Vårdad klädsel. Gärna kavaj.

Jag tog på mig finskjortan och knöt min enda slips så gott jag kunde. Man ville ju inte se ut som en lodis första gången på kasinot. Jag såg Bondfilmen Casino Royale för mitt inre. Hur jag och mina motspelare, med pokerface av den högre skolan, smuttade på drinkar med oliver i, rättade till de vattenkammade frisyrerna och samtalade vuxet.

Den illusionen sprack rätt snabbt. Väl på plats var jag den enda med slips. Jag var en av få med skjorta. Folk gick runt i gud-vet-vad på kroppen. Gamla urtvättade träningsjackor, t-shirts, gympaskor. ”Hur kom de in här?” tänkte jag. Under hela kvällen satt den där slipsen och skavde.

Och samtalen var ju inte alls tråkigt vuxna. Det var högt i tak. Som hemma.

Till sist åkte slipsen av. Det var ju inte jag. Visserligen går poker, till viss del ut på att bluffa, men att sitta och låtsas trivas i en obekväm halsprydnad kändes en aning överkurs.

Sedan dess har jag klätt mig precis som jag själv vill vid pokerborden.

Hamnade i en liten diskussion med Hatten som klagade på att Ken hade vunnit en turre i Vegas i klädd en träningsjacka. ”Så sanslöst 2005 att ha en osmaklig träningsjacka på sig”, tyckte Hatten.

Syrligt, skämtsamt inflikade jag:

”Inte för att vara elak (alla har vi vår egen stil), men jag väljer Kens Adidas-jacka framför dina hawaiiskjortor varje dag i veckan. ;)”

I repliken verkade Hatten lite bitter över att jag inte delade hans klädssmak:

”Att Dybban inte har någon som helst stil, det vet vi, då han är journalist och de som ägnar sig åt det yrket sällan har stil. Förövrigt så tycker jag att man gott kan vara snyggt klädd när man spelar finalbord, det förhöjer spänningen och blir trevligare foton.”

Intressant dískussion tycker jag. Hur viktig är egentligen klädseln när man spelar poker?

Vårdad klädsel. Gärna kavaj. Det var vad jag läste på Cosmopols hemsida innan jag gick dit första gången. Det slutade med att jag drog på mig en oskön slips som kliade.

Kläderna gör mannen, sägs det. Men vilken bild vill vi att människor utanför ska få av pokern? Casino Royale-känslan eller något lite mer folkligt? Själv tycker jag att alla ska komma precis som de är. För mig handlar stil och klass vid pokerborden om något helt annat än kläder. Det handlar om hur man beter sig.

Jag är övertygad om att man kan vara en gentleman även i träningsjacka. Och att komma till en pokerturnering som ”sig själv” kan aldrig vara osmakligt.

Även om poker i de allra flesta fall ger oss något tillbaka trots förlorade pengar kan det ibland gå riktigt åt helvete, särskilt med spelautomater…

Ur Dagens Nyheter

jens.jadback@nordicbet.com

Kommer nu att bränna av ett reklaminlägg så ni som är allergiska mot sådant kan sluta läsa nu.

Imorgon drar PokerAllsvenskan 2012 igång med buller och bång kl 20.00 på NordicBet. Turneringarna kommer att synas i klienten imorgon under dagen då lagen fortfarande håller på att sorteras.
Vill man lira så är det bara att anmäla sig till turneringen och så hamnar man automatiskt i det lag som ligger närmast ens bostadsort. Om man vill spela i ett lag som inte ligger geografiskt närmast så mailar man mig på jens.jadback@nordicbet.com så ordnar vi det.

Lagen som tävlar i år är indelade i två grupper:

Grupp 1:
Västerås
Visby
Stockholm
Trelleborg
Nynäshamn

Grupp 2:
Hallstahammar
Falköping/Tidaholm
Lesjöfors
Tranås
Hultsfred

Vi tar fortfarande emot anmälningar och lagen måste innehålla minst ca 20 spelare för att man ska kunna ha en chans att vinna.

Priserna i år är lite extra kryddade också!

Individuella
1. Vegasresa flyg + hotell + $1500 WSOP event, värde ca €3000
2. Vegasresa flyg + hotell, värde ca €2000
3. Superweekendpaket, värde ca €800

Lagpriser
1. 2 Vegas paket (flyg + hotell) + 2 superweekendpaket värde ca € 5600
2. 4 superweekendpaket värde ce € 3200
3. 2 superweekendpaket värde ca €1600
4. €1000 adderat i en turnering online för laget

Mer info om PokerAllsvenskan hittar ni här.

