Inlägg av Simon ”Dybban” Lindell

En grogg någon?

av Simon ”Dybban” Lindell

Sprit. Och brudar. Låter som en fin kombination va? Det är pokerbolagens favorit i alla fall. Under live-eventen är det två viktiga ingredienser när det gäller att ge sina kunder en ”upplevelse utöver det vanliga”.

Under EMOP i Barcelona var det samma visa som alltid. Pokerbolagens anställda värdinnor sprang runt i tighta, korta kjolar och serverade sina spelare alkohol. Ofta kan de även tillhandahålla lite massage för stela nackar vid borden. Jag har sällan hört någon manlig pokerspelare klaga på det upplägget. Pokerbolagen vet vad som går hem. Sprit. Och brudar.

På kvällarna fortsätter det i samma anda. Alkoholen flödar när bolagen har sina fester. Jag är den första att erkänna att jag gärna tar emot drinkar. Faktum är att jag nästan inte KAN säga nej till en drink, eller fem. Det där är något medfött tror jag, man ska inte tacka nej när det bjuds, vissa kallar det till och med oartigt. I alla fall hemma i snåla Småland.

Men varför satsar pokerbolagen på tjejer och sprit? Ja, det har jag redan svarat på. Många pokerspelare gillar upplägget. Många pokerspelare dricker ofantliga mängder alkohol. Många pokerspelare är män som gillar tjejer med långa ben och push-up.

Det som förvånar mig är att de flesta pokerbolag efterlyser fler tjejer till pokerscenen och en större bredd bland spelarna. Är det inte dags att börja tänka utanför lådan då? ”Vi dränker ner dom i sprit så tycker dom vi är schyssta” håller liksom inte i längden. En karatefylla kan ju vara kul. Men när man vaknar upp på morgonen med kalsongerna på huvudet och ansiktet i en kaskadspya är inte tacksamhet till bolaget som bjöd på helrör det första man har i åtanke. Och inte är man särskilt sugen på att spela poker heller.

Trots att det var extremt kul på SM i Tallinn förra året har jag bestämt att inte åka till SM på Malta. Klarar inte av mer bakfylla. Jag behöver vila. Det är ju fan att man är smålänning.

Edit: Tydligen är de här pokervärdinnorna så viktiga att pokertube väljer att intervjua dem. Mycket intressant.

simon_8bit.png

Är Ferit pank?

av Simon ”Dybban” Lindell

Såg att Unibet inte låter dubbla SM-mästaren Ferit Gabriellson spela under annan flagg på tre månader. Tråkigt för nya sponsorn NordicBet. Jag kunde dock inte hålla mig för skratt när jag såg Jens citat i artikeln.

– Det vore väldigt synd om regerande mästaren inte kan ställa upp i SM, därför har jag ordnat privat sponsring åt Ferit, säger Jens Jadbäck på Nordicbet.

Va?

Ferit är en av våra mest framgångsrika turneringsspelare de senaste åren. Borde han inte ha råd att köpa in sig till en 10k-turre själv som alla vi andra icke sponsrade pokerknegare?

Själv befinner jag mig nu i vackra Barcelona för att spela European Masters of Poker. En turre i samma prisklass som SM. Och tänka sig, jag kan ställa upp utan sponsor. Om det går ok här och jag har orken drar jag direkt från Barcelona för spel i SM på Malta nästa vecka. Och tänka sig. Jag kommer köpa in mig själv. Trots att jag inte har vunnit ett enda SM.

Låter jag avundsjuk på sponsrade spelare? Klart jag är det. Men man KAN faktiskt spela poker i sina egna kläder.

simon_8bit.png

Svart.

av Simon ”Dybban” Lindell
hog_svart_2190.jpg

Ja, ni kanske undrar var det där ska föreställa? Är det ett flummigt konstverk? En natthimmel? En trasig kamera? Näe, ibland är det så enkelt som det ser ut. Det är färgen svart. Svart som den här dagen. Svenska befolkningen har bevisat att vi består av minst sex procent idioter. Någon annan som fick Gollum i tankarna när Jimmie Åkesson drog sitt segertal och visade ett kletigt vinnarsmile?

