade där och då transformerats från lågavlönad telefonförsäljare till fullskaligt pokerproffs som bollade med min tidigare månadslön på dagligbasis.

” Jag tycker själv jag har utvecklas väldigt mkt på bara ett halvår, från att varit jätteamatör till att ha börjat närma mig en stabil försörjningsnivå. Att kunna ta smällar och backa flera tusen kronor på en dag utan att bryta ihop. Lärt mig hur jag ska spela, när jag spela, vem jag ska spela mot och använda hjälpprogram. Att kunna välja när man vill jobba, hur mycket eller hur länge är verkligen ett privilegium som man ska värdesätta. Som läget ser ut nu kommer jag fortsätta med pokern ett tag till, en bra rb-deal och nuvarande månad känns stabil. Jag läste i Dawwes dagbok* att någon sa något i stil med, ”att spela in en miljon tar flera år, den andra kan komma en månad senare.” Inte för att jag ska dra in några miljoner per månad men när man skrapat ihop ett kapital kan man börja klättra i nivå, med bra bankrullekrav och ökat kapital ökar också förtjänsterna mycket snabbare har jag insett sista tiden.”

*MrDawwe var dåtidens kung på pokerforum.nu, och kunde börja månaden på 0 för avsluta på 1 000 000.

Avslutar min bloggserie med lite sköna bilder 🙂

..Det nya året hade precis anlänt och 2007 var året då jag omedvetet skulle kunna titulera mig själv pokerproffs. B2B spottade ut sajter som det vore brinnande kol ur munnen på folket i ledningen. Detta gjorde att nätet översvämmades av små men bra bonuserbjudande som jag var glad i signa upp för. Jag skulle gissa att jag hade ett 20-tal olika konton på de mest suspekta sajter, alla med en skön böjningsform av MR_Jimmy som screenname. Mitt huvud kunde precis reda ut att spela 4st bord simultant. Jag minns verkligen tröskeln, för varje bord man la till ökade stressen något fruktansvärt. När man ser det i backspegeln är det såklart helt bisarrt då man till dagens dato spelar 8 bord med en gäspning.

De tre första månaderna spelade jag in knappa 40 000 händer för min kunskapsnivå och min ekonomi goda resultat. Jag hoppade runt på diverse B2B-sajter och skulle även göra mitt inträde på min kommande hemmaplan, prima-nätverket. I min iver att få tag på bra bonuserbjudande bestämde jag mig för att börja spela NL100 då Stan James erbjöd en grym bonus på 1000$. Kruxet med denna var att mininivå för att få deltaga i erbjudandet skulle spelet ske på NL100 eller högre. Med bristande kunskap om bankrullekrav, moneymangement och allt vad det heter hoppade jag på erbjudandet, trots att det var oupptäckt mark i såväl nätverk som nivå. Detta var HÖGT för mig, hade det velat sig illa här hade man gulat på en eller två dagar och sagan inte blivit roligare än så. Jag sprang på fint till en början men fick väl smaka på någon form av rättvisa eller storhetsvansinne månne. 18 inköp upp efter bara 4000 händer, sköts sedan iväg till 4 inköp upp 1500 händer senare och paniken var ett faktum. Jag hade spelat in största delen av bonusen så jag var mer eller mindre tvungen att få in resterande del av händerna. Till slut lyckades jag segla hem skeppet med en vinst på 987$ plus den saftiga bonusen av 1000$. Av pengarna lät jag 1200$ leva vidare på neteller till framtida pokerspel.

3 månder hade nu passerat utan jag märkt ordet av. Jag hade under tiden enbart haft pokern som min inkomst. Vilket i sig inte är så svårt när du har mat på bordet och tak över huvudet men någonstans här började det bli seriöst på riktigt. Jag började fundera mer över hur mycket pengar man egentligen behövde för att spela varje enskild nivå med rimlig rulle. Började fundera mer på vad man gör rätt och vad som görs fel. Detta skulle komma att bli min första riktiga proffsmånad, jag pressade in 37k händer på min lilla 17” skärm. Folk som klagar på överlapp har inte spelat på en dålig 17” skärm. Där får plats 4st bord och resten hamnar bakom, framför eller kommer aldrig fram om man glömmer av dom. Trots dålig skärm lyckades jag vinna 64 inköp och detta med ringa kunskaper om spelet. Summan av kardemumman så hade jag nu 3203$ i vinst, vilket var ett väldigt gott tillskott till min rulle. Självklart min överlägset bästa månad, båda i antal händer, inköp och pengar. Att söka jobb kändes allt mer avlägset i den pengablinda värld jag funnit. De första staplande stegen var tagna.