Ni som är sugna på att knipa platser till SuperWeekend redan nu få inte missa vårt Main event i Super Weekend Online som går av stapeln ikväll kl 19.00, Hela 10 SuperWeekend paket är addade!

jens.jadback@nordicbet.com

The Uppercut

Nedanstående artikeldiskussion är egna reflektioner från såväl cash games som turneringar om det ändrade pokerklimatet och hur man kan anpassa sig till de rådande trenderna.

För några år sedan avgjordes en stor del av potter preflop, åtminstone i cash games. Den huvudsakliga information man roffade åt sig fick man just före floppen. Att kallsyna en trebet med ess eller kungar var på den tiden ett okonventionellt spel och tolkades de få gånger det skedde hos motspelarna hellre som en misclick än en medveten planering. På senare år har trenden mer och mer övergått till att fokusera på postfloppspel, åtminstone i de jaktmarker jag håller till i.

Av alla mina mest framgångsrika sittningar under det senaste året har de en huvudkomponent gemensamt: att jag drar ner på aggressionen preflop och istället sparar krutet till att spela hårt på de kommande tre gatorna.

För vem vill egentligen få in pengarna med knektarna före floppen numer? För några år sedan spelade knektar väl all-in pre (jag pratar om tiden före 2007). Har man tur numer leder man med någon futtig procent, åtminstone på de grindertäta mid- och lowstakesborden. Gör man ryktet gällande om sig att osvikligt både tre-, fyr- och fembetta sina starka händer pre blir man också mer lättläst på floppen, vare sig man synat en vanlig höjning, om man synat en trebet eller fyrbet. Till exempel om man alltid gasar full speed med ess och kungar, men alltid väljer att fyrbetssyna med storslicket, damer och knektar. Ganska fort blir man lätt att ringa in och med ganska fin precision därtill.

Genom att syna fler trebets pre till exempel, istället för att nödtvunget fyrbetta tillbaka, blir det plötsligt svårare för motspelarna att ringa in ens range när man väl slaskar på med en (check)höjning på floppen. När väl de fattat att man skyndar långsamt före floppen blir det också en sjujävlars skillnad att spela postflopp. Plötsligt ges man betydligt mer kredd och man märker fort hur mycket lättare det är att komma undan med såväl bluffar som semibluffar. Man bemöts med en betydligt större respekt och får en exponentiell fold equity.

Det är lätt att missta sig och tänka att spelet blir långsammare, segare och med betydligt mindre svängningar åt det ena eller andra hållet. Men, paradoxalt nog blir potterna minst lika stora. Den enda skillnaden är att man förflyttar höjningarna från preflop till postflopp.

Man kan, till en billigare penning och mindre risk, välja sina lägen med bättre precision istället för att fyrbetta sin AK, få syn och i blindo tvingas veva vidare ur position när brädan landar 5-7-8 regnbåge.

Denna insikt har tagit mig bra lång tid att inse och anpassa mig till, men när väl polletten föll till grunden är det en metod som ständigt försöker att framhäva i min dagliga arsenal.

Jag tycker själv om att referera till denna strategi som en form av uppercut. Man tar emot en rad smällar och plötsligt och hårt slår man tillbaka – med en svårläst uppercut.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Han har ett satsningsmönster som ibland sträcker sig bortom det numera politiskt korrekta. Internetkidsen skulle bara skaka på huvudet i förundran. Det borde inte gå. Det ska inte  gå. Men det går.

Själv satt jag i ett par timmar, under ett 5k shorthanded sidoevent i Nordic Masters, på samma bord som denna man. Alla ”vet” hur Johan Storåkers spelar. Ändå vinner han. Det måste ligga magi bakom.

Med blinds 500/1k, plus ante, foldas det till mig på cut off. Jag blickar ner på en vacker J10s och slår upp till 2200. Det foldas fram till Storåkers på lilla blind som inte spelat en hand sedan Ragnar Skanåker knep medaljer i OS. Nu vaknar han dock till liv och slår om stenhårt till över 9k, med 20k bakom. Det är inte mycket annat än att folda. Vad ska han ha?

