Det är kul ibland att bläddra igenom en del av arkivet med digitala bilder jag har samlat på mig under diverse resande – och i mappen märkt MONACO 2008, felsorterad in i en annan mapp varför jag länge undrat var den har befunnit sig, hittade jag några kul bilder från EPT-finalen det året.

Det var en magnifikt glammig spellokal som turneringen utspelade sig i:

Gott om svenskar var där, inklusive vännerna Tomas Brolin och Chris Björin…

… samt Erik Sagström och en då fortfarande aktiv William Thorson:

Unibet hade faktiskt en hel spelarkontingent på plats, varav några av deltagarna syns på bilden här:

Själv klarade jag mig vidare från dag 1 i Main Event med en stapel över genomsnittet, efter att bland annat ha varit uppe i en konfrontation mot tyskan Katja Thater där jag efter brädan J-9-J-4-4 hade den bättre kåken med A-J mot hennes 9-9 och förvandlade henne från bordets chipleader till en riktig shortstack! Hade hennes blickar kunnat döda, hade jag segnat ned bland mina marker där och då…

Sent dag 2 och en bit före pengarna tog det dock stopp, när mina J-J sprang in i Joe Hachems K-K som stod:

Lite sightseeing hann jag med! Här är La Grande Dame, det kända kasinot i Monte Carlo…

… där de bilar som står parkerade utanför entrén inte direkt är av märkena Fiat och Skoda, om jag får uttrycka mig så:

Kasinot gjorde ett lite stelt och uppstramat intryck; det är påfallande hur besökarna verkar ha mycket roligare i Las Vegas! Och Monacos el- och gasbolag gjorde reklam för sitt gröna stuk… givetvis med anknytning till roulette, vad annars? 🙂

Inne i furstefamiljen Grimaldis egen kyrka, öppen vissa tider för allmänheten, tog jag denna bild i ett av sidokapellen:

En av kvällarna nere i Monaco under EPT blev jag inbjuden till en privat sittning ihop med Chris Moneymaker samt några fransmän och nederländare:

Den matchen ägde rum i en hotellsvit med en väldigt elegant nattlig utsikt:

… och som extrainslag blev det vadhållning mellan Moneymaker och en annan spelare om vem som kunde brotta ned den andre ute i hotellkorridoren:

Som synes vann Chris Moneymaker, han har mera muskler än vad man kan tro! Roligt att återse de gamla bilderna igen, och numera är mappen korrekt sorterad så att den är lätt att hitta… undrar vad WSOP och Las Vegas kommer att bjuda på för kul i år?

Struntar i att det är sommar och sol här hemma. Nu vill jag vara i Vegas. Flera av mina vänner (Davidi Kitai och George Danzer nu senast) har vunnit bracelets. Massa vänner som jag aldrig träffar annars är på plats. Mina underbara Vegasvänner saknar jag till tusen. Och sen är det ändå något speciellt med att vara i Vegas när det är WSOP. Det går inte att förklara. Samtidigt som jag avskyr så många saker med hur arrangörerna sköter hela alltet så går det inte att komma ifrån. Att vara på plats i hetluften är det jag brinner för när det kommer till mitt jobb.

Själv har jag spenderat senaste veckan med lite pokerspel live, i fredags till exempel åkte jag och två av mina goda vänner Nollis och Pia för att spela lite och hamnade alla tre på finalbordet. Hur sjukt är det att det är sju tjejer och två killar på ett finalbord? Sicket kakkel det var sen då 😉 Men kul hade vi! Veckan innan det klonkade jag en turre på Stars. 11 000 startande. Från att vi var 800 kvar ledde jag och var typ säker på att jag skulle vinna. Ledde mer eller mindre hela vägen och gjorde deal på tre. Sjukt nöjd. 9k dollar för 8,80 satsat. 12 timmars jobb. Inte så tokigt 😉

Kolla vem jag sprang på utanför det statliga kasinot efter finalbordet i fredags? Legenden himself 😉 Mr Indiskreet