I maj inträffar den punkt som troligtvis varit mest avgörande av alla enskilda händelser under min karriär…

Den dagen är längre bak i tiden än jag själv vill tro, 6år som heltidsspelare kan man stoltsera med. Strax efter årskiftet 06/07 började det poppa upp MR_Jimmys på diverse pokernätverk runt om i cyberrymden. Tiden innan där hade jag bekantat mig med spelet i viss mån online och som alla andra, även live. För er som är för unga eller för er som glömt, ALLA spelade poker 2003-05. På tv visades Martin de Knijff upp med två tegelstenar till sedelbuntar som var en del i de 2,700,000$ han rev hem i WPT Championship Final. Detta samtidigt som föräldrar runt om i Sverige slog in årets julklapp 2005 till sina barn, ett pokerset. De som inte redan spelade poker när spelet kulminerade blev mer eller mindre tvingade att iallafall testa. Merparten fick smak för spelet och testade även lyckan online. Slog man ett öga online sprattlade och lekte fiskarna på alla nätverk, på alla nivåer. Det insåg man förstås inte då. Jag själv var en del av all den fisk som strömmade in och deponerade den klassiska nöjessumman 50$ (Alltid hela summan på ett bord). Samtidigt som regsen satt och slicka sig runt munnen för att riva fram kollekthåven när frustrationen var som störst.

Sommarn hade passerat och jag stod som merparten av mina samtida utexaminerade medialelver från gymnasiet utan arbete. Jag var redan under sista året rejält trött på skolan med allt vad det innebar. Jag var inne på att få någon typ av arbete så snart det gick. Som sig bör var det ju inte så att telefonen gick varm på jobberbjudande utan jag hamnade på ett telefonförsäljarjobb. Knappast glamoröst, knappast bra betalt men arbetet var fyllt av likasinnade i samma ålder som gjorde det hela kul ändå. Problemet för undertecknad var emellertid att arbetet låg 5mil ifrån min hemort. Detta ledde till att det blev ohållbart med den dåliga lön som betalades ut, så jag bestämde mig helt enkelt för att sluta utan direkt plan.

Under tiden jag arbetade fick jag iallafall in några tusen i månaden vilket blev ett överskott då jag bodde hemma. Dessa kunde spenderas lite som jag själv ville utan att jag hade ont av det. Jag hade sedan gymnasietiden startat ett pokerintresse, så att avvara några hundringar kunde jag stå ut med. Jag brukade sätta in 20€ på dåvarande B2B (fd Entraction, som numera är nerlagt, så gammal är jag) och snabbt trycka in dom på lägsta nivån för den tiden, NL50. Fanns inga microstakes på den gamla goda tiden! Av uppenbara själ var det inte lätt att få någon kontinuitet av vinster med den insatsen. Men vann det gjorde jag, eller iallafall inget back att tala om.

Det nya året hade precis anlänt och 2007 var året då jag omedvetet skulle kunna titulera mig själv pokerproffs…

Sedan hemkomst har det blivit en jäkla massa spel framför datorn, min datorstol har nöts ner till den graden att det har gått hål i skinnet. Får anta det är ett gott betyg på ens arbetsmoral. Ni som följer spelen på svs har sett att min återkomst där har varit lyckosam. Efter haft mer eller mindre 6 månader av dåligt spring kombinerat med lite action och en liten rulle. Var det nu dags att ge det en chans till som löpt ut fint. Hade en ytterst märklig hand där för ett par dagar sedan…

Närmaste dagarna kommer bestå av mycket tid framför datorn. Gräva igen det förbannat stora hålet som uppstått efter Vegas. Vi har även pratat om att åka iväg en längre period utomlands Costa Rica eller Mexico lutar det väl mest åt. Då jag och många med mig är livrädd för ”exotiska djur” försöker jag få gruppen att inte vilja bo i en tropisk skog.

