Nu är ju inte världen svart eller vit, men låt oss för diskussionens skull anta att det finns två sorters pokerspelare. Låt oss kalla dem för haj och fisk.

Vi fortsätter att dra det till sin spets: Hajarna är grinders, som spelar väldigt många bord samtidigt, använder statistikprogram, hoppas vinna lite men egentligen jagar en rakeback i slutet av månaden. Fiskarna å sin sida vill spela lite poker som de sett på TV, har ingen koll på oddsen, söker lite spänning.

Hajarna är beroende av ett inflöde av fisk hela tiden, annars börjar de kannibalisera på varandra.

Problemet är att fisken vill spela poker för att det är roligt, och det är inte skoj att möta grinders som spelar 24 bord jättelångsamt (för att de timar ut hela tiden), hoppar bord (ratholear) så fort de vunnit en pott, och aldrig skriver något i chatten. Det är så långt från skoj man kan komma.

iPokernätverket hade för några dagar sedan ett fel, som gjorde att man bara kunde spela ett bord åt gången. Vad tror ni hände? Jo det var bra spel på alla bord – men bra spel menas nu nästan inga höjningar före floppen och över 50% av spelarna vid varje bord som såg floppen. Riktigt fisktätt med andra ord, precis som spelet var i onlinepokerns barndom. Hajarna kunde spela för att vinna pengar och inte jaga rakeback. 

Ett sett att göra onlinepokern attraktiv för fisken skulle alltså vara att bara tillåta ett bord per spelare. Men givetvis skulle det samtidigt vara ett rejält självmål för nätverket, som skulle tappa alla sina mängdspelare och jättemycket av sin omsättning.

Men man kan faktiskt ha både kakan och äta upp den. Vad sägs om att ha vissa bord där du bara kan ha ett eller möjligen två bord öppna samtidigt? Så länge fisken inte aktivt styrs till dessa bord så har hajarna kvar sin föda, men spelare som vet var borden finns och uppskattar att spela mot spelare som inte multitablar skulle få tillbaks glädjen i pokern. Man måste med andra ord differentiera borden på något lämpligt sätt, exempelvis något av:

* Om sajten normalt har 6-mannabord och 10-mannabord så är dessa speciella bord 8-mannabord.

* Dessa speciella bord kan vara ”turbo-bord” med kortare betänketid. 

* Kalla borden för ”beginner”, och ”du är nybörjare så länge du anser du är nybörjare”.

Kalla mig fisk om ni vill, men jag vill möta folk som spelar snabbt och löst, inte tighta långsamma multibordsspelare. Med speciella bord där man bara kan spela ett eller två bord får alla spelare sin chans att välja motstånd som passar dem. Jag vet var jag skulle spelat.

I veckan så har de franska spelarna blivit utsparkade från de flesta pokernätverken – ny fransk lagstiftning har gjort att pokeroperatörer kan söka fransk licens, och erbjuda spel mot fransmän på ett ”låst nät” (inte helt sant, andra EU-medborgare kan spela där till högre rake och massa pappersexercis). Spelarna får betala en extra skatt på 2% på varje pott (även om potten avslutas preflop).

Tidigare gjorde Italien nästan samma sak, låste in sina medboragre på sajter bara för Italienare.

Norge har förbjudit transaktioner till spelsajter, Nederländerna verkar göra samma sak.

Var rädd, var väldigt rädd… Det finns två direkta hot mot nätpokern i Sverige, dels att Sverige gör något liknande Norges förbud mot spel på andra sajter än Svenska Spel, genom att antingen förbjuda transaktioner eller gå den Italienska vägen. Spelutredningen kom med dessa förslag, och även om det är en ”het potatis” så är risken överhängande att vi får se en sådan reglering i Sverige.

Den andra risken är att fler och fler länder gör som Frankrike och Italien – vad tror ni händer med de Europeiska näten om stora pokerländer som exempelvis Tyskland och Storbrittanien bestämmer sig för att låsa sina virituella gränser, då blir det inte många spelare kvar att spela mot, även om Sverige skulle ha kvar nätfriheten… Och vad tror ni händer med likviditeten på Stars och Tilt om USA legaliserar pokern där i kontrollerade former?