På dörren in till en av Stockholms klubbar

Snackade med Daniel Negreanu häromdagen. Han har nog aldrig varit så fokuserad kring WSOP som i år. Läste ni här på Aftonbladet att han har ett vad med Phil Ivey där det kostar honom 400k dollar om han inte vinner ett bracelet? Till mig har han sagt att han ska ta tre 😉 2,6 miljoner kronor. Mycket pengar. Men han har råd. Jag minns när han skulle boka en biljett till mig. Jag hade varit ute i absolut sista sekund och hade inte råd att boka själv för 20 000 kronor bara för att åka en helg till Vegas för att ta examen på Choice. ”Mäh dummer, jag betalar”, svarade Daniel. ”Ja men det är verkligen jättedyrt”, svarade jag. ”Good thing I’m fucking rich”, fick jag då på sms…

Jag hoppas verkligen att Daniel klarar det. Jag vet att han har en vinnarskalle som är få förunnad och när han satt mål mot något är det inte mycket som kan stoppa honom. Jag beundrar honom för det. 26 juli fyller han 40 år. Då blir det jättefest i Vegas ska ni tro. Självklart ska jag vara där. Men va farao ger man en mångmiljonär? Han har redan fått en dalahäst…

På vägen hem efter en lång CG-session igår. Fasiken så vacker hemstad jag lever i!!!!

Jakten på armbanden är igång borta i WSOP, de jetplan som i skrivande stund är på väg att landa på McCarran i södra Las Vegas är packade med pokeristas, och själv har jag så smått börjat fundera på vad som ska med i packningen i år. Det har redan här i Superbloggen blivit några inlägg om världens största årliga pokerfestival, men en summering hittills är väl på plats!

Schemat för WSOP-eventen hittar du här:

http://www.wsop.com/tournaments/

Några svenskar har redan kommit i pengarna. Först var Joel Gunnarsson som kom på 216:e plats i event nr 8, $1500 Millionaire Maker NLH, och för det fick 7430 dollar. Han följdes så av Henrik Karlsson – enligt resultatlistorna från ”Linhoping, Sweden” – som tog 67:e plats i event nr 14, $1500 Limit Omaha Hi-Lo, och för vilket han fick 3916 dollar. I event nr 19, $1500 NLH, knep Martin Jacobson 112:e plats för 3506 dollar.

Den som i jämförande syfte vill se ”svensktoppen” efter förra årets WSOP hittar den här:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/07/svensktoppen-efter-arets-wsop/

Apropå Millionaire Maker-eventet är det definitivt värt att notera att det resulterade i pokerhistoriens näst största startfält någonsin: 7977 deltagare, överträffat endast av Main Event i WSOP 2006 när Jamie Gold vann. Millionaire Makern vanns för övrigt av amerikanen Jonathan Dimmig…

… som kunde räkna ihop till 1 319 587 dollar i lönekuvertet.

Main Event i år har garanterade 10 miljoner dollar till vinnaren. Men sannolikt kommer turneringen The Big One for One Drop, med stadiga en miljon dollar i inköp – motsvarande cirka 20 årslöner före skatt för en genomsnittlig arbetande svensk – resultera i att såväl den siffran slås, som de över 18 miljoner dollar Antonio Esfandiari vann för två år sedan i One Drop-turneringen då. Vi får se!

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2014/03/ny-varldsrekordcash-i-sommar/

En intressant återblick på WSOP 2005, då finalbordet i Main Event spelades för sista gången på Rio, bestås vi med här av Nolan Dalla som är WSOP:s Media Director:

http://www.wsop.com/news/2014/Jun/4774/THE-LONGEST-GOODBYE-LOOKING-BACK-AT-THE-2005-WSOP.html

Någon gång får jag rota fram mina bilder från det finalbordet, där Joe Hachem triumferade… och sist men inte minst påminner jag ännu en gång alla blågula pokerkrigare som ska till WSOP om det viktiga med att ta med inte bara passet, utan även någon annan handling som styrker den fysiska adressen:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2014/05/viktig-nyhet-for-oss-utlanningar-i-wsop/

Då återstår att se om ett stycke svensk pokerhistoria kan skrivas, i årets pokerfestival alla kategorier. Ett nytt WSOP-armband? En blågul rekordcash? En prestation värd att minnas? Du får följa Superbloggen, där jag också kommer att roa med kul och noterbart från Las Vegas, liksom förra året:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/07/del-7-du-vet-att-du-befinner-dig-i-las-vegas-nar/

Ha en bra vecka, alla ludofiler och chartister!