Detta har vi gjort en gång tidigare, då hade vi sån tur att det likande ingeting. Vi bodde 2v i en stad som heter Port Douglas (där för övrigt krokodil-jägaren dog), i en regnskog. Huset låg i det närmaste omringat av tropiska träd och växter. Vad som lurade i dom buskarna ville man inte veta. En dag tog vi bilen för att åka och handla, då möttes vi av en överkörd orm som var 1,5m och förmodligen giftigare än alla Sveriges djur tillsammans. Hörde man något rassla i träden sprang hela gruppen in fortare än kvickt. Som tur var letade aldrig dom förbannat äckliga djuren sig in till oss mer än kackerlackor. Man var dock helt skadad när man kom hem, kollade under sängen hemma i Sverige så där inte låg någon boaorm och lurade eller satt en svarta änka på ens huvudkudde. Detta kan kanske spätts på något av den plastorm vi hade med oss under resan. Denna placerades i tid och otid på lämpliga och olämpliga ställen 🙂

Kom och tänka på en lustig sak som inträffade och faktiskt har hänt en gång tidigare. Jag vill tro att jag inte är så lik mig själv på bilden på körkortet och flera med mig verkar tycka samma sak. När jag skulle regga mig nere i Cannes till en turre lämnar jag över körkortet. Han tittar på det, tittar på mig, tittar på det igen. Sen börjar han asgarva, han tycker tom det är så roligt att han petar på sin polare sidan om. ”Hahah, u got to see this”. Som om jag och mitt körkort skulle vara någon form av naturens freakshow. Han visar upp körkortet och samma fenomen uppstår igen, båda bryter ut i garv. Tur det snart är dags för nytt körkort 🙂

Tänkte avsluta med ett bildsvep ala Glimne från Frankrike:

Efter att ha spelat 6st liveturrar återfinns fortfarande ingen dag 2 på min meritlista. Med en pokerspelares självinsikt står jag kvar och tror att jag varit bäst på varje bord jag spelat. Likförbannat sitter baguettegubbarna och fistpumpar när man vevar in AKo pre… bara för att stirra in något som mer borde återfinnas på frukostbuffen, ägg och ägg, AA för noobs 😉 Kontentan av denna gastronomiska handhistorik är att jag bustat ännu en turnering nere i Frankrike, idag på rekordtid!

Efter unibet open i Cannes, där jag förövrigt hade det bästa bordet jag spelat på någonsin live, var det dags för French poker series, arrangerat av stars. Deras main event, en 1k€ turnering, som säkerligen kommer locka över 400 deltagare.

Nivå 1, tittar jag ner på KK (eller som fransmännen valt att kalla det RR), utg har limpat 100. Jag säger 450, en syn bakom, alla viker till SB som säger 1350. Då vaknar limparen till och skickar in knappa 4000. Jag har så jävla lite investerat och orkar inte busta KK mot AA när jag har så löjligt fint bord. Syna gillar jag inte heller då det troligvis kommer sluta med att man synar en gata och talar in sig att syna av hans turnjam. Så hur sjukt det än är och låter viker jag kungarna trots vi sitter 200bb+ :S SB viker sedemera också och visar QQ. Så ja va fan ska limparen ha nu då? Återigen Omelettehanden, äggägg.

Jag slår upp stacken helt ok då bordet känns relativit lättspelat. Enda kombatanterna man undvek var de 2 svenskar som lyckats sitta ner på samma bord som mig. Den ena Henrik, dela jag dessutom rum med. Bra rigglottning, vilket dock inte vägde in allt för tungt, då jag inte spelade en enda hand mot dessa under mina 2h.

Efter 1h, öppnar utg och jag synar in direkt bakom med AKo. vi får 2 syner till innan det är dags för blindsen att agera. Killen som vek QQ i föregående hand väljer återigen att 3betta. Han väljer återigen också att slå 1350 från 325 som utg sa. Själv slickar jag mig runt munnen då utg foldar och skickar in 3750 som ska göra jobbet. Känner mig ganska bekväm att ta en flip här om det behövs då jag täcker fransmannen med 13k av de 20k han spelar. Han petar in en raise på 12k :S och jag annonserar självklart allin. Rätt in i just det, äggägg. Brädan rinner ut så det finns hopp att göra äggröra av fransosen men river är likförbannat blank.

