Häromdagen diskuterade en pokerkollega och jag diverse ”utpsykningar”; alltså konsten att muntligen, utan att vara för grov i munnen eller stötande, lyckas tilta en motspelare så att du kan ta hand om hans – eller, vilket är betydligt mera sällsynt, hennes – pengar och flytta över till din sida av bordet. Här kommer nu tre exempel!

En av de subtilare varianterna av utpsykning jag bevittnat åstadkoms av Magdalena in de Betou, den enda som två gånger om tagit sig till finalbordet i Pokermiljonen. I en av sina delfinaler där, just som heads-upen ska börja och sekunderna innan vi slår på kamerorna igen för att starta inspelningen, vänder hon sig till den unge nätkvalaren på andra sidan bordet och säger med ett änglaljuvt leende uppbackat av det faktum att hon är skådespelerska till yrket: ”Du vet väl om att alla dina kompisar därhemma i XXX kommer att titta när det här programmet sänds?”

Det fungerar; det enda killen sedan har i huvudet är ”jag-får-inte-göra-bort-mig-på-TV-jag-får-inte-göra-bort-mig-på-TV-jag-får-inte-göra-bort-mig-på-TV”, varför han fegnar till och lägger sig inför Magdalenas betande på de enklaste bluffar. Till sist har han så få marker kvar att han inte längre kan värja sig.

En annan av mina favoriter, måhända lite mer manligt rak på sak, inträffar under ett cashgame i samband med en av Unibet Open-turneringarna. Huvudperson är Davor Pavic och mot sig har han en ung man som visserligen är tekniskt skicklig men inte van vid livespel, det är uppenbart.

Davor Pavic när han kom tvåa i Unibet Open i Barcelona

I en pott har den unge spelaren tur och lyckas dra ut Davor. Den unge hånler, låter resten av bordet få ta del av sin åsikt att Davor är en usel spelare, och rundar av den verbala salvan med ”Det ska du ha klart för dig att jag spelar onlinepoker fjorton timmar om dygnet och går plus!”

”Jaha du”, replikerar Davor blixtsnabbt, ”jag hör att du får inte mycket kn*lla med andra ord…”

Den unge nätspelaren tiltar totalt; nu är det plötsligt personligt, när Davor utmanat hans manlighet. Han börjar jaga Davor i varje pott, och mot en sådan hårdför veteran kan det bara sluta på ett sätt – med att den unge blåser iväg hela markerstapeln till Davor, som lugnt inväntat det rätta tillfället.

Och så den utpsykning jag för egen del är mest nöjd med: under en turnering på Bellagio i Las Vegas 2007 har jag turen att floppa ett absolut monster, och har dessutom position på motspelaren. Till saken hör att jag hunnit typecasta motspelaren fullt korrekt vid det laget: en med latinamerikanskt påbrå och som uppvisat ett machoego stort som ett långtradarsläp. Min uppgift just då är alltså att få så mycket betalt av honom som möjligt för monsterhanden.

Han talar först och betar aggressivt ut; jag fejkar jag en lång funderare, och vänder mig sedan till honom och säger lugnt: ”Let me tell you how this goes down, my friend. I raise. You fold. Nobody gets hurt.”

Sedan skjuter jag stillsamt in en rejäl höjning.

Det jag just sagt har alltså försatt honom i en komplett lose-lose-situation. Om han synar mig eller kontrahöjer, är han död och begraven; och gör han som jag säger och lägger sig, framstår han inför hela bordet som en lättmanipulerad fegis. Naturligtvis svarade han med en all-in, som jag ville, och slogs ut eftersom jag hade honom täckt med min blixtsyn.

Någon annan som har en kul krigshistoria i samma genre att bidra med? Kommentatorsfältet är vidöppet!

Den nya styrelsen för SvePof, med Mauritz Altikardes i spetsen, har börjat det långa och mödosamma arbetet med att räta upp förbundet efter dess beklagliga nedgångsperiod under ett antal år. Hemsidan dateras numera upp flitigt och utredningen med hjälp av revisor, gällande de tveksamma finanserna under tidigare ledning, pågår. I går var det också möte inne i Stockholm med representanter för styrelsen samt några i den ”externa styrgrupp” som är tänkt att agera bollplank och rådgivare/förslagsställare åt styrelsen — och självfallet kompletterades tillställningen även med en liten stillsam sittning under vilken diskussionerna gick vidare:

Tilläggas kan att planerna för årets livepoker-SM börjar ta form och snart kommer att offentliggöras — läsare av Superbloggen utlovas en rapport här, så snart alla överenskommelser med arrangörer är på plats! Och jag kom tvåa i tillställningen ovan, några hundralappar extra i fickan försämrade inte kvällen…

Så vad hände då med min stackars checkhöjda esstant? €25 sa jag som kontsatsning varpå han slog omtill €90.