Helgen som annars började så bra med Pokerakademien 2010 i Göteborg där trevliga Peter Bertelsen röstades fram till årets pokerpersonlighet. Och där jag fick äran att växla några ord med fantastiska anekdotmaskinen Dan Glimne och även mottaga ett litet pris ur hans fasta hand för Sverigerankingen 2009. Dan hade kvällen till ära pokerfluga, pokerhängslen och pokermanschettknappar. Jag ville gärna byta till mig flugan mot min nya slips, men eftersom Dan är stor samlare av pokerartiklar blev det aldrig aktuellt.

För övrigt verkar det som om Jens har kontrakterat ”det bästa namnet som finns att sponsra till SM”. Konstigt att han inte hör av sig till mig och frågar om JAG verkligen vill/har tid att spela SM innan han går ut med sådan information?

Ikväll ska jag trösta mig med en 500kr rebuy på Cosmopol i Göteborg. Väl mött!

simon_8bit.png

Min kropp är mitt tempel

av Simon ”Dybban” Lindell

Vaknade i morse med lite huvudvärk. Jag visste att det var något jag skulle göra, men vad? Gick in i köket. Såg resterna av gårdagskvällen. Fina kompisar, rödvin, störda avsnitt av idol och en halvt uppsatt bokhylla. Men vad var det jag skulle göra? Eh, just det. Hälsokontroll på företagshälsan. Helvete.

Skippa frukosten, borsta bort det röda från tänderna, göra 50 mjölksyrearmhävningar och in i duschen för att åtminstone se ut som en ren och fin människa. Vi pokerspelare är, förutom ett gäng fotomodeller och Patrik Antonius, inte några unikum när det gäller fysik. Jag är inget undantag, speciellt med en rödvinsfylla i bakhuvudet. Därför var förhoppningarna inte speciellt högt ställda för denna genomgång av min kroppsliga vigör. Jag var inställd på att skämmas, som när man var liten och satt i kvartssamtal med läraren. Det var alltid samma visa. Skämmas skulle man.

En timma senare kom jag ut från företagshälsan med ett dumt flin över läpparna. Jag lurade dem igen. Alla mina värden var perfekta. Det var grönt ljus hela vägen. BMI, blodvärde, blodtryck, kolesterolvärde, hörsel, syn, allt. Jag hade till och med växt en centimeter och är nu 1,83 i strumplästen. Jag visste inte ens att man kunde växa i min ålder?

Så vad har jag lärt mig av detta? Jo, att jag kan fortsätta leva som jag gör så klart. Det ÄR nyttigt att spela poker. Nu behöver jag inte ens ha dåligt samvete längre för att jag sitter vid ett pokerbord istället för att kräkas bakom en sten under en löprunda i skogen. Det är ju uppenbart tekniskt bevisat. Jag gör inte mycket annat än spelar poker och jag är tydligen ett levande praktexemplar till människa. Jag är i samma form som vilken 18-åring som helst.

Så, nu vet ni vad ni ska göra gubbar och gummor. Ta ett glas rött i bland och fortsätt se floppar. Då kommer ni få leva ett långt och lyckligt liv.

simon_8bit.png

Stockholmarna lider av rövsvett

av Simon ”Dybban” Lindell

Lider pokerspelarna i Stockholm av mer rövsvett än andra? Frågan kom helt oväntat upp på tapeten efter helgens besök i den kungliga hufvudstaden.

Jag ugglar mest på Cosmopol i Göteborg så när jag i dagarna besökte Stockholm tog jag mig givetvis till kasinot för att vidga mina vyer en aning. Det måste vara minst ett år sedan jag satte min fot där senast, i ”Dilbaland”. Jag har aldrig varit på Cosmopol i Stockholm utan att se henne, och hon var så klart där denna gången med. Även om jag varken pratat, eller spelat, med Dilba känns hon nu som en trygg punkt på kasinot där jag inte känner en kotte. Ibland räcker ett bekant ansikte.