Jag förstår att staterna vill ha sin del av kakan, men detta måste kunna gå att lösa på andra sätt än att göra smulpaj av det hela. Exempelvis att beskatta insättningarna på sajterna…  

Man kan ge Harrahs (ägarna till Poker-VM och Rio, casinot där WSOP spelas), kritik för mycket. Men de har tydligen lite integritet i alla fall… Längs med väggarna hänger det stora skynken med bilder på gamla tiders pokervärldsmästare. Wall of Fame, helt enkelt. Men i år har man satt ett stort svart skynke över 1994 års världsmästare Russ Hamilton (mannen som fuskade till sig en uppskattningsvis 150 mijoner svenska kronor på Ultimatebet genom superuserkonto som kunde se motståndarens kort).

Bra spelat Harrahs! Tidigare om åren hade man satt Russ skylt ”dåligt placerat” bakom en rulltrappa (2008) och ovanför mediarummet (2009), men det här är ännu bättre – dels låter man honom vara kvar som den del av VM-historien han faktiskt är, dels visar man att ett svin som Russ ska finnas på Wall of Shame.

Dagens Las Vegas-citat: ”What kind of language do thay speak in London” (Vilket språk pratar de i London) – sagt av en ”stolt fjärde generationens invandrare” från Irland, boende i Kalifonien. Han visste varifrån hans släkt kom, men så mycket mer kring kunskaperna om rötterna fanns det alltså inte.

Tidigare har vi fått hålla tillgodo med Hendon Mobs databas över turneringsvinster, för att se hur det gått för folk i tävlingarna. Nu har Sharkscope.com även börjat tracka liveresultat, man kan söka på spelare under WSOP2010-sökningen. Skillnaden är att här trackas både vinster och förluster. En del av mig ropar ”Äntligen”, en annan del skriker ”Nej, ta bort, inte bra!”.

Bilden ovan visar Tom ”durrrr” Dwans resultat under detta WSOP, fram till och med idag. Intressant att han spelat 50 av totalt 56 event (Main är inte med ovan, ej heller Senior-, Ladies- eller Casinoanställda-eventen). Vilka tre event till missade han att spela?

Vad tycker ni om att pokerspelarnas liveresultat i tävlingar snart är var mans egendom?  

Tänkte ge er några roliga citat från Las Vegas, ett per blogg så länge de räcker. Först ut kommer ett kring fotbolls-VM (de flesta pokerrummen visar fotbollen på någon tv-apparat längs väggarna):

Det diskuterades lite kring vilka lag som hade chansen att vinna i år (detta var under grundspelet). Jag uttryckte min åsikt att det nog borde bli något lag från Sydamerika.

”South America – you mean like Texas?” lyckades en jänkare kläcka ur sig…

Appropå Texas: Jag var på 50-årsfest i lördags hos den som troligen tog Texas Hold’em till Sverige – och definitivt den som var den första svensken att spela poker-vm annu dazumal, nämligen Stefan Diös.  Grattis osv, må du leva 50 år till, minst. Det var en salig blandning pingisfolk, Kalle-Ankanördar och pokermänniskor på festen, själv tillhör jag två av de tre grupperingarna. En av gästerna kom dit på en ”liten hoj”… helt normal liten leksak, eller vad säger ni?

Helt normalt att sätta en bilmotor på en motorcykel, och inte vilken motor som helst, utan en V8-motor från en Corvette sportbil… ”Men det är lilla Corvetten” räcker inte riktigt som förklaring 🙂 Fler bilder finns på bosshoss.se!

Hemma igen efter att i dryga två veckor tagit hand om våra trevliga kvalare i Las Vegas för Pafs räkning. Min kollega Henrik kom i onsdags och avlöste mig så jag fick chansen att uppleva lite av den svenska sommaren också. Det kommer väl ta en vecka att sortera alla kvitton – vilka utgifter var privata och vilka hade med spelarna att göra – men det var en mycket trevlig vistelse där jag fick lära känna några av våra spelare riktigt på djupet. Att en av dessa, finnen Fredrik Zitting, kom ”in the money” i två av de tävlingarna han spelade var extra roligt!

När man läser bloggar om flygresor så är det alltid ”Flygresan from Hell” som beskrivs. Tänkte vara lite annorlunda – jag fick en underbart bra resa hem via Los Angeles och Frankfurt, där jag dessutom lyckades klonka en uppgradering till First Class mellan dessa två städer. Att ha en stol som kan fällas 180 grader till en platt säng gör att 6-7 timmar av resan försvinner när man sover sött, och att man landar relativt utvilad. Jag är såklart jetlaggad, men inte alls lika mycket som jag brukar vara efter långresor.

Jag vill tipsa om två sajter som är ”nöten” när det gäller att planera sina flygresor. Det ena är det gigantiskt stora forumet Flyertalk.com (med 270.000 användare och en miljon trådar om Frequent Flyerprogram finns här en guldgruva att ösa kunskap ur). Den andra sajten är Seatguru.com, en sajt som listar de flesta stora flygbolags olika flygplans layouter, och talar om vilka stolar i planet som är extra bra eller extra dåliga. När jag bokar flyg så kollar jag alltid på denna sajt och försöker boka en av de bra platserna, eller i alla fall inte en av de dåliga, den lilla skillnaden mellan en bra och en dålig plats på en 10-timmarsflygning gör verkligen mycket hur du upplever resan!

Nästa resa som jag har inbokat är Spanish Poker Tour i Augusti (kval spelas fortfarande, du hänger väl med?) och sedan kan jag inte tänka mig annat än att det blir en sväng till SM på Malta också (kval har precis börjat, du hänger väl med?).

Na na na ni nanana, nananininnana… äh, ni är säkert för unga för att minnas signaturmelodin till Boktipset på den statskontrollerade televisionen 1976-1989. Programledaren Stefan Mählqvist satt i en regnbågsfärgad soffa i form av två sammanförda händer och läste ett stycke ur den bok tittaren därmed blev tipsad om. Jag ligger just nu på en regnbågsfärgad säng på Hilton by LV Hilton (ett av få hotell utan tillhörande casino i Las Vegas, det är så skönt att slippa ljudet från de enarmade banditerna – Hilton har förstått detta och byggt några extra hotell vid sidan om huvudhotellet (som har casino)) och tänkte ge er två korta boktips från Gamblingstaden.

DUCY av David Sklansky (och Alan Schoonmaker) är en bok som jag irriterar mig på som sjutton. Jag har läst alla tidigare böcker som Sklansky skrivit, och det är inte tu tal om att han betytt väldigt mycket för pokerns teoriutveckling (utan Sklanskys ”grund” så skulle inte ”spetsböckerna” exempelvis kunna finnas). Ingen kan heller ifrågasätta Sklansys intellekt, han är vass… men den här boken känns som att en gammal man märker att han inte längre är den skarpaste kniven i lådan, att det finns nya utmanare som tagit över stafettpinnen men att han egentligen inte vill erkänna det för sig själv… Hade Sklansky skrivit den här boken utan att hela tiden behöva tala om hur jämrans smart han är, så hade boken varit riktig behaglig, men nu känns den som ett spretande försvarstal om varför han slösat bort sin intelligens på att göra något så onyttigt som att spela poker hela livet.

Fanboysen på forumet twoplustwo är såklart lyriska över boken. Jag är det inte – boken är ett större antal småtexter från exempelvis en lysande text hur man gör en ”omvänd auktion” hos bilhandlare när du ska köpa ny bil (och därmed sparar massa pengar – det kapitlet gör att du spar tusenlappar) till en fullständigt malplacerad text om hur du fickparkerar – fick Sklansky betalt per sida i boken, jag antar det? Betyg AK – en bra starthand men det är lätt hänt att du åker ur tävlingen på den!  

The Godfather of Poker – Doyle Brunsons självbiografi är en helt underbar läsning kring Doyles liv och levende, från han växte upp i en liten Texashåla, till hur han verkligen levde på tveksam sida av lagen då han spelade med knarksäljare, hallickar och mördare, hur han kom i kontakt med Texas Hold’em och vidare skrev historia. Bra böcker behöver inte långa recensioner – är ni bara det minsta intresserad av pokerhistoria i allmänhet så köp denna bok. Betyg AA (bästa starthanden).