Sista handen för undertecknad visade sig bli AJs. Utg öppnar och jag synar 2 seats bakom. Vi blir 5 personer till flop som ger oss AKT med mitt backdoordrag. Redan när jag sett flopaction vet jag att denna brädan kommer jag gå tom om brädan inte parar. Action går nämligen att utg checkar till mig, jag slänger in 900 med ca 12k markerstapelen. Jag får en syn av en äldre herre. Turn ger oss 7 som även levererar ett bakdörrsdrag som inte är mitt. Jag petar in 2600 med avsikt att ha ungefär en pottbet kvar som ska in på river. River är en seminajs 2a, som sätter bakdörren. Jag lastar in och får en snabb syn av KQ i färg :/

Detta leder till att mitt Frankrike äventyr är över för denna gången. Värdet har varit bisart trevligt (återigen självinsikten) nästan lika trevligt som vädret. Vi har haft svensk högsommar här nere medans jag sett instagram uppdateringar om minusgrader hemma i swe. Det är ganska bisarrt då man bara befinner sig 2h iväg med flyg. Nu blir det till att dra hem, frysa, laga hål och just det jaga ägg!

Au revoir!

Känns aktuellt att börja med att min syster lyckades riva hem titeln årets frisör återigen då detta skedde helgen som varit. Ja för hon har faktiskt lyckades med bedriften redan 2010. Då tror ni säkert att det är en minimal grupp som ställer upp varje tillfälle men så är inte fallet. Minns jag siffran rätt stod 350 bidrag på startlinjen i årets upplaga. Av dessa valde juryn ut tre som fick chansen att åka upp till Stockholm för att ta på sig kungakronan av frisörer. Camilla som min syster heter tillika årets frisör, tävlade totalt i tre nomineringar och tog hem titeln i alla tre! Årets avant garde, årets dam och slutligen årets frisör. Stor slam helt enkelt, väldigt imponerande och extremt roligt att få vara med. Att få se glädjen och lyckan, när man vet hur mycket tid det ligger bakom.

Vi hade såklart tänk oss att fira detta natten lång men en del i vinsten var att deltaga i tv4s nyhetsmorgon dagen efter. Detta innebar för fröken Jönsson att klockan hamnade på 06. Det kändes då mindre akutellt att komma dit med rödsprängda ögon och göra ett Kleerup-framträdande i sändningen (http://www.youtube.com/watch?v=hlTXLO4Jgx4).

Imorn bär det för undertecknad av till Unibet Open nere i Cannes. Efter ha fått uppleva Sveriges förvandling från en skön sommar till en rå höst. Känns det lite extra bra att ta och plussa på termometern 10 grader och sudda ut molnen mot lite sol.

Vill ni läsa mer om Camilla och hennes fotograf (Leonard Gren) har de båda hemsidor:

http://www.camillajonsson.com/

http://www.leogren.com/

När det gått relativt dåligt en längre tid eller åtminstonde under en sju helvetes massa händer är det lätt att tänka många negativa tankar om spelet poker. Men nu sitter man ju faktiskt i Barcelona, förvisso nybustad men fortfarande i goda vänners lag. För det är faktiskt så att man träffar en sjujäkla massa roligt och trevligt folk ute på den sk ”touren”. Det är lätt att ta sådana saker förgivet men med lite perspektiv är det ganska speciellt att ett 20-tal killar möts upp 250mil hemifrån. Vi gör vårt jobb i den mån de går (man bustar ju faktiskt ibland), sedan finns mycket dötid att njuta av destinationen vi faktiskt befinner oss på där och då.

