Hej hej hallå bloggen! Det känns alltid som jag ska skriva ett kapitel i en bok om Sune varje gång jag ska skriva något här…fråga mig inte varför men det är väl 2000-talets dagbok.
Hur som haver så fick jag ett infall under måndagen att åka till Vegas och jobba lite och umgås med vänner. Har haft det lite körigt och gick in i väggen fullständigt (min läkare bara skakade på huvudet när jag berättade hur mycket jag jobbar) men sakta men säkert så är jag på benen igen och har lärt mig min läxa att hälsan går före jobb.
Kom hit i tisdags natt och bor hos Daniel. Så härligt här. Går och gymmar lite på övervåningen, ner till poolen för att chilla och meditera, bort till köket och käka lite hälsosam veganmat och på det dricka Fiji-vatten. Svårt att inte vara på topp när dagarna ser ut så. Aningen lättare när man bor hos hälsogurun nummer ett än när jag bott på strippen tidigare år under WSOP.
Idag spelade jag min andra turnering på två dagar. Igår gick käpprätt åt skogen men dagens turer som var ett Ladies event under Arias pågående mästerskap hade 132 startande och redan i bilen på vägen dit sa jag att jag skulle vinna. Sagt och gjort. Kommer att somna fint med en buckla i glas på nattuksbordet.
Angående dagbok så är det precis vad jag skriver på Starsbloggen och det är där jag kommer att uppdatera mest frekvent så om ni är nyfikna så ta en kik! HÄR är länk!
Struntar i att det är sommar och sol här hemma. Nu vill jag vara i Vegas. Flera av mina vänner (Davidi Kitai och George Danzer nu senast) har vunnit bracelets. Massa vänner som jag aldrig träffar annars är på plats. Mina underbara Vegasvänner saknar jag till tusen. Och sen är det ändå något speciellt med att vara i Vegas när det är WSOP. Det går inte att förklara. Samtidigt som jag avskyr så många saker med hur arrangörerna sköter hela alltet så går det inte att komma ifrån. Att vara på plats i hetluften är det jag brinner för när det kommer till mitt jobb.
Själv har jag spenderat senaste veckan med lite pokerspel live, i fredags till exempel åkte jag och två av mina goda vänner Nollis och Pia för att spela lite och hamnade alla tre på finalbordet. Hur sjukt är det att det är sju tjejer och två killar på ett finalbord? Sicket kakkel det var sen då 😉 Men kul hade vi! Veckan innan det klonkade jag en turre på Stars. 11 000 startande. Från att vi var 800 kvar ledde jag och var typ säker på att jag skulle vinna. Ledde mer eller mindre hela vägen och gjorde deal på tre. Sjukt nöjd. 9k dollar för 8,80 satsat. 12 timmars jobb. Inte så tokigt 😉
Kolla vem jag sprang på utanför det statliga kasinot efter finalbordet i fredags? Legenden himself 😉 Mr Indiskreet
På dörren in till en av Stockholms klubbar
Snackade med Daniel Negreanu häromdagen. Han har nog aldrig varit så fokuserad kring WSOP som i år. Läste ni här på Aftonbladet att han har ett vad med Phil Ivey där det kostar honom 400k dollar om han inte vinner ett bracelet? Till mig har han sagt att han ska ta tre 😉 2,6 miljoner kronor. Mycket pengar. Men han har råd. Jag minns när han skulle boka en biljett till mig. Jag hade varit ute i absolut sista sekund och hade inte råd att boka själv för 20 000 kronor bara för att åka en helg till Vegas för att ta examen på Choice. ”Mäh dummer, jag betalar”, svarade Daniel. ”Ja men det är verkligen jättedyrt”, svarade jag. ”Good thing I’m fucking rich”, fick jag då på sms…
Jag hoppas verkligen att Daniel klarar det. Jag vet att han har en vinnarskalle som är få förunnad och när han satt mål mot något är det inte mycket som kan stoppa honom. Jag beundrar honom för det. 26 juli fyller han 40 år. Då blir det jättefest i Vegas ska ni tro. Självklart ska jag vara där. Men va farao ger man en mångmiljonär? Han har redan fått en dalahäst…
På vägen hem efter en lång CG-session igår. Fasiken så vacker hemstad jag lever i!!!!