Jag satte mig ner på ett 50/50 kr bord och började studera spelare. Min första tanke var ”här vill jag leva och dö”. Där kunde man tjäna stålar.

– Om jag tiltar, alla ska tilta! sa en kille samtidigt som han proklamerade att han skulle höja tillbaka varje gång hans antagonist tvärs över bordet höjde innan flopp.

Och han höll sitt ord. Det var en fröjd att skåda. Efter en timma hade jag spelat ihop inköpet till EMOP i Barcelona som jag snart ska åka ner till.

Det är rätt intressant att jämföra statens olika kasino. Man kan tycka att reglerna borde vara de samma för alla, men så är inte fallet. I Stockholm får man till exempel bara köpa in för 100 big blinds, medan man i Göteborg kan starta med 200 big blinds. Personligen tycker jag 200 bb är mycket bättre. Även restaurang- och barutbudet är det skillnad på. I Stockholm är det gratis kaffe, i Göteborg finns Sveriges goaste räkmackor. Vad som är viktigast är som smaken på baken.

När jag under en paus i baren tittade ut över spelarhavet blev jag av min kompis upplyst av att många spelare hade lagt en tidning på sin stol som de sedan satt på. Detta påfund har jag aldrig sett någon annanstans. Jag blev så nyfiken på varför de gjorde på detta vis att jag frågade min bänkgranne, som var en av dem som nyttjade en tidning.

– Det blir så varmt annars.

Anledningen till denna trend är alltså att Stockholmarna svettas för mycket där nere. Eller är stolarna på Cosmopol i Stockholm varmare än på övriga ställen i världen? Den jag satt på kändes fullt normalvarm i alla fall. Ju längre kvällen led, ju mer fascinerad blev jag av detta fenomen. Det gnagde så i huvudet att jag inte kunde koncentrera mig på pokern längre. Kan det verkligen vara bästa sättet att förhindra rövsvett, att sitta på en tidning? Det är ju i alla fall snällt mot stolen, och mot de som ska sitta där efteråt. Vem sa att stockholmare inte är vänliga och hjälpsamma?

Jag tror bestämt att jag måste komma tillbaka. Så länge stockholmarna bjuder på marker, så kan jag stå för tidningarna…

simon_8bit.png

Fyra drömintervjuer och lite ironi

av Simon ”Dybban” Lindell

Valterego brukar intervjua mer eller mindre kända personligheter i pokersverige. Senast var det duktiga Mats Gavatin. När jag läser pokerintervjuer i allmänhet vaknar alltid det journalistiska i mig. Jag vill också.

Just nu har jag en lista på personer jag gärna skulle vilja träffa över en kanna öl eller tre koppar kaffe. Personer som jag tycker verkar spännande.

5. Chris Björin. Trots att han är med överallt, så tycker jag inte att det har gjorts något riktigt bra porträtt på Sveriges gudfader av poker. Jag har hört mycket om honom. Men vem är han egentligen? Hur blev han så jäkla bra? Och hur hanterar han alla snorungar?

4. Jens Jadbäck. Eh, näe. Jag skojar bara, eventuellt är ironisk. Det finns ingen fyra…

3. Ken Lennáard. Den här killen kan man tycka vad man vill om. Men jag slår vad om att det skulle bli en förbaskat spännande intervju. Nu skulle han få svara på varför han tycker det är kul när tjockisar slår sig och varför han alltid hamnar i kläm på något vis? Sen skulle det bli extremt mycket pokersnack med. Roligt pokersnack.

2. Lapproffe. Denna mystiska skäggman lever i en grotta i skogen. Och på något sätt har han förskaffat sig pokersveriges vassaste penna. En del säger att han är galen, andra att han är ett geni som trycker på helt rätt knappar.  Vad man än tycker/tror så rör han upp känslor. Tänk er ett ”hemmahos-reportage” i den där grottan. Det vore guld värt.

1. Isildur1. Självklart är Isildur varje pokerintresserad journalists drömintervju. Den skulle garanterat få plats i varenda pokertidning som finns runt om i världen. Även om han inte står på topp just nu, så är hypen runt honom fortfarande enorm.