En kort historia om hur uppochnervänt det kan vara ibland är då jag träffa ”Micke” i min hemstad. Micke har varit på väldigt många stopp runt om i världen där även jag sprungit in i honom till och från. Jag träffade honom en månad i Budapest för att månaden efter springa på honom i Austrailen. Inget konstigt med det, tyckte jag. Däremot den dagen jag springer på Micke i min hemstad, då det visar sig att han faktiskt bor där, visar på hur lite man egentligen vet om var och en. Dessa ”var och en” du litar väldigt mycket på i många sammanhang. Man skulle utan tvekan låna ut en relativit stor summa pengar till en pokerspelare som man ”känner”. 99,9% av fallen kommer du också få tillbaka dina pengar, däremot vet du kanske inte ens vad personen i fråga heter i efternamn…

Å ja, nybustad som sagt, jag har fått tillbringa en heldag med min bloggkollega dybban vid borden. Vi har idag tillsammans med väääldigt många andra spelat dag 1b av Estrella main event. Dag 1a drog cirka 650 deltagare, dag 1b fylldes på hela tiden då någon ny bustade. En ny var på plats lika fort som seaten blev tom och 1000€ adderades in i prispoolen. De gissade på att dag 1b skulle landa på 1200 deltagare. Detta ger en massiv prispool som både jag och Simon var högst sugna på att få en del av. De såg relativt stabilt ut för oss båda även fast det var Simon som iklädde sig rollen som bordets Steven Gerrard merparten av tiden. Simon åkte tyvärr på en cooler där det åkte in med tvåpar mot högre tvåpar.

När han sedan överlämnade kaptensbindeln satt jag och skämdes med 13bb. Jag tittar ner på något sådant mäktigt som Ess och Kung från utg. All-in annonserar jag och får även en trekantig all-in symbol kastad framför mig. Detta är något som Simons baneman eller som vi ville kalla honom superfiskspanjoren missat helt. Han kastar in 1200 och får syn på hela min hög med marker som skjutits över linjen. Snabbt som ögat försöker han ta tillbaka sina 1200. Det är inget som dealern hade tänkt gå med på, problemet är att den sk superfiskspanjoren inte förstår ett ord engelska. Jag sitter med en nöthand och mer eller mindre hoppas han ska få för sig att syna. Han pustar och frustar och efter en lång dialog på engelska/spanska/pokeriska kastar han in resterande 6800 för en syn. Alla foldar fram till BB där vi båda möts omgående med en ny all-in. Samma scenario upprepar sig förutom språkbarriären, och efter många om och men synar superfiskspanjorenidiotjävlen. Jag sitter fort ganska nöjd och bör kunna få in det i en flip och trippla. Fallet var annorlunda, då BB hittat kungar. Våran spanska vän däremot, han har tack vare sitt missklick pre, lyckats tala in sig att få in 20k pre med pocket 33 vilket är nästan 35bb genom att syna sig all-in 2ggr!! Att det sedan kom en 3a på floppen var föga förvånande…

Det blir nya tag, troligvis redan på lördag då Estrella erbjuder en highroller turre som egentligen inte alls är så high som de låter. Efter det blir det main event i EPT som drar igång på söndag. Någon vecka efter det väntar Unibet Open nere i Cannes som jag lyckades kvala mig in till förra helgen. Förhoppningsvis väntar nya möten med nya människor långt hemifrån! För er som vill följa min väg igenom turneringarna uppdateras det ganska frekvent (ibland mycket dravel) på twitter: @MRJimmy87

Vår käre kollega och vän, Dödarn, har som ni nu vet lämnat oss här på bloggen. Robert var relativt tidig med pokern och dessutom något år äldre än mig själv. Just av den anlednigen har jag inte sprungit på honom allt för mycket på primas virtuella pokerduk. Däremot var jag med många andra en lusläsare av hans småtexter i Pokermagazine. Varje fredag tidningen damp ner i lådan, skummande man igenom tidningen tills man hittade de små infällda textrutorna. När första var läst, bläddrades det snabbt fram till nästa. Allt annat material i tidningen var sekundärt. Dödarn levde ju drömlivet! Vem vill liksom inte mixa en kebabrulle och sedan dricka upp hela rasket?

Jag förstår att man tröttnat på poker och allt vad det innebär. Jag har själv tänkt igenom min egen situation många gånger men ännu inte kommit fram till samma svar som Robert. Hans nästkommande projekt kan nog bli hur spännande som helst. Till och med jag som hellre tänder lägereldar med böcker än läsa dom, tycker det låter som en intressant idé. Får anta det är ett gott betyg än så länge.