Med tanke på den dragiga brädan är jag nöjd med min €25-bet i €47-potten, även om jag kanske borde ha lagt till en femma till för åtminstone 60% kontbet.

Så, vad ska han ha som han tycker är värt att höja direkt med – ur position? Till att börja med är det första handen så jag har noll insikt om huruvida min motspelare är herr Dundertight eller mister Lösskjutare. De allmänna och logiska händerna är färgdrag, par plus färgdrag, stegdrag plus färgdrag, par plus färgdrag plus stegdrag, färdig stege, tvåpar eller set. Men, set utesluter jag gärna, eftersom uteslutande de fleta spelare skulle ha höjt själva pre med 99, 1010 eller QQ. Att han bluffar hemtom på denna farliga bräda tror jag inte, för varför skulle han göra ett så riskfyllt spel ur position? Skulle jag syna skulle han tvingas skjuta minst en kula till och jag skulle troligen syna vidare.

Utan någon som helst info, förutom hans slickade luck, kände jag att hans förmodade range var allt för farlig för att veva vidare. Praktiskt taget halva leken vore skrämselkort och inte heller är jag inte intresserad av att bränna ett inköp innan jag knappt hunnit fläska till stolen. Psykologiskt vore det bra tilt att dö ett omedelbart inköp.

Så jag vek och tappade 9% av min ursprungsstack. Själv flippade han med nonchig stolthet över 25 off-suit och rakade in lillpotten. Vad ska man säga…

Glöm inte att följa mitt WPT Wien-äventyr här.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Genom vännen Oskar Silows försorg har jag blivit uppmärksammad på två skattedomar som nyligen fallit i pokerrelaterade mål – och som det kan vara av nytta och intresse att känna till. Bägge domarna avkunnades den 5 april i Förvaltningsrätten i Stockholm, Skatteavdelningen, har nummer 3669-1 respektive 9236-11, och gäller överklagande av tidigare beslut från Skatteverket.

I den första domen, mot spelare A, tvingas han nu ta upp 1 114 000 kronor ”till beskattning som inkomst av kapital avseende pokervinster från nätturneringar utanför EU/EES-området för taxeringsår 2010”. Spelare A ska även betala ett skattetillägg på 40 procent för denna inkomst, eftersom han anses ha undanhållit pengarna till beskattning tidigare.

Förvaltningsrättens motivering? För att PokerStars, den sajt där spelare A vunnit det ovannämnda beloppet, enligt redovisningen bakom domslutet anses ha sin hemvist på Isle of Man i så måtto att ”svenska spelare […] sluter avtal direkt med PokerStars på Isle of Man”, som definitionsmässigt ligger utanför EU/EES och där ”ifrågavarande spellicens för PokerStars är registrerad”.

”Det kan ibland vara svårt att fastställa var anordnaren av nätpoker har sitt fasta driftställe”, skriver Förvaltningsdomstolen i sitt utslag och fortsätter: ”Ofta finns det inga lokaler i vanlig mening varifrån verksamheten bedrivs, utan istället finns det en server där webbsidan lagras och varigenom den blir tillgänglig. I sådana fall får man titta på flera andra faktorer, exempelvis var företagets datautrustning finns, både den som kan monteras upp på en plats och den mjukvara och information som används av eller lagras i denna utrustning. En webbsida på Internet är inte någon materiell egendom i sig, därför kan den inte utgöra en plats för affärsverksamhet enligt definitionen av fast driftställe. Server där webbsidan är lagrad är däremot en anordning som finns på en fysisk plats och därför kan platsen där servern finns utgöra fast plats för affärsverksamhet för företaget som driver servern. Det finns dock en viktig skillnad mellan webbsidan och servern på vilken webbsidan är lagrad.”