Kanske har ni några förslag på personer som skulle få plats på listan?

simon_8bit.png

Phralad Friedman, utan ryggrad?

av Simon ”Dybban” Lindell

Så har jag avverkat ytterligare någon timma pokergodis, det vill säga de senaste avsnitten av WSOP Main Event. Det utspelade sig en hel del intressanta händer. Men en hand slog allt annat med hästlängder. Se här.

Så vad tycker ni? Det är solklart att synen är giltig, att Friedman gör den innan klockan runnit ut. Men vem ska man bli förbannad på? Floormanagern som dömer handen som död, eller proffset Phralad Friedman som inte har stake nog att ”stå” för sin syn?

Frågan är vad som hade hänt om Friedman själv ”erkänt” att han synade. Hade handen blivit giltig då? Man ser ju på honom hur skamsen han är för hela grejen, att Friedman verkligen vet om att han synade på riktigt och i tid. Och jag kan förstå motspelarna som blir helt rabiata. Tilten hade ätit upp mig levande där vid bordet.

Poker är en gentlemannasport. Och Friedman är antingen en idiot eller bara väldigt osportslig. Eller hade vi själva agerat likadant? Tänk dig att du får en gratischans att hänga kvar i WSOP med en spelbar stack. Hade du tagit den? Var ärliga nu.

Säg att du spelar i svenska landslaget i fotboll och får spela en VM-final mot Brasilien. Med minuter kvar gör du 1-0. Problemet är att du gjort en regelvidrig hands precis innan, som domaren missar. Erkänner du ditt regelbrott, eller är det helt upp till domaren att döma?

simon_8bit.png

Att inte våga stå för vem man är…

av Simon ”Dybban” Lindell

I går satt jag i en lång intervju med en kvinna från statistiska centralbyrån. Anledningen var en undersökning de håller på med för att ta reda på mer om svenskars levnadsstandard. I över en timma pumpade hon mig med ytterst privata frågor. Jag svarade snällt på allt om hur min uppväxt var, vilka problem jag haft genom livet, tidigare relationer, hur stora ekonomiska tillgångar jag har, vilka sjukdomar jag haft och så vidare…

Men när hon ville veta om jag har några hobbys/sidoprojekt vid sidan av mitt halvtidsarbete som journalist stannade mina tankar upp. Jag fick blackout. Här hade jag berättat de mest hisnande historier ur mitt privatliv, men vågar jag berätta att jag spelar poker? Speciellt som jag visste att det skulle komma följdfrågor av typen: hur ofta spelar du, har du varit spelberoende och hur mycket har du spelat bort som mest?

Hon var en kvinna i medelåldern. Stadgad, lite reserverad, med vit blus och guldhalsband. Typisk svensk. Jag ”visste” vad jag skulle få för blick om jag berättade om mitt pokerspelande. Och jag orkade inte med den blicken. Den där nedlåtande blicken som på samma gång vill få mig att tänka om och hjälpa mig ur eländet. Som en öm moder som vet bäst. Den där blicken har jag fått för många gånger och nu orkade jag inte försvara mig mer. Så jag svarade bara:

– Nä, eller jo, jag spelar ju fotboll ett par gånger i veckan.

Snyggt. Acceptabelt. Inget att klaga på. Inget att rynka på näsan åt.

Det är lustigt det där med vilka man vågar vara helt öppen inför angående sitt yrke/hobby. Ofta använder jag mina ”reads” från pokern för att läsa av vilka som kan förstå och inte förstå. Ibland läser jag fel, ibland inte. Frågan är om det är fel att tänka att det finns vissa grupper i samhället som har större acceptans för pokerspelare, eller beror det helt på personlighet? Och hur gör ni, är ni alltid raka, eller väljer ni era strider? Orkar ni när jag inte orkar?

Intervjun avslutades med att den medelålders kvinnan ville ge mig något som tack för min tid.

– Ja, jag vet ju inte om du gillar spel, men här får du i alla fall två trisslotter.