När en av Pafs kvalspelare har åkt hem, och resten av de som än så länge kommit spelar finalbord på Caesars Palace, så passar jag, Dan Glimne med fru och Erin att fira midsommar i Las Vegas. Egentligen är det Erin vi firar, som fyller år. Jag lärde känna henne för 10 år sedan då hon jobbade som chiprunner på Orleans under en tävling.

–Yo skinny Swedish boy, lets go out and sing some karaoke, inledde hon med när vi träffades, och Erin är inte någon man direkt säger emot… 1.80 lång, spelade highschoolfootball i pojklaget, jobbat som säkerhetsvakt i Vegas och åtta år som militärpolis i bland annat Irak, Tyskland och USA.

Vi åkte till Binions Steakhouse för att dels insupa lite av den gamla goda Downtownatmosfären, dels inmundiga ett glas rött till en perfekt lagad köttbit. Det här med kött, det är något som jänkarna definitivt kan. Därefter var det avfärd till Treasure Island för något väldigt udda – linedance i gammal god Texasstil. Jag dansar såklart aldrig nykter, eller för den del onykter, men Erin svingade sina lurviga och herr och fru Glimne försökte de med. Jag utmanade Glimne på den mekaniska tjuren, och vann med några sekunder. Man hann precis tänka att ”det här är ju egentligen inte så svårt” så försvann tjuren under en och man låg platt på marken.

Kvällen avslutades med lite pokerspel långt ute i ödemarken, på ett kasino bara för lokalbefolkning. En mycket annorlunda och trevlig midsommarafton med andra ord. Glimnes (betydligt längre) version om gårdagen går att läsa på hans blogg på Unibet.

I dag ska jag spela en tävling för en gångs skull, Eight-game på WSOP… Åtta olika pokerspel och inte bara vanlig tvåkortspoker. Jag resonerar som så att Texas kan man spela skattefritt över hela Europa, det behöver man inte åka till USA för att göra, men det är mer eller mindre omöjligt att spela några ”roliga” andra spel i Europa. Man får passa på när tillfälle erbjuds helt enkelt.

Happy Herring på er andra!

En helt ny Cirque Du Solie-show går på det helt nybyggda Aria-casinot i Las Vegas – Viva Elvis! Jag var och såg den igår, och är helt lyrisk.

Cirque Du Solie grundades av Guy Laliberte från Montreal i Canada. Från enkel gatuartist till en av världens rikaste män, snacka om att slå upp sig! Cirque Du Solie kör just nu sex shower på olika hotell i Las Vegas, och på en massa andra ställen runt om i världen.

Vem är Guy – jo honom har ni nog sett på High Stakes Poker när han sitter och ”donerar” pengar till Doyle och grabbarna. Han är den största förloraren genom tiderna hos Full Tilt Poker, och är väl ”ensam ansvarig” att det blivit sådant högt spel på den sajten… men grabben har råd.

Jag höll nästan på att ramla av stolen när jag såg att Guy himself var på scenen i går. Jag kan ha fel såklart, men jag tror det inte, mannen jag tror var Guy staplade stolar på varandra i en akt, och tar slutligen emot applåderna efter föreställningen tillsammans med ”huvudpersonerna”. En titt hur hemsidan beskriver samma scen ger lite stöd för misstankarna också: ”A young guy triumphantly shows off at a party by building a tower of eight chairs and topping it off with a one-arm handstand” – resten av scenerna har lite mer beskrivning än så.

Om jag har rätt så är det jävligt kul att se sådant engagemang, back to the roots så att säga. Och har jag fel så är det en bra story.

Är ni i Vegas så missa inte denna show.

Man behöver inte ha många centiliter bensin i blodet för att gå i taket för bilmuséet vid Imperial Palace i Las Vegas. Med tonvikt på amerikanska 20-60 talsbilar så finns här nästan allt! 250 bilar av olika modeller, färger och former.

En hel del av kärrorna är dessutom till salu, om man skulle behöva sig en veterankärra att fira segern vid pokerborden med.