Längre fram, på sidan 6 i den första domen, kommer man fram till att ägaren/registranten till pokerstars.com är Rational Entertainment Ltd på Isle of Man, och att PokerStars webbservrar finns hos Rational Network. Att spelare A i sitt överklagande anfört dels ”det oklara rättsläget”, dels att ”PokerStars har verksamhet i Storbritannien och ett flertal filialer i EU-länder” bedöms inte vara relevant, eftersom spelare A i och med nedladdningen av mjukvaran slutit ett formellt avtal med ett bolag på Isle of Man och han inte har ”åberopat någon bevisning till stöd för sitt påstående om att spelanordnaren bedriver verksamhet i bl.a. Sverige eller för att de spel han deltagit i anordnats inom EES-området”.

Av vidare intresse i samma ärende är att Skatteverket, uppbackat av Förvaltningsdomstolen, övergivit sitt antikverade ställningstagande om att varje vinnande pokerpott borde ses som en ”lotterivinst”, utan hänsyn till förlusterna i andra potter. Nu skriver man – efter att den 22 juni 2011 ha satt ned foten på den punkten – i stället att ”beskattning av vinster från pokerspel på Internet utan beaktande av egna insatser i spelet kan leda till att skatten blir högre än det verkliga överskottet och att en sådan tillämpning därmed kan leda till orimliga och oskäliga konsekvenser för spelaren. Skatteverket anser därför att den beskattningsbara vinsten vanligtvis kan bestämmas till årets överskott hos respektive spelanordnare.” Det sistnämnda förnuftet får vi tacka för, även om det tog Skatteverket många år att komma till det ställningstagandet.

Med andra ord är ”miljardsvensken” Viktor Blom numera ur Skatteverkets synpunkt bara en vanlig ”miljonspelare”… och spelare A får som sagt betala skatt samt tilläggsavgift på sin turneringsvinst.

I den andra domen mot spelare B föreligger ett liknande resonemang vad gäller dennes nätturneringsvinster på 1 490 000 samt 5 600 000 kronor, även dessa på PokerStars; Förvaltningsrätten säger här att ”den omständigheten att en utanför EES-området etablerad spelanordnare eventuellt driver verksamhet i en EES-stat genom filial medför inte automatiskt att alla vinster blir skattefria i Sverige.” Även spelare B döms alltså till skatt plus skattetillägg på de turneringsvinsterna.

Spelare B har dock även yrkat ”avdrag på grund av förlust i Full Tilt Pokers konkurs”. Vad gäller den delen av ärendet som rör FTP citerar Förvaltningsrätten ett tidigare juridiskt mål i utlandet där det framgick att ”FTP is an alien/foreign corporation organized and existing pursuant to the laws of the nation of Aruba”, och tar sedan upp 42:a kapitlet, 25:e paragrafen i Inkomstlagen när man kommer fram till beslutet att ”någon möjlighet till nettobeskattning finns inte”. Spelare B får alltså inte göra avdrag på denna punkt.

Så vad ska man då dra för slutsatser som pokerspelare, av dessa två skattemål? I huvudsak två: att hade du pengar innestående på Full Tilt är den förlusten inte avdragsgill, samt att det kan löna sig att syna de formella kontrakt du har på de nätsajter där du spelar – ligger den huvudsakliga verksamheten innanför eller utanför EU/EES? I tveksamma fall har faktiskt Skatteverket en kundservice du kan vända dig till.

På förekommen anledning – den ständigt aktuella debatten om det s.k. spelmonopolet, det eventuella legaliserandet av pokerklubbar och hur framtiden kan tänkas se ut, vill jag bjuda på ett antal faktiska repliker ur historien. Se det som en lektion i att tänka efter… en gång till, för säkerhets skull.

Harry M. Warner, delägare i filmbolaget Warner Brothers, året 1927: ”Vem fan vill lyssna på skådespelare som pratar?”

Tidskriften Popular Mechanics i marsnumret 1949: ”I framtiden torde det vara möjligt att bygga datorer med bara 1000 elektronrör och som kanske bara väger 1,5 ton.”

Drottning Victorias hovläkare Sir John Ericksen, 1873: ”Bröstkorgen och hjärnan är för evigt tillslutna för visa och humana kirurger.” 

Affärsmagnaten David Sarnoff 1922: ”Radion har inget kommersiellt värde – vem skulle vilja betala för ett meddelande som inte sänds till någon speciell person?”

Professor Erasmus Wilson vid Oxford University, 1878: ”När världsutställningen i Paris stänger kommer elektriskt ljus att upphöra i samma stund, och vi kommer inte att mera höra talas om det.”