Siffrorna är klara för årets val till EU-parlamentet och precis som i Sverige gick Litauen till val under söndagen och där fick det liberala partiet 16,52% (tredje största i landet) av rösterna vilket ger dom två platser och en av dessa två tillfaller nu Tony ”Tony G” Guoga som var den som fick flest antal personröster. Tony är ägare och grundare av PokerNews och när han grundade TonyBet Poker gick han samtidigt ut och förklarade sin avsikt att han skulle försöka ta sig in i parlamentet genom en politisk karriär.
Bild: PokerNews
Detta är ett mycket viktigt steg för pokern i Europa och plötsligt ser framtiden lite ljusare ut. Åh jag blir helt till mig av att bara tänka på det. Kan ni föreställa er Tony som politiker? Det känns ju knappast som att pokerfrågan kommer att gå obemärkt förbi och jag älskar hans strategi:
”Politik är som en tävling, turnering eller en sit-n-go(…).Vi är alla spelare. Varje land spelar och den som spelar smartast kommer att bli framgångsrik.”
Kan inte låta bli att fladdra iväg i tanken och småle lite för mig själv. Tänk er när han ställer sig upp och ropar ”You gotta play with your heart” eller ”Up on your bike. Go back to Russia!” (kolla bara HÄR så förstår ni vad jag menar).
Jag är så sinnessjukt stolt över mig själv. Jag hade mina tvivel på vägen och gudarna ska veta att jag var på väg att kasta in handduken många gånger under mina 100 dagar av Leadership Program på Choice. Men tack vare min coach Magi och min mentor Daniel Negreanu så fortsatte jag att ge mig fan på att jag skulle klara det. Jag är den första som gjort hela LP från Europa och har skrivit historia som tog min examen i helgen som var. Det var en extremt stolt Daniel som kom till examen och jag fick ett brev som jag fortfarande får tårar i ögonen när jag läser!
I Monaco träffade jag en massa pokerspelare som också gjort Choice. Fler än jag tidigare visste om. Jag vet inte om de fick med det på EPTLive men en av dagarna i Super High Rollern så satt Esfandiari, Sorel och Max Altergott och diskuterade det vid bordet. Det var en häftig känsla att få höra vad dom hade för åsikter. Vi alla som gått har ju fått höra att vi är med i en kult. Om det nu är en kult så förstår jag inte varför alla är så rädda för sekter och kulter? Iså fall finns det dom som är bra. Allas åsikter handlar bara om okunskap och rädsla. Jag känner ingen förutom en enda person som gått igenom programmet och inte blivit en bättre människa. Den enda som inte blivit det var en person som redan innan var rädd för att öppna upp sig och se sig i spegeln och hon hoppade av redan första helgen.
Är man rädd för att komma till insikt med vad för typ av person man är både i andras ögon men även i sina egna så ska man definitivt inte gå. Om man är rädd för att man inte längre kan ta ansvar för sina handlingar eller sluta vara ett offer för sin situation. Ja då är det inte heller något för dig. Men som sagt. Den som har levt tillräckligt många år här på jorden för att förstå att negativ energi kan ta kål på vem som helst och att allt handlar om att ha rätt ”mindset”, ja, den borde testa. Det finns liknande i hela världen. Finns en här i Sverige men vad jag fått höra så är det bara Choice som är så intensiv och funkar så bra. För intensiv är den. Det går inte att maska sig igenom en enda dag. Det är inte som att gå i terapi och det tar flera månader innan du börjar se förändring. Här märker du den efter ett par dagar och efter första två helgerna så är du en helt annan person och då menar jag på alla plan. Läskigt va? Inte det minsta men som sagt jag har lärt mig mycket. Kolla på Daniel. Han satte som mål under sitt LP att han skulle bli topp 15 i världen. Han låg 114:e då. Som bekant blev han etta.