Jag minns det som igår när vi för första gången gled in på strippen med taxi från flygplatsen mitt i natten. Det var som en filmkuliss. Overkligt. Som att sanndrömma i neonljus.

Venetian, Mirage, Caesars Palace, Flamingo, Planet Hollywood, Paris, Bellagio, Aria, Mandalay Bay, Monte Carlo, MGM. Varje hotell är som en egen stad. Oaser med luftkonditionering.

Staden tog tag i mig, ruskade om mig och gjorde mig till sin. Sedan dess har jag ständigt återkommit. Främst för WSOP. Men det jag just nu ser fram emot mest är de där kvällarna, nätterna och tidiga morgnar vid pokerbord någon helt annanstans än på Rio.

Det är inga stora games. Men ta mig till ett pokerbord på Golden Nugget, Mirage eller Flamingo och jag får vara med om det roligaste jag vet. I jakten på armband och miljoner njuter jag av att bli påmind om varför jag lärde mig älska det här spelet från början.

Den kärleken behövde aldrig köpas för pengar.

När jag får träffa unika personligheter som Tim, eller storögt titta upp i Venetians magnifika tak under någon obskyr turnering så är poker roligare än någonsin. Mina batterier laddas upp för årets grind hemma framför datorn.

Imorgon åker jag till Las Vegas igen, för att stanna i fem veckor. Självklart kommer jag att spela några WSOP-events, men jag ser minst lika mycket fram emot att bara få sitta och njuta av spelet och alla underbara människor från världens alla hörn.

Är det något speciellt från Las Vegas och WSOP ni vill läsa om. Hojta! Inget är för stort eller litet att skriva om när det gäller den staden.

Viva Las Vegas!

Edit: Sen senast har jag spelat Poker-SM på CC i Stockholm. En livlig resa som vanligt. HÄR kan du läsa om mina drabbningar.

I ett blogginlägg i går på PokerListings har Ken Lennaárd gjort en lång jämförelse mellan sin egen blogg och Superbloggen – namnet var myntat långt innan jag kom in i bilden – som han också pepprat med diverse statistik. Ken har definitivt lagt ned mycket tid på att räkna kommentarer och sammanställa siffror, det får man ge honom.

Det är onekligen smickrande att när Ken vill mäta sig med någon, är det med en slags automatik som han mäter sig med Superbloggen och inget annat – och, tydligen enligt hans egna ordval, i synnerhet med undertecknad. Den implicita komplimangen tackar jag för; Ken hör uppenbarligen till mina flitiga läsare, liksom jag hör till hans. Och jag konstaterar i min tur att Kens blogg är bland de mest läsvärda i Spelsverige: inläggen handlar nästan alltid om något intressant, med enskilda undantag som när han till exempel hakar upp sig totalt i en rad alltför mångordiga inlägg om Simon ”Dybban” Lindell eller Mattias ”Pokerstar” Andersson, och håller oftast en hög språklig klass. I synnerhet hans pågående och mycket underhållande så-du-vill-bli-pokerproffs-följetong har låtit ana att här finns ämne till en potentiell roman. Kanske ett blivande projekt?

Med detta sagt ska jag dock ta upp sakfrågorna i Kens blogginlägg, och direkt ge svar på de två han ställer. (a) Antalet icke genomsläppta kommentarer nu i maj var noll (0), medan siffran för juni hittills är en (1). (b) Den senaste siffran för antalet läsare jag har är ett halvår gammal och visade som tidigare att strax under 2000 läsare per dag är inne här. Eftersom dock långtifrån alla läsarna är inne varje dag utan en del – på grund av semestrar, jobb, vacklande pokerintresse, annat att göra helt enkelt – mera sällan, är siffran på antalet unika läsare per månad förstås en bit högre än så; exakt hur hög den är vet jag inte. Kanske 2500 per månad? 3000? 3500? Mer ändå? Vet som sagt inte exakt.

Vad Kens läsarsiffror är vet jag inte heller, men misstänker att jag tids nog får reda på det. Har Ken högre siffror, lyfter jag förstås på cylinderhatten och gratulerar.