Politikern Margaret Thatcher, 1974: ”Det kommer att dröja många år – och kommer inte att hända under min livstid – innan en kvinna blir premiärminister.”

Thomas Watson, styrelseordförande i IBM, 1943: ”Jag tror att det kanske finns en världsmarknad för fem datorer.”

Uppfinnaren Lee DeForest, 1930: ”Även om televisionen teoretiskt och tekniskt är möjlig, är den en omöjlighet kommersiellt och finansiellt.”

Fysikern Albert Einstein under en föreläsning 1932: ”Det finns inte det minsta belägg för att atomenergi någonsin kommer att kunna framställas.”

Sir William Preece, chefsingenjör vid brittiska post- och telegrafverket, 1876: ”Amerikanerna må få användning för Mr. Bells uppfinning telefonen, men det har inte vi. Vi har gott om springpojkar.”

Kommunikationsminister Ines Uusmann 1995: ”Internet är en fluga som kommer att gå över.”

”Vi gillar inte deras sound, och gitarrmusik är på väg ut.” Decca Recordings interna memo efter att ha provlyssnat på ett okänt nytt band vid namn Beatles.

Professor Dionysus Lardner vid University College of London, 1838: ”Att försöka korsa Atlanten med ångfartyg är lika dåraktigt som att göra upp planer för att färdas till månen.”

Tidskriften Scientific American, januarinumret 1909: ”Att automobilen praktiskt taget har nått gränsen för sin utveckling visas av att under det gångna året har inga förbättringar av genomgripande natur framkommit.”

Tidskriften Quarterly Review, 1825: ”Vad kan framstå som mer ovedersägligen absurt än påståendet att lokomotiv kommer att kunna färdas dubbelt så fort som diligenser?”

Bill Gates, 1981: ”640 kilobyte räcker till för vem som helst.”

Astronomen Simon Newcombe i oktober 1903: ”Det är en absolut omöjlighet för människor att kunna flyga.”

Pierre Pachet, fysiologiprofessor vid universitetet i Toulouse, 1872: ”Louis Pasteurs teori om bakterier är löjeväckande fiktion.”

Ekonomiprofessorn Irving Fisher vid Yaleuniversitetet, 1929: ”Aktier har nått vad som förefaller vara en permanent hög nivå.”

Bloggaren Lapproffe, april 2012: ”Att idag drömma om lagliga pokerklubbar är så naivt att jag inte finner ord.”

Som fysikern Niels Bohr en gång sa, att sia är svårt, speciellt om framtiden… en trevlig tisdagskväll tillönskas, kära läsare!

I dagarna gick Datamuseet IT-ceum i Linköping ut med ett upprop, där de efterlyser ”konstverk, hantverk och kreationer som inspirerats av datorspelskulturen”!

I den tilltänkta blivande vandringsutställningen vill man visa upp all den kreativitet som ryms inom datorspelvärlden; ”måleri, foto, film, skulpturer, spel”, man vill ta del av allt!

Har du måhända något intressant i den vägen i dina gömmor? Konstverk du vill låna ut? Vill du skapa något nytt för den här utställningen? Då är det 0701-009887 eller http://www.datamuseet.se/kontakt som gäller!

Nu när våren är på ingång ser man allt fler motorcyklar på vägarna. Mellan åren 1990 och 2004 mer än fördubblades antalet motorcyklar i landet (från 100 000 till 235 000). Att kalla det för en motorcykelboom vore att underdriva.

På bara tre år (2000 – 2003) omkom 160 personer i motorcykelolyckor. I och med boomen ökade också antalet olyckor med dödligt utfall från ca 40 per år till 60 per år. Ingen dålig ökning. Ca 1000 personer skadas och/eller handikappas för livet varje år.

Givetvis måste vi skydda förarna från risken och inte minst de som råkar ut för olyckor med motorcyklar involverade utan att själva sitta på dem. Jag föreslår därför ett statligt motorcykelmonopol.

Vi kan lika gärna direkt fastställa att motorcyklar som sådana är ett onödigt transportmedel. De tillför ingen som helst samhällsnytta – möjligen kan jag väl sträcka mig till en och annan motorcykelordonnans i Försvarsmaktens tjänst i så fall. Alternativen personbil och kollektivtrafik är oftast både långt mer effektiva och säkra.