Jag har spelat aningen mindre och hittat på lite aktiviteter där man möts av solens strålar aningen mer än från ett nerrullat datorrum. Vi spelade den lokala fotbollsturneringen förra veckan. Vi stod här som regereande mästare då vi förra året hade 2st riktigt namnkunniga lag (pokerwise) med storheter som Anteen, Smekt, Robin Ylitalo och Per Linde för att nämna några. I år saknade vi ett gäng då 08orna startat ett eget lag som såklart hade match precis just denna cupdagen.

Vi hade inte samma lycka detta år. Det blev en gruppvinst, sedan tidig sorti i matchen direkt efter. Det mest minnesvärda från cupen var inte någon prestation eller mål. Utan istället Smekts tackling som fick hela motståndarlaget att skrika diverse ord som i en serietidning skulle skrivas ut så här: ”!%¤&%”%¤&#!”. Efter tacklingen, flyger tjejen upp (ja det var en tjej han tackla ^^) och är HELT gröngalen. Hon får syn på Ylitalo och tar någon form av olagligt UFC-grepp på honom iform av klös/stryptag även fast han var flera meter från situationen och helt oskyldig. En så kallad supertilt. Det slutade med att tjejen fick rött kort och även vår Emil ”Schwartz” Ohlsson hittade samma färg visat mot sitt ansikte. Detta ledde sedan till att vår general i backlåset byttes ut i nästa match i form av Vigge. Viktor gjorde en stormatch där bak men lyckades ändå bli syndabock då han brände öppet mål i matchens sista spark. #runlikevigge

Nästa stop på pokertouren blir EPT Barcelona i slutet av denna månad. Lyckades vinna ett märkligt kval ner dit. Vilket jag inte alls hade planerat för.. Men men vad ska man göra 😉 Kort därefter ligger Unibet Open i Cannes, vi ska inte bo på något spelarhotell detta året. Utan istället hos en kompis lägenhet där nere. Kan nog bli precis hur kul som helst där vi byter ut de relativt trista och vanligtvis stillsamma mellandagarna i eventsen med lite tennis, beachvolleyboll och förhoppningsvis en förlängd sommar.

Avslutningsvis, när jag kom hem från Vegas hade syrran stylat min bil. Camilla jobbar som någon form av mix av makeup-artist/stylist och frisör. Så hon kände att något fattades på bilen…

Sedan hemkomst har jag någonstans spelat någonstans kring 10h om dagen i snitt, vilket ger någonstans 200h på 2 veckor. Varför? Jo man har ju lyckats springa in 3st såkallade hästabacka under denna korta tiden man varit fastfängslad vid datorn hemma i Sverige. Varje gång man slår upp sig, slutar det med att highstakes-sessionen går åt h*lvete. Jag lyckades att vinna en relativt stor söndagsturnering under förra veckan, trots detta slutade det med ett rekordstortback, #highstakes. Det slutade också med att jag rev av en underbar dygning. Värdet var bisarrt fint under söndagsnatten så det slutade med att jag satt dagen efter med rödsprängda ögon och alldeles för många nollor med fel valuta som avslutade summan och ja ett minus främst såklart 🙂

Någonstans hoppas man att de ska ge lite möda för tiden man lägger ner. Därav kan det kännas så fruktansvärt värdelöst att offra dagar, veckor och månader för att gång efter annan sitta med tom blick  och stirra på ett digitalkonto som visar 0$. Men ja det är priset man får betala för att sitta och härja runt på de högsta nivåerna år 2013. De är tufft att hämta igen några tusen inköp på NL400 då man skjutit bort de på högre nivåer. Samtidigt som de går för få games för att kunna vara säker på det gamet som du nyss spelat kommer uppstå inom kort tid igen.

Alla som spelat poker har upplevt likande scenario, allt går mot en, varje bluff blir nersynad av någon spekulation motståndare osv. Någonstans är det ändå här det skiljer en amatör från ett fullblodsproffs. Motgångar ska fungera som regn mot en regnjacka, bara rinna av. Ibland hamnar man så man testar sin egen bristningsgräns och när detta upprepas på kort tid en gång, två gånger och kanske tre gånger. Ja sitter du då inte och spelar som en sangriafull spanjor efter tredje gången då kommer du sannolikt grinda dig tillbaka. Sakta men säkert vänder det, det gör det alltid…. om inte variansen hinner äta upp en innan 🙂

I be back!