Men siffror är knappast allena saliggörande. Utan jämförelser i övrigt, nota bene, kan man konstatera att det säljs flera Harlequinromaner i Sverige än böcker av nobelpristagarinnan Alice Munro; och att när det till exempel skrivs nyhetsartiklar om partierna SD och/eller F! i Aftonbladet och Expressen, kan antalet läsarkommentarer på 72 timmar med lätthet överstiga vad Superbloggen och Ken Lennaárd har tillsammans på en månad.

Om jag nu fortsätter på Ken Lennaárds jämförelse mellan sig själv och mig, förtjänar det att framhållas att vi helt enkelt valt olika roller på Spelsveriges arena. Ken anlägger oftast och gärna en personlig vinkel på de ämnen han tar upp, medan jag då och då i mera neutral ton tar upp inte minst nyheter, eller gör bildreportage från t.ex. Spelakademin och diverse mässor. Och medan Ken genom sin bakgrund och med sin egenhändigt valda framtoning måhända har en högre mediaprofil och är mera kontroversiell, låter jag med stigande medelålder och livserfarenhet mitt skrivande allt oftare få tala för sig självt, och känner inget större behov av att nödvändigtvis jämföra mig med någon. Dessutom vill jag nog oförskräckt påstå att jag medvetet tar Spelsveriges bredaste grepp på ämnet, och skriver mera varierat om spel, nyheter, politik, rättsfall, evenemang, gambling och vadhållning än någon annan – förhoppningsvis till underhållning, information och glädje för mina läsare.

Och man kommer inte heller i sammanhanget ifrån att understryka att Superbloggen och PokerListings valt att sätta olika spelregler för kommentarerna, och att Ken därför jämför – för att låna den slitna metaforen – äpplen och päron. I sammanhanget är det också av betydelse att korrigera Ken på en viktig punkt: i Superbloggen ”redigerar” vi ALDRIG, utan antingen släpper vi igenom en läsarkommentar (nästan alltid) eller så trycker vi någon enstaka gång på Delete, och då av goda skäl.

I Superbloggen har vi skribenter valt att för kommentarsfältet hålla samma standard som för vilken insändarsida i vilken svensk dagstidning som helst: inget övermått av svordomar och könsord, inga hot, inget förnedrande om ras eller kön eller dylikt, inga personliga angrepp, och så förstås på det hela taget en relevans visavi just ämnet spel. Ett eller två inlägg om t.ex. mjukost har vi släppt igenom, men skulle det bli en skur av sådana skulle vi sätta stopp. Och bara en enda människa har vi till sist tvingats porta för tid och evighet: Andreas Bergman, för dennes upprepade vettlösa personangrepp och uttalade fysiska hot. (Jo, gott om skärmdumpar finns.) Ingen annan har bannats permanent, utan är välkommen i kommentarsfältet om ovanstående önskemål uppfylls. (Detta gäller till och med Roland ”donRollo” Hydén, trots att denne upprepade gånger försökt med inlägg under falskt namn och med falsk e-postavsändare – senast det lågintellektuella ”nisse.fetkuk@runkeballe.com” – fast IP-adressen var den gamla vanliga. Ironiskt nog ville Hydén med detta senaste inlägg hårt och i oartiga ordalag kritisera vad han ansåg var ett lågt antal läsarkommentarer i Superbloggen, och detta trots att den som går in på Hydéns egen blogg just nu kan konstatera att inget inlägg skrivits där på nio veckor samtidigt som antalet läsarkommentarer på hans senaste rad av inlägg är noll-noll-noll-noll-noll osv.)

Om vi Superbloggare ville höja antalet läsarkommentarer vore det ingen konst; det är bara att ta bort alla spärrar och på nytt låta Andreas Bergman breda ut sig om några av sina favoritämnen inklusive pedofili. Tittar man tillbaka i gamla Superblogginlägg kan man hitta ett antal sådana med bortåt femtio eller hundra kommentarer eller fler, varav 50% från Bergman, 35% som klagar på Bergmans närvaro där, och 15% mera relevanta för ämnet. Hade Bergman lagt ned lika mycket tid och skrivarbete på sin förkättrade och gång på gång utlovade roman, hade den varit klar för länge sedan i stället för att som vanligt år efter år skjutas upp till någonstans bortom horisonten.