– Jaha, ja, men tack. Det händer väl att man skrapar en lott då och då, svarade jag med ett snett leende.

simon_8bit.png

Börjar landa…

av Simon ”Dybban” Lindell

För tre, fyra månader sen låg jag hemma i soffan i fosterställning och grubblade på hur i helvete jag skulle klara mig själv som singel? Just då var det svart, och jag var rädd för det mesta. Även mitt pokerspel.

Men livet är en lustig bergochdalbana. Nu är det rätt ljust igen. Fötterna är nedåt och jag står rak. Dessutom har pokern gått över all förväntan. Bara det. Senaste dagarna har jag i stället börjat se alla fördelar med att faktiskt vara singel som pokerspelare, och människa i allmänhet. Eller vad sägs?

1. Man kan sitta uppe hur länge man vill på kvällarna och spela poker utan att någon tjatar hål i öronen på en.

2. Det går utmärkt att ha hela kylskåpet fullt med öl, för nu finns det inga ”alternativa” matprodukter som tar upp all plats.

3. Plötsligt kan man klä sig precis som man vill igen. De gamla favoritjeansen med hål i skrevet kan plockas fram och man slipper kommentaren ”Ska du verkligen ha på dig det där?” vareviga morgon.

4. Vill jag åka till kasinot en onsdagskväll så kan jag göra det. Även om diskhon är full.

5. Man behöver inte ha dåligt samvete för att man vill hänga med kompisarna en fredagskväll.

6. Alla utlandsresor och middagar blir det halva priset på då man slipper betala för två.

7. Man behöver inte höra att man förlorat en Mulberryväska när några potter går åt pipan.

8. Vill jag skrika könsord när jag förlorar så kan jag göra det utan en borrande blick som talar om hur patetisk jag är.

Ni andra som har koll kan få fylla på…

Men, ja. Det märks ju på denna listan att jag verkligen har blivit vuxen och nu kan fokusera på det viktiga i livet, poker, polare, könsord och öl. Nä, tjejer är nog inte så dumma ändå. Särskilt inte för oss arma pokerspelare…

simon_8bit.png

Djävulens påfund och några utdragningar

av Simon ”Dybban” Lindell

Tillbaka i verkligheten. Fem dagar utan dator. Tur att jag hade så trevligt sällskap att jag inte saknade mackapären en enda sekund. Jag har hunnit med allt från kräftfiske ute i mitten av vacker natur och ingenting till att ha betalat 500 spänn för en simpel bilpåse på Liseberg. Godishjul är djävulens påfund. Värre än roulette. Undrar om det finns personer som på riktigt är beroende av godishjul? Säkert. Men jag ville ju bara vinna två kilo choklad en gång i livet!

Självklart fick Cosmopol ett, eller två, besök också. Skoj som vanligt. Men det var ändå lite pinsamt när jag drog ut samma motståndare två gånger samma kväll. Först i turneringen när jag gick all in med K9 mot hans AA. Och senare i en 9-10k pott på cashgamet då jag fyrbetade stackaren all in med träff och nötfärgdrag på floppen. Hans set höll inte. Det där med att dra ut är jobbigt när motståndaren är en trevlig filur. Man blir ju glad åt att vinna, men vill inte gno in det i ansiktet på honom. Hur agerar ni? Och hur vill ni själva bli bemötta när någon drar ut er?

Själv har jag stora problem med folk som skriker, firar och har sig när de har tur och drar ut. DET är betydligt mer irriterande än slowrolling.

Sen måste jag bara avsluta med att svara på en fråga jag fick för mitt förra blogginlägg. Danny undrade då vad det var för fel på SD? Jag tänker besvara det med ett litet youtube-klipp från min gamla hemkommun Filipstad. Mig veterligen finns det inget annat parti som har så många inkompetenta representanter ute i kommunerna som just SD. Ett fel så gott som något. För övrigt har oddset på 5,8 att SD inte klarar fyraprocentspärren och missar riksdagen nu sjunkit till 3,3 på Unibet. Min tusing kanske inte var så dumt spelad ändå…

simon_8bit.png
Sida 30 av 33
  • Tjänstgörande sportredaktör: Fredrik Pettersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB