Jag gick precis in i den berömda väggen. Den när man lämnar det trygga AC-fläktandet och möter öken-hetta. Väggen slår alltid till med full kraft.

I kombination med en resa på 18-20 timmar kan det vara tillräckligt för att totalt däcka en människa.

Klockan är 22.15 lokal tid i Las Vegas. Och hemma har det precis blivit morgon. Jag borde gå och sova, men det känns bara så fundamentalt fel att dra täcket över sig när man precis kommit till staden som aldrig sover.

Jag bor på Vdara, ett riktigt bra lägenhetshotell precis vid Aria. Det är första gången jag har tvättmaskin, torktumlare och diskmaskin på ett hotellrum. Schysst att ha. Och nej. Jag lär inte använda någon av faciliteterna…

Världens största raveparty är tydligen i stan i natt, berättade Rickard Åberg precis. Avicii och alla Swedish House Maffia-gubbarna är här. Jag trodde det var maskerad. För folk såg konstiga ut, till och med med Vegasmått mätt. Men det förklarade saken…

De som just nu njuter av den svenska sommaren och trivs alldeles utmärkt  med det, men ändå vill glimta in på hur en annorlunda vardag ser ut för ett par pokerspelare under WSOP, så kan ni hänga med på twitter. Vi har startat en helt ny pod-twitter som vi ska uppdatera så mkt vi bara kan under Vegas-resan. Den kommer väl uppdateras med mer än det vanliga poker-tjötet är jag rädd. Det kan bli vad som helst. Naket. Dans. Eller kanske inte naket. Men dans.

Pod_Dybbenbaum heter den på twitter. Sen har jag min gamla vanliga ”dybban”-twitter med.

Moset i hjärnan gör ju att 140 tecken är rätt lagom många att få ihop…

Hur som helst. Jag stoppar på mig ett par dollars och drar mig mot Bellagio. Jag är här för att spela. Inte sova.

Vi hörs vidare om hur det gick!

Det är en smått hisnande siffra. 25 300 spelare kommer att få tillbaka pengar från Svenska Spel efter att förlorat mot så kallade poker-botar. Enligt ett pressmeddelande kommer totalt 3,8 miljoner att betalas ut.

Då botarna huserat på relativt låga nivåer är det ingen spelare som kommer att få tillbaka gigantiska belopp. Från några ören upp till 5-7k kommer att betalas ut till enskilda individer. I snitt 150 kronor var.

Pengarna ska komma in på pokerkontot snarast, kanske redan idag, vad jag förstått.

25 300 pokerspelare. Jag hade glömt att det ens fanns så många spelare i Sverige. Och det är ju bara de drabbade. Det finns ju fler. Många fler. I en tid när pokern sägs vara på dekis så är det kul att kunna glädjas åt något. Även om ämnet i sig är dålig reklam för pokern.

Målet från Svenska Spels sida har hela tiden varit att alla ska få tillbaka de pengar de förlorat mot fuskarna. En del prekära lägen och moraliska dilemman har dock dykt upp längs vägen.

Ett par personer har till exempel hunnit avlida under tiden som utredningen pågått. Säg att en avliden spelare ska ha 57 öre tillbaka. Ska man höra av sig till familjen, som är de rättmätiga ägarna till pengarna, med ett brev och kanske riva upp såren igen? Jag vet inte hur Svenska Spel har gått tillväga, men jag antar att man måste det…

Rätt ska vara rätt, hur fel det än kan kännas.

Något jag frågar mig nu är vad som hänt med alla andra poker-botar på alla poker-sajter genom åren? Hur mycket pengar har botarna vunnit? Hur mycket pengar har de olika bolagen betalat ut till sina kunder som kompensation?

Inget bolag har aktivt (vad jag vet) gått ut till media med att de ertappat botar, men jag vet ju att de har funnits där hela tiden, överallt, på alla olika sajter jag spelat på genom åren.

Kan dessa återbetalningar vara början på en ny ”vår” där fler bolag öppet betalar ut stålar som vi förlorat mot fuskare. Eller kommer det fortsätta som det varit tidigare, att botar stängs av i smyg och endast de spelare som upptäcker botarna och klagar blir kompenserade?

Svenska Spel har gjort rätt för sig, efter uppenbara brister i säkerheten. Men det är nu, efter utbetalningarna, som det verkliga jobbet börjar.

Jag hoppas de börjar med att nypa leverantören Boss Media i båda öronen och kräver ett bättre, mer professionellt och noggrant jobb från deras sida.

Rätt ska vara rätt.

– Jag är en mediamoguuuuuul! skrek jag i sömnen innan jag vaknade kallsvettig med luggen klistrad mot kudden och kärlekshandtagen dallrande av efterskalven.

I drömmen hade jag fått storhetsvansinne, blivit galen och hoppat från Stratosphere utan rep runt fötterna. Jag trodde att jag var odödlig för en stund. Och det var jag också för jag vaknade precis innan jag slog pannan i backen.

Amatörpsykologen i mig har kommit fram till att drömmen kan ha sina rötter i att jag och Mattias har startat en podcast. Om poker och sånt…

Det är det läskigaste jag gjort. Typ. Sitta och snacka med en tickande bomb, med tourettes, vid sin sida som kan balla ur fullständigt när som helst. Jag har lyckats dra i rätt trådar hittills, så den har inte smällt av än. Men jag är medveten om att jag lever på lånad tid…

Jag vill inte hävda att vi är hundra procent nöjda än. Men det är en kul grej att göra, för oss i alla fall. Och jag tror att programmen kommer att lyfta sig ett par snäpp när vi drar till Vegas om några dagar. Vi kommer andas, älska och leva Vegas. Främst vid pokerborden. Och ska försöka hinna med så många live-intervjuer med intressanta pokerspelare på plats som möjligt.

Jag är dessutom ytterst tacksam att så insatta pokerpersonligheter som Lina vill ge oss råd på vägen. Alla tips som kan göra oss bättre, för vi är än så länge bara ödmjuka amatörer på det här med podcast, är välkomna.

Ibland kan jag dock tycka att vissa är lite väl snabba på hanen med sin kritik. Som nybörjare tar det självklart ett par program, kanske tio, innan man hittar sin grej. Och att då hävda att man ”gör fel och ska göra rätt” efter bara någon snutt podcast känns lite hårt.

Och jag ifrågasätter också om Lina verkligen har lyssnat på Egon&Koivus podcast? De har ju följt de råd som Lina ger och intervjuat mängder med pokerspelare. Inte Negreanu, eller någon av Linas nära vänner kanske, men ändå intressanta karaktärer.

Det går ju även att ifrågasätta om Lina faktiskt lyssnat på någon podd över huvudtaget efter citatet (som en rapp läsare högg på snabbt):

”Att höra två stämmor i över en halvtimme är boring oavsett hur roliga samtalsämnena är.”

De flesta podcasts jag lyssnat på går ut på att två människor sitter och tjötar om olika ämnen beroende på inriktning. En del är sega andra roliga, men det är det spontana snacket och interaktionen mellan två, eller flera, människor som är essensen i en podcast, tycker jag. Det kanske är så att det är själva formatet podcast som du tycker är tråkigt, Lina?

Hur som helst. Jag var med om en sjuk personlig historia för någon vecka sedan. Skrev en pokerkrönika om den. En pyrrhusseger. En sådan seger som i slutändan kan leda till döden.

Och jag vill inte dö. Trots att jag märkt att jag är livrädd för att misslyckas. Prestationsångest är en fiende som man lätt kan ta död på. Genom att sluta skriva, filma, podda. Men vad blir det kvar av en då? Om man slutar göra det som man älskar och håller en vid liv? Slutar utsätta sig själv för nya utmaningar?

Inte mycket. Ett dött skal.

Så det är inget alternativ för mig. Då drömmer jag hellre mardrömmar om att jag är en misslyckad mediamogul som hoppar jämfota, med huvudet före, från höga höjder.

Och får ta lite kritik ibland. Jag tycker det är rätt kul att svara på kritik och det kanske uppfattas som att jag inte vill ha den. Men kritik är bra. Det visar att folk bryr sig. Och vad kan vara finare än det?

Greetings from Oslo. En rätt vacker stad, det också.

Mats Jungsand. 

Det finns vissa dagar i livet som är lite viktigare än andra. Dagar som kan avgöra ditt öde. Dagar som för alltid kommer att vara en del av dig och som du kan minnas i detalj trots alla år som gnagt på ditt inre och yttre.

Idag kan bli en sådan dag för mig. Idag är redan en sådan dag för mig.

Det är finaldag av poker-SM på Casino Cosmopol i Stockholm. Vi är 18 spelare kvar och jag är med med hyfsad stack på lite under medel.

Dagens lottning är inte optimal då jag har chipleadern Ramzi Jelassi till vänster om mig. Men vad mer kan man mer begära av pokerlivet än att få spela mot de bästa, testa sin egen kapacitet, och gå över tidigare dragna gränser?

Förstapriset ligger på 673k. Det skulle sitta fint.

Men framför allt är det inte varje dag man vaknar upp och har en rimlig chans att vinna ett par 100k. Och en SM-titel. Jag ska dock försöka att inte tänka för mycket på varken titel eller pengar utan bara ha skoj och spela poker så bra det går.

Finaldagen startar igång i dag klockan 15.00. Och de som vill kan följa den på poker.se och deras live-uppdatering. Där hittar ni även chipcount, kvarvarande spelare och annat intressant. Det finns fler grymma spelare än Ramzi kvar…

I dag kan bli en sådan dag som avgör mitt öde. Men jag vet redan att den för alltid kommer att bli en del av mig. Och jag kommer minnas den för resten av mitt liv.

Hur pokern än går idag vet jag att det är så.

För min bästa kompis Optikern blev idag pappa till en liten tjej. Och det går inte att slå med alla titlar i världen.

Även om jag så klart gärna gör denna Nationaldag till den mest spektakulära i mitt liv…

I dag drar WSOP i gång!

Jag vet inte hur många svenskar som drar över Atlanten i sommar, men jag tror aldrig jag har haft fler vänner som åker. Bland annat en lillebror. En flickvän. En Mattias. En revisor för pokerförbundet. Eller Stellan ”Ställhan i cykelstället i stället” som vi kallar honom.

Och en två meter lång Patrik Sjöberg. Vi ska spela in lite poker-tv ihop. Jag träffade den gamle världsmästaren över ett gympass nyligen.

Jag får en övernaturlig träningsvärk och vi pratar om varför Patrik kommer bli en bra programledare för ett program om poker. Och om hur hans bakgrund, som ung friidrottsstjärna, inte är helt olik den många unga pokerproffs upplever eller har upplevt.

Den mest fascinerande bilden jag fick av Patrik efter att ha träffat honom var att han alltid tycks ärlig, vare sig det är till för- eller nackdel för honom själv.  Det är underbart att prata med en människa som inte filtrerar alla svar innan de kommer ut. Utan pratar direkt från hjärtat.

Förra året hade jag en tävling som hette ”Dybbans Drömresa”, där två personer vann en resa till Vegas med mig. Guldklimparna Jarne och Hogge fick besöka Vegas för första gången i sina liv. Vi fick uppleva ett par stunder där som förhoppningsvis aldrig kommer att lämna våra minnen.

Jag förstår inte hur det gick till, men tydligen lyser Patrik Sjöbergs stjärna lite starkare än min. Så han har fått ta över tävlingen. Inte namnet dock. Den heter ”Patriks Drömresa”. Påhittigt.

Så om någon är sugen på att vinna resan där man får bo på en Bellagio-svit, gå på shower, käka lyxmiddag och spela en jädra massa poker om man så vill, så är det bara att gå in här och lämna ett bidrag.

Jag kan nog nästan lova att det blir kul…

…jag med och du med. Få är dock lika duktiga som Max Altergott.

Den unge tysken vann Super Highrollern i EPT-finalen i Monaco. Insatsen på €100k förvandlades till fina 1 746 400 euro.

Det mest fantastiska var egentligen inte vinstsumman. Eller att 22-åringen vann över världseliten. Utan hur någon kan gå från tiggare till mångmiljonär över en natt.

Det är fantastiskt.

Aftonbladet skrev en artikel med rubriken ”Tiggde till startavgiften – Vann 15 miljoner” om hur Max gick runt och skrapade in hela startavgiften bland folk i turneringslokalen.

Max måste vara en jäkel på att tigga. Typ världsklass-tiggare. Inte många som lyckas tigga ihop sexsiffrigt på en dag…

Det är ännu mer fantastiskt att man kan ge en allmosa till en tiggare och få tiodubbelt tillbaka.

Återigen. Max måste vara världens bästa tiggare som inte bara ger sina välgörare pengar tillbaka. Han gör dem rika. Hyfsat unikt i världen skulle jag vilja säga.

Att inte Aftonbladet gjorde detta till en löpsedelnyhet är för mig en gåta.

Det finns ett par aktiebolag som har en del att lära av unge Max. Tänk om de kunde tigga pengar med samma utdelning till sina givmilda donatorer…

Edit: Veckans pokerkrönika handlar för övrigt om snusk.

Jag fortsätter åka land och rike runt och flytta in hos pokerspelare. Denna gång blev det hos en av de mer rutinerade – Bo ”Legato” Sehlstedt.

Vi pratar om allt från vad Bosse hade velat ge sig själv för poker-råd för tio år sedan till barnuppfostran. Och så åker vi små bilar jättesnabbt!

Halv fyra på eftermiddagen kan han sömndrucket dra ner handtaget och kliva fram ur dimmorna från pojkrummet. Ett rum som består av en säng, ett hundratal tomma snusburkar och en förjädra stor dataskärm.