Och med detta sagt konstaterar jag alltså sammanfattningsvis att Ken och jag helt enkelt valt att ikläda oss olika roller i Spelsverige, att Superbloggen och PokerListings satt upp olika spelregler, och ser fram emot ett fortsatt intressant pokerår och kommande läsvärda inlägg!

I dagarna blev jag tillfrågad om att ställa upp i någon form av cashgame som dessutom skulle ha inslag av välgörenhet. Redan där stängde jag av då Björn från pokerförbundet berättade om de övriga detaljerna. Det blev ett snabbt ja på frågan om deltagande helt enkelt. Få tillfälle ges att få delta i något kul evenemang i cashgame-format. Det är betydligt lättare att köra en vanlig turre eller sitngo där man tydligt får en segrare man kan peka på. På flera stopp runt om i Europa har det dock dykt upp livesända cashgame som varit populära. Jag misstänker att PAF kanske blickat ut över Europa och fått lite influenser. Som åskådare i detta spel kommer man få en helt annan synvinkel på hur intressant och komplext poker faktiskt kan vara. Att titta på en stream där folk spelar med väldigt små stackar säger varken ut eller in om personens pokerspel. Har du 10BB från cut-off ska alltid XX åka in i mitten. Med andra ord inget utrymme för svårare spel eller djärvare linjer i spelet.

Vårt åländska cashgame ska även detta vara försett med hålkort för åskådarna som väljer att kika på streamen. Spelet ska vara som ett riktigt pokerbord ska vara, med andra ord 6st spelare. Staksen ska hamna på 10/20€, gissningsvis med maxupptag på 4000€. Dessutom ska de vara rakefritt, PAF ska räkna ut för varje pott som spelas hur mycket som var tänkt att hamna i avgift. För att sedan skänka hela denna summa till välgörenhet. För att krydda upp detta ytterligare tänkte jag utmana varje enskild spelare som hamnar på samma bord som mig. Om jag vinner mer/förlorar mindre än min motspelare får denna person betala 100€ till valfritt välgörenhetsändamål. Slutar det tvärtom, att min motspelare vinner mer än mig/förlorar mindre får jag skänka 100€. Simpelt, varje välgörenhetsbet görs man mot man. Klara namn för spelet är bland annat Robin Ylitalo, Shahin Baharan, Anton Hermann och Tobias Grahn. Det finns också utländska influenser i form av Emil ”whitelime” Patel som spelat högt reguljärt sista åren och deltagit i realityserie 2months2millions.

Eventet kommer äga rum de kommande dagarna, 5-8 juni, som jag nämnde lätt ovan sker spelet på Åland. Jag har aldrig själv varit på Åland, så vi hoppas på den lilla skärgårdsön kan visa sig från sin bästa sida. Jag får återkomma med länkar var man hittar stream, men för den som vill går det säkert lätt att hitta. För den påläste vet man att Cosmopols poker-sm går dagarna precis innan Ålands ståhejet. Jag tror att det blir deltagande även där, det beror dock lite på hur kommunikationerna ser ut med tåg/flyg. Relativt kort därefter sätter jag riktning mot Las Vegas, för att delta i WSOP main event, det som i folkmun kallas för poker-vm. Wish me luck!

Jag har träffat ett par personer i mina dagar som alltid tycks vara mittpunkten av rummet de befinner sig i. Det är inget de gör medvetet, utan är bara en helt naturlig del av deras liv. Som tyngdlagen.

Dregen är en av dem.

Det senaste året har han släppt sin första soloplatta och en självbiografi, samt turnerat med legenden Michael Monroe runt hela världen.

Och så har han blivit pappa. Till Sixten.

Trots att han nu fyllt 40 så slutar han inte att utmana livet.

I sommar bockar han av ännu en punkt på sin bucket-list. Då drar Dregen till Las Vegas för att spela WSOP.
– Det är verkligen något jag drömt om länge, säger han.

Och det märks. För han liksom ler som ett barn när han pratar om vilken taktik han ska använda sig av.
– Jag ska inte syna så jävla mycket…

I nya ”Dybban flyttar in” träffar jag en av Sveriges få riktiga rockstjärnor i hjärtat av Backyard Babies. Deras otroliga replokal. Vi pratar livet, poker, spindelmannen och WSOP.