Eftersom vi inte kommer kunna hindra folk från att köra motorcykel så är det lika bra att staten tillhandahåller tjänsten för de som trots allt vill riskera liv och lem. Samhället bör stå för 3-4 banor, helst inhägnade, där medborgarna tillåts att köra motorcykel. Förslagvis läggs dessa banor i eller kring tätbefolkade områden som Malmö, Göteborg och Stockholm. En kan läggas vid en Norrländsk stad – förslagsvis Sundsvall.
Hastigheterna på banorna måste givetvis begränsas för att hålla på säkerheten. Minimihastighet på själva banan bör ligga på ca 90 km i timmen eftersom bensinförsäljningen annars inte kommer att kunna hålla banorna under armarna rent ekonomiskt. Maxhastighet sätter vi till 240. Det spelar inte så stor roll hur fort man kör inom dessa gränser, det viktiga är att man själv känner att man ”kör lagom”. Vi kommer också att via skyltar uppmana folk att ”köra lagom” men hur fort ”lagom” är bestämmer man alltså själv som förare.
Vi är medvetna om att folk kommer att köra ihjäl sig på banorna men det är bättre att de gör det under statlig kontroll än ute på vägarna.

De flesta är säkert medvetna om att det finns ett antal motorcykelklubbar i landet där motorcykelentusiaster samlas. Dessa klubbar är inte sällan kopplade till grov kriminalitet och förutom dödsolyckorna förekommer det ibland också skottlossning i närheten av klubbarna och/eller dess medlemmar. De statliga motorcykelbanorna behövs alltså för att tillgodose dessa motorcykelentusiasters intresse av motorcykelkörning.

Ett behov av service och reparationer av motorcyklar finns alltid och detta bör skötas av statliga ombud. Eftersom vi ändå inte kan hindra folk från att serva sina motorcyklar så är det bättre att vinsterna från den verksamheten går till staten. Dessa pengar kan sedan användas till att stötta exempelvis föreningslivet.

För att de kriminella motorcykelklubbarna inte skall kunna växa sig starka så rekommenderar vi att staten aktivt går in och försöker höja intresset för motorcykelåkning genom att marknadsföra sina banor och verkstadsombud. Det är bra om så många som möjligt börjar köra motorcykel på banorna då detta hindrar de kriminella klubbarna från att rekrytera folk till att köra i 50 km/h ute på de farliga vägarna.

Under pokerboomen har alltså ca 350 personer dött och 7000 skadats i motorcykelolyckor. Var finns monopolkramarna? Varför är inte motorcyklisterna värda att räddas?

jens.jadback@nordicbet.com

Under WPT:n i Wien med ComeOn! passade jag på att spela cash games. Värdet är av erfarenhet mer än väl på livetillställningar, varesig det är nån mindre turnering eller stora event som WPT:er, EPT:er eller WSOP. Det upphör aldrig att förvåna mig hur mycket folk det finns som nästan desperat tycks vilja skiljas från sina pengar. Och ibland mycket pengar! Jag har sett folk bokstavligen pissa bort tusentals euro på de mest konstiga och idiotiska spel.

Jag slog mig ner för att spela €2-5 och satte mig ner med €500. Det verkade inte finnas något tak för inköp och flera spelare slog sig ner med en tusing och ibland mer.

Otålig orkade jag inte vänta på stora blinden utan postade en big blind i sen position. Bordet var fullt och majoriteten var i 40-50-årsåldern, vilket faktiskt nästan alltid är ett bra tecken. Folk i den åldern är ofta mer synglada gamblers som varken haft ork eller energi att plugga teori. De kör efter sin spellogik, vilken i många fall är mer än begränsad – framförallt när de är från länder som Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike, Spanien och medelhavsländerna.

En spelare från tidig position som ser ut som en rysk version av ”Devilfish” limpar. Kort hår och med en lite längre lugg bokstavligen slickad längs pannan. Han verkar dessutom lika osympatisk som Devilfish (Devilfish är ingen trevlig prick, det vet jag från egen erfarenhet, men det är en annan historia). Det viks till mig och med AsQh off säger jag €20. Det viks till Russian Fish som synar. Han har mig täckt med sin €600-stack. Floppen kommer 9-10-Q, två hjärter. Han checkar och jag säger €25 varpå han som skjuten ur en katapult höjer till €90.