Jag har hört så mycket skrockande från andra människor och fördomar senaste tiden men de som känner mig och de som sett skillnaden vet att det fungerar. Varför tror ni att så många andra pokerspelare testat och varit nöjda med resultatet efter att Daniel och Esfandiari gått? När det kommer till mina vänner som hade sina fördomar så är det ingen som inte ändrat sig efter att ha sett med egna ögon min förändring. Jag har inte börjat tro på gud eller börjat sälja MLM-produkter. Eller blivit någon säljare för fem öre. Jag gör samma sak som innan men skillnaden är att jag är en bättre och gladare version av mig själv och om det innebär att jag är med i en sekt så får den meningen stå för dig och din okunskap.
Hur som. Alla gör sina val här i livet. Jag är så sjukt nöjd med mitt!
Firar amerikansk mors dag, grindar och har tänt lite rökelser. De min son inte försökte äta upp tidigare idag…
Stolt över min vän Tessan som igår tillsammans med sitt Alcazar delade ut Sveriges röster i ESC! Grymt statement och grattis till Österrike och skäggiga damen! Du var bäst, bäst och bäst!!!!!
Kommer att sakna Daniels bok med Game of Thrones. Inte samma sak att kolla på min lilla 11-tummare. Han fick den av produktionsbolaget efter att ha skrivit om serien på Twitter 😉
Kommer att sakna Joel, D:s assistent, min räddande ängel varje morgon jag vaknade i Vegas! Förutom allt gott kaffe han bryggde eller kom med från Starbucks så alla skämt…
Skön bild från Monte från mediaturneringen…hade Chris Moneymaker vid bordet. Jösses vilka dueller vi hade *s*. Världens goaste snubbe!
En läsk kostar 7 euro, en Magnum glass kostar 8 euro, en micropizza 20 och en öl på Cafe de Paris 18 euro… Monaco. Inget annat ställe i världen får du så dålig service för så mycket pengar. Faktum är att du inte får mycket mat heller. Igår åt jag lunch med några kollegor och betalade 24 euro för en halv portion pasta pesto.
Men det spelar ingen roll. Jag älskar Monaco. Jag älskar Le Meridien. Jag älskar min säng. Jag älskar solen, värmen och den vackra utsikten över Medelhavet. Jag älskar EPT-finalen och jag älskar att PokerStars håller den i den vackraste spellokal någon någonsin skådat. Ja den slår till och med Hofburg Palace i Wien.
Har haft fullt upp sedan jag kom hit. Både på jobb och fritid. Den lilla fritid som funnits har utnyttjats till MAX. Jag har varit i Eze med lite kollegor. Det kan vara den härligaste och mest pittoreska by jag varit i. Och utsikten över Rivieran är enastående. Sen har det varit lite middagar med goda vänner men mest har det varit jobb. Sjukt roligt jobb. Att raila hela världseliten i en €100k-turnering på första parkett. Svårslaget.
Mad, jag och Micke Holmberg
Mina kollegor Tid och Raz. Tid är ansvarig för eventet på plats och Raz ansvarar för våra Team Pros…
Middag med EPT-presidenten Edgar Stuchly med fler spårade ur när han började mata Joe Stapleton (den högljudda amerikanen på EPTLive *s*) med sked…
Ska väl inte påstå att jag var bättre på denna middag. Här en selfie med GPI:s grundare Alex Dreyfus
Middag med familjen Lodden på Nobu. Jannicke min gamla EPT-kompis, deras dotter Milla och J-Lo himself.
På väg upp till byn Eze sprang vi på Elky och hans flickvän
Selfie med Eze och Rivieran i bakgrunden, svårslaget!
Spellokalen dag ett av Super High Rollern. Öppet tak. Hur vackert? Tyvärr går det ju inte att spela poker så men annars hade de gärna fått låta det vara öppet!
Världens mest kända nattklubb får agera parkering just nu *s*
Ska försöka höra av mig lite mer härifrån. Svårt att få tiden att räcka till men ska försöka 😉 Som vanligt hittar ni alla rapporter härifrån på Starsbloggen!
En av de första personerna jag lärde känna i pokersvängen var Sebban, Sebastian Langer. Han jobbade för en PR-byrå som PokerStars anlitade flitigt och gjorde många jippon för att sätta Sverige på kartan när det begav sig och jag måste nog säga att om man tittar tillbaka på pokers explosion i Sverige så har vi bland andra Sebban att tacka. Nu när vi ändå är ärliga så kan jag helt ärligt säga att det var tack vare honom som jag fick jobbet jag idag har på PokerStars. Det var hans idé att starta en icke engelskspråkig blogg vilket senare ledde till att PS haft mer eller mindre alla språk för att sedan gå ner till de största marknaderna.
2008 ringde han mig. Sebban, en av mina bästa vänner i den här världen och framförallt min bästa killkompis. Han hade kollapsat i Gallerian. Efter att ha åkt in akut med ambulans till Karolinska konstaterade de att han hade en hjärntumör. Efter en operation som skulle avlägsna denna så konstaterades det att den inte gick att operera. Men en behandling startades och jag kommer ihåg när han kom till London och satt uppe på ”The Vic” bara för att träffa mig och Mad under sin vistelse där.
WSOP typ 2005 eller 2006…
WSOP 2006 på Card Players fest på MGM
Efter strålning och cellgifter hade de fått bukt med tumören och han började jobba igen. Jag minns hur jag hoppade till när jag såg pressreleasen från honom i min inkorg och hur jag kastade mig på luren ”ÄR DU TILLBAKA?” skrek jag. Detta var 2010. Det var så skönt. Ordningen var återställd och min kompadre var tillbaka.
Men det dröjde inte länge… ”Jag har fått en tumör i armen” ringde han och berättade efter att ha blivit sjukskriven kort efter det. Jag ställde en massa frågor men som vanligt så avfärdades det med ”äh sluta jag kommer att bli bra, det är ingen fara”. Och jag trodde honom. Till och med efter den där lördagen när jag såg honom med egna ögon och inte bara genom telefonen när han i sin mitella skulle ha pokerkväll med sina kompisar samtidigt som jag kom över för att stjäla en av hans avlagda digitalboxar (utan fjärrkontroll för dessa hade barnen ätit sönder) så jag kunde se Melodifestivalen.
Vi snackade på telefon i ett halvår. Han var den enda som faktiskt kunde vara riktigt ärlig mot mig utan att jag blev sur. När jag var i dejtingtagen med diverse kända pokerspelare var han den enda jag berättade för och om jag gjorde något fel så var han aldrig sen med att få mig att inse det för att jag inte skulle göra mig själv illa igen. Efter ett halvårs telefonpratande mer eller mindre varje vecka så antog jag att han snart var tillbaka på touren så pigg som han lät…
Så kom samtalet när jag var i EPT Köpenhamn. Det var hans flickvän Jemma som ringde. Han mådde inte så bra som han gärna ville ge skenet av och jag bröt ihop. Jag och Mad. Vi var hans bästisar på touren och mellan oss tre fanns det aldrig några hemligheter. Efter beskedet gick vi ut på stan för att samla tankarna, hamnade på en butik där vi hittade en ask där det stod ”LOVE” och som spelade ”Nothing’s gonna change my love for you”. Vi bröt ihop av skratt när vi hörde den och bestämde oss för att köpa asken och fylla den med bilder från senaste åren.
När jag kom tillbaka till Stockholm såg jag till att han fick den och första kommentaren var ”herregud, det var den första CD jag någonsin köpte för jag älskade den sången”. Några veckor senare låg han på sin dödsbädd. Jag var där varje dag. Speciellt på mornarna för då var vi själva och kunde skratta lite och skvallra som vi alltid gjorde. Sebban visste att han skulle dö men var ändå fullt insatt i vad som hände i pokervärlden. Han var den första jag berättade om ”Fab5” för och hur vi hoppades att få förbundet på fötter igen. Den 16 mars 2012 tog Sebban sitt sista andetag. Det går inte en dag utan att jag saknar honom och många av de gånger som jag känner för att bara skita i allt så tänker jag på honom och fortsätter. För det är vad han hade gjort. Han hade fortsatt. Han hade kämpat för det han trodde på.
Idag hade du varit 36 år Seb! Det går inte en dag utan att jag saknar dig i mitt liv. Jag önskar att pokervärlden i Sverige visste hur mycket du stod bakom under tiden som du jobbade och vilken viktig faktor du varit för pokerns utveckling i Sverige. Sov gott underbara vän!
Minns ej vilket pokerevent detta var men har för mig att det var på Café Opera. Oavsett så är det Paul Tilly, jag och Sebban himself 😉
Femteplats till Noddbritt i San Remo! Grymt! Grattis!
Sol och vår hemma i Stockholm! Det firar jag med att låsa in mig i mitt kök och jobba dagen lång samtidigt som lilleman går på dagis och den stora firar påsklov och tack vare min fantastiska vän Tessan Merkel så sitter han och hans polare inte bara framför datorn utan ägnar hela dagen åt att bada och spela badminton på Eriksdalshallen på Söder. Det är så underbart med vänner som styr upp när man själv känner att tiden inte riktigt räcker till.
Fick en ny följare på Twitter idag. Jag är inte starstruck och speciellt inte när det gäller pokerspelare men känns ändå lite speciellt att den största av dom alla valt att följa just lilla mig 😉
Apropå Phil Ivey. Vad tror ni om att han skulle ha fuskat? Jag känner inte honom privat men många av mina närmsta vänner gör det och jag tror helt ärligt inte ett skvatt på kasinona i detta fall. Jag har extremt svårt att tänka mig att han är en spelare som skulle fuska. Han har för mycket att förlora på att en sådan sak skulle bli känd och han verkar inte vara typen som ens skulle komma på tanken. Men man vet ju aldrig. I dom lugnaste vatten…
IPT/EPT Sanremo och själv är jag hemma och firar påsk. Med tanke på hur många resor det varit denna vår så är det faktiskt ganska skönt att vara hemma i mer än några veckor i stöten och dessutom så åker jag till Monaco om en vecka 😉 Och direkt därifrån till Vegas för min ”graduation weekend” på Choice. Så sjukt ballt att snart vara klar med denna kurs. Har fått ut så extremt mycket av den! Ja jag har inte riktigt haft tid att blogga här men har fått prioritera denna vår och som ni säkert förstår så tar familj, resor, kurs och tre företag sin lilla tid att sköta… Sen har vi förbundet.
Även om jag inte är där på plats så kommer jag att hålla en tumme och försöka följa Alex Nordén på finalbordet i IPT så mycket jag kan! En grym spelare som jag hoppas tar hem hela alltet. Det vore mäktigt.
Förbundet rullar på. Det politiska arbetet fortsätter. Jag skrev bland annat en krönika för någon vecka sen till Nyheter24 som ni hittar HÄR. Jag är glad att den publicerades i sin helhet då den förra vi hade fick skäras i för att få plats. Planerar ytterligare en tills i maj. Håll utkik!
Dag 1a av EPT Wien här på Hofburg Palace. Jösses vilken spellokal. Jag tror aldrig vi varit i någon vackrare. Eller rättare sagt så VET jag att vi inte varit det. Det är som att vi skulle spela i Storkyrkan eller inne på slottet i Stockholm. Ja så vackert är det med fantastiska utsmyckningar på väggar och i hela taket, stora kristallkronor och fönster från golv till tak.
Igår efter att ha landat hängde jag med Jason Lavallees mamma Colleen. Världens skönaste tjej. Jason hade fullt upp med att spela men vi roade oss så bra på egen hand. Lite vin, shopping inne på Swarowski där de bjöd på Möet och sen middag med en massa sköna pokermänniskor på en makalöst bra restaurang i muséekvarteren. Sen spelarfest men vid det här laget var jag som knappt druckit senaste månaderna redan lite för överförfriskad och bad min vän Marc att se till att ta mig hem 😉 Väl där lyckades jag med konststycket att beställa frukost via roomservice. Så sjukt skillat kan jag meddela även om det var lite överambitiös beställning de kom upp med i morse men antar det är vad som händer när man kryssar i ALLA rutor på beställningstalongen *s*.
Inne på Swarowski
På väg till restaurangen igår hittade vi en aningen annorlunda väggmålning…
Hittade två vänners härliga vänner (dom hittade mig, jag hittade knappt mig själv igår) Fredrik och Stina på spelarfesten som hölls på The Box
Jason, Colleen, jag och Carter på festen igår
Skillad beställning va?
Uppdateringar härifrån hittar ni som vanligt på Starsbloggen! Heja Lasse Tungel som sitter på finalbordet i Eurekas €2k High Roller!
Inte nog med att jag tampas med en jetlag. Jag måste dessutom ställa klockan på tre varje morgon för att delta i konferenssamtal med mina kära kursare borta i Vegas. För dom är det bara sju på kvällen men åtta timmars tidsskillnad senare så är det bara att inse att jag kommer att ha en mycket intressant vecka i Wien framför mig.
Tre av mina härliga kurskamrater Thuy, Trang och Phuong. Tre riktiga duracellkaniner. Thuy är tillsammans med Trang. Trang och Phuong är systrar.
Var ute och åt sista kvällen med mina härliga tjejkompisar. Eftersom Daniel blev klar tidigt med sin ”grej” till Aussie Millions hakade även han på tjejmiddan! Marissa, Daniel, Kat, Lilou och moi
Daniels ”grej”…
Efter middagen bestämde vi oss fyra som spelar poker att ”lära” Marissa som aldrig spelat en hand i hela sitt liv. In på pokerrummet på Wynn och fram till en ledig plats på 1-3. ”When it’s your turn just say all-in”, instruerade Daniel. Efter sju händer slutade hon 98 dollar plus. Frågan är om hon lärde sig något haha! Men roligt hade vi!
Drar till Wien för EPT:n imorgon. Känns som det var en evighet sedan vi var på Bahamas som var min senaste liveturnering att jobba på. Är sjukt taggad faktiskt även om jag inser att det kommer att bli väldigt få timmar. Som tur är har jag en plan. Inget festande, mycket fokus och en jäkla massa kaffe 😉
På kursen jag går så har vi dragit igång ett projekt där vi på sju dagar ska samla in pengar till barnsjukhuset St Judes. Vi ska samla ihop 125 000 dollar på dessa dagar. Kändes rätt omöjligt när vi först fick uppgiften men redan nu har vi fått ihop en fjärdedel och har bara hållit på i två dagar. Känns fint att ”jobba” med lite sånt här. Något jag alltid brunnit för men förutom att vara månadsgivare högt och lågt så har jag aldrig engagerat andra. Gillar St Judes. Det är ett sjukhus som dels är ledande inom forskning kring dödliga barnsjukdomar (och delar med sig av sin kunskap till hela världen) men som också tar hand om alla patienter som kommer. Som ni vet så ser sjukvårdssystemet annorlunda ut i USA jämfört med här. Där kan man om man inte har rätt försäkringar tvingas avstå vård för att man helt enkelt inte har råd. Så fruktansvärt! Men på St Judes är pengarna aldrig ett problem. Alla goa ungar får hjälp. Deras familjer stöd och det finns boende i anslutning till sjukhuset så att familjen kan vara samlad. Ni kan läsa mer HÄR och donera gärna en slant. Varenda krona räknas!!! Det är inte alla som har det så bra som vi här i Sverige som kan ta allt detta för givet.
Min egen lilla sketonge 😉 Tänk om han hade blivit nekad vård för att jag och hans pappa inte hade haft rätt försäkring eller råd att betala för medicinen?! Hua! Hemska tanke!!!
Nej nu är det dags att packa det sista sova. Känns knappt som att jag hunnit vara hemma (nej men just det det har jag ju inte i mer än ett par dagar). Hörs från Wien!