Och sätter betyg på hur mycket ”rock” våra svenska pokerspelare är egentligen?

Håll till godo! Kolla programmet HÄR!

Det blev till sist populäre hemmasonen och estländaren Mauri Dorbek som rodde hem segern i Unibet Open i Tallinn, mot 261 motståndare! En lång och hård fight under dag 3, som började med femton kvarvarande, gjorde att Dorbek frampå nattkröken kunde stoppa motsvarande över en halv miljon kronor i fickan – samt ta med sig segerpokalen i taxin hem:

Motståndaren heads-up blev ryssen Dmitrij Varlamov, med en tidigare UO-seger i bagaget:

Men vi fick en svensk på finalbordet, 24-årige Adam Magnusson från Växjö som slutade som hedrande sjua för 9200 euro, motsvarande runt 87 000 skattefria kronor!

Med sig hade han för övrigt två goda vänner som också spelade i Main, och hade några procent i varandra för kollegialitetens och spänningens skull:

Här är några blandade och avslutande bilder, inklusive TV-inspelning från finalbordet och ett idogt markersorterande efter att det sista cashgamet och det sista sidoeventet spelats färdiga:

Nästa Unibet Open hålls i september i Cannes vid det soliga Medelhavet:

Det är bara att ta ett skott i satelliterna som redan rullar på Unibets pokersajt, så ses vi där! Lycka till!

Det blev inte riktigt spel hela vägen ned från de 114 överlevarna inför dag 2 och till finalbordets ”The Tallinn Nine” i går kväll; med 15 kvar var timmen så sen att tävlingsledningen fanns sig föranledd att bryta. Matchen återupptas därför, i skrivande stund, inom mindre än en timme! Bara en enda svensk finns kvar i startfältet, nämligen Adam Magnusson med dessvärre shortstackade 254K, vilket ska ställas i relation till snittstapeln 524K.

Chipleader just nu är lettländaren Andrejs Perederejevs (bilden), som har 1 800 000 framför sig. Det innebär hur som helst att vi fått två svenskar i pengarna, eftersom Daniel Berg tog sig till en hedrande 25:e plats. Bästa kvinna blev för övrigt danskan Charlotte Sunesen, som kom på 30:e.

Själv rök jag dessvärre på runt 90:e plats: A höjer, B synar, jag tar shortstackad synen med hjA-kl10 och misstänker att jag leder eftersom fransmannen A är en av bordets lösaste spelare. Floppen är tre hjärter: A betar ut, B lägger sig och jag ställer, men A har hjQ-hj6 för floppad flush och synar. Ett fjärde hjärterkort kommer dessvärre inte på vare sig turn eller rivern, och that’s it, folks.

I sidoeventet €300 + €30 NLH fick vi en svensk vinnare, när Axel Pihl rodde hem det och kunde stoppa på sig 6000 euro! Dessutom spelades en €200 + €20 PLO samt en €2300 + €200 8-Max Highroller – och i kasinospelseventet, där förberedelserna för blackjack och roulette ses här…

… blev det en svensk ”bronsmedalj”!

För oss övriga utslagna blågula pokerkrigare blev det tröst i form av den traditionella svenskmiddagen, på gamla restaurang Peppersack i ett hus med anor från 1400-talet:

… varpå Unibet ordnade det lika traditionella spelarpartyt under lördagskvällen, och som hölls på Club Hollywood:

Jag glömde förresten lägga upp en bild häromdagen på vinnaren av Ladies Event, Carmen-Elina Cupri, men här är hon:

… och två kul bilder från Tallinn måste jag också ta med: parkeringsplatsen utanför Operahuset har bommar i form av fiolstråkar, med strängar och allt…

… medan McDonald’s nu drabbats av fotbollsfeber inför VM i sommar, kolla bara brickunderläggen:

Så här ödsligt såg det ut uppe i pokerrummet i går kväll medan ett av sidoeventen gick mot sitt slut, Main breakat för dagen och Unibetgänget höll på att skriva in markerställningen inför dag 3:

En svensk är kvar inför dag 3, som sagt; och vi håller tummarna för honom!