Vad ska jag göra och varför, samt vad har han?

Glöm för övrigt inte att följa mitt WPT-äventyr dagligen här.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Man tycker ju att man är rätt smart. Att man som pokerspelare ofta kommer fram till logiska, streetsmarta lösningar som det krävs både matematiskt kunnande som sunt förnuft att klura ut. Men vissa situationer är mer som en labyrint vars alla utgångar leder till en avgrund.

Hur löser ni sånt här?

Tjejen ska prova kläder inför helgens utgång/middag. Hon mannekängar tre, fyra olika outfits. Och frågar:
– Vilken tyckte du var finast?
– Det är ju skitsvårt att svara på. Alla var finast, fast på olika sätt liksom.
– Mäh, du måste väl ha gillat någon mer?
– Näe, alla var fina…
– Men om du var tvungen att välja ut en då?
– Det går inte. En omöjlighet.
– Men om du veeeerkligen måste välja en!!

Ibland kan man inte bara mucka en hand preflopp längre, utan måste spela den till showdown.

– Ok, den första gillade jag. Den var nog finast…
– Vad var det för fel på de andra?!!

I går var det debatt i riksdagen om ”Kulturutskottets betänkande nr 5 om spelfrågor”, och jag gjorde ett besök på åhörarläktaren med den här utsikten:

Om man vill sammanfatta debatten och situationen för dagen, så blir det så här: (S) har svängt kraftigt i spelfrågan och är numera för en licensierad, omreglerad marknad där det är skattepengarna från de nya aktörerna man vill åt; (M) välkomnar sossarnas nya attityd och arbetar vidare för en omreglering som är anpassad till den nya verkligheten; (V) surar och vill helst behålla det s.k. monopolet, inte minst i syfte att ”försvara den svenska idrottsmodellen”; (MP) vet inte riktigt var de står utan ska låta partistyrelsen ta ställning senare; (C) och (FP) är också för en licensierad marknad med sneglingar mot det danska initiativet; (KD) är i lösa ordalag för ”konstruktiva förslag” och hoppas på en bra regeringsproposition snart; och (SD) ansluter sig, om än med tveksamhet, till den ”ideologiska kompromiss” som ett licenssystem innebär men sneglar ändå längtansfullt mot ett monopol på de områden där det går att upprätthålla ett sådant.

Den som vill läsa igenom vad de olika talarna ordagrant hade att säga kan jag hänvisa till

http://www.riksdagen.se/sv/Debatter–beslut/Debatter-och-beslut-om-forslag/Arendedebatter/?did=GZ01KrU5&doctype=bet

där du klickar på ”Protokoll”, eller låter webb-TV:n köra igång.

Intressant nog var det många som uppe i talarstolen pliktskyldigast ställde den behjärtansvärda frågan ”Hur blir det bättre för de spelberoende?”, medan inte en enda var inne på spåret ”Hur blir det bättre för de 99% av spelarna som sköter sig, tar eget ansvar och har roligt?” Det var nästan så att jag frestades att själv begära ordet… 🙂

Några intressanta citat:

”Vi måste hitta sätt där vi inte släpper lös dessa bolag, för det är vad det egentligen handlar om.” (Torbjörn Björlund, V)

”Det är inte så att vi släpper bolagen lösa, som Torbjörn Björlund säger. Det är tvärtom; vi försöker att ringa in dem med ett lasso och få något slags kontroll på den nu helt okontrollerade fria marknad som de själva har skapat och trängt sig in på.” (Göran Montan, M)

”Få andra marknader kretsar kring en produkt eller en tjänst som på ett så drastiskt sätt kan förändra människors liv till det bättre och till det sämre. På grund av just detta speciella förhållande har samhällets inblandning i marknaden varit exceptionellt stor.” (Mattias Karlsson, SD)

”Vi har en i hög grad avreglerad spelmarknad i dag. Det som föregående talare […] har lyft fram, och som jag nu lyfter fram, handlar om att påreglera spelmarknaden igen.” (Gustaf Hoffstedt, M)

”Det handlar om att de företag som i dag finns på spelmarknaden också ska bidra till vårt samhälle, på samma sätt som Svenska Spel gör i dag och på samma sätt som andra företag som är verksamma i vårt land gör.” (Per Lodenius, C)

Som sagt, läs gärna anförandena in extenso om du vill ha koll på den svenska politiska speldebatten!