Utan att blinka slänger han upp en AKs. Och han gör samma grej flera gånger. Varje gång han höjer eller trebetar och får motståndaren att folda så visar han upp en riktigt bra hand. Jag förstod först inte vad karln höll på med. Varför flashade han med nöt när folk vet att han är tight som tights.

Ändå stoppade folk in marker mot honom. Profilen Linkan försökte bluffa bort hans damer med 10 3s med en all in preflopp. (Förlåt att jag gnider in det Link, men det var en rätt rolig hand.) Och lite tidigare hade Storåkers dubblat med AJs mot A9 all in pre. Hela tiden steget före motståndarna. Och jag fattade inte hur. Hur? De ”vet” ju…

Först efter ett tag insåg jag Storåkers storhet. Han odlar myten om sig själv, och sin tighthet, till en nivå där motståndarna till slut levlar sig själva. ”Nu har han visat nötterna fyra gånger, han kan ju bara inte ha dem en gång till. Han MÅSTE väl bluffa någongång?!”

Men nej. Storåkers visar nöt även femte gången. Och det är inget annat än magi.

Folk får kalla honom tight. Internetkidsen får säga vad de vill om hans spel. Här, på Nordic Masters, är han kung. Under en vecka har han vunnit två satelliter och kommit tvåa i två stora sidoevent, bland annat mitt 5k-event. Storåkers tackar för kaffet och närmare 200k.

Han har precis fått en dotter, sitt andra barn. De stora turneringarna ute i världen blir inte lika välbesökta längre. Men vad gör det. Denna genomtrevliga gentleman fortsätter odla myter på hemmaplan.

Jag blir inte förvånad om han levlar sig riktigt långt när Nordic Masters Main Event startar i Stockholm  i dag.
– För han kan väl inte ha nöt sex gånger på raken?

Jodå. Storåkers kan. Magi, som sagt.

Edit: De som vill läsa en lite längre redogörelse om min egen insats i Stockholm kan göra det här.

Periodvis under de senaste åren har Svenska Pokerförbundet och dess förtroende kunnat — lite elakt — symboliseras så här:

Men säkert ska det nu bli ändring på det! Det beramade årsmötet i söndags drog 65 röstberättigade medlemmar, vilket gjorde att det för en del blev till att sitta på fönsterbrädorna alternativt nöja sig med ståplats: ett långt, långt kliv uppåt jämfört med förra årsmötet som bara drog åtta (8) personer! Och att några av de närvarande hade anknytning till Svenska Spel undgick nog inte många…

Förstklassigt assisterad av Jesper Åström som utsågs till mötessekreterare fick jag förtroendet att vara mötesordförande, och gjorde mitt bästa för att alla som ville skulle få yttra sig under de fyra intensiva timmar som följde. Ni som i efterhand vill ta del av det utmärkta och detaljerade liverapporterandet kan med fördel gå till Björn Gustafssons blogg på Pokerskull, men här följer hur som helst namnen i de nya styrelsen:

Ordförande: Mauritz Altikardes

Kassör: Fredrik Götesson

Sekreterare: Anders Andersson

Övriga ledamöter: Shahin Baharan, Jens Jadbäck, Anders Jonasson, Lina Olofsson, Rickard Petterson och Andreas Roseborg. Eftersom mötet dessförinnan röstat på att styrelsen skulle innehålla 9 personer, innebar det att Mattias Andersson inte fick plats vilket jag beklagar. Det är min förhoppning att hans kompetens och entusiasm tas tillvara genom att han kommer att ingå i den ”stödgrupp” som styrelsen då och då kommer att bolla idéer med.

Därmed är det på plats att de sedvanliga kritiska elementen — tack och lov ett fåtal — inom svensk poker nu uppvisar lite respekt genom att för en gångs skull hålla inne med automatgnället, och så låter vi allihop den nya styrelsen först och främst få chansen att i handling visa vad den går för. Jag för min del har stort förtroende för dessa personer; annars hade jag inte dykt upp på mötet för att visa mitt stöd. Vi är många som inte bara håller tummarna, utan också önskar dem lycka till i det tunga arbete som nu väntar när det gäller att återupprätta SvePofs rykte!

Jag vill börja med att tacka alla som kom på Svepofs årsmöte. En god uppslutning och ett intresse är grunden för att ett förbund skall kunna åstadkomma någonting alls.

Det var också roligt att det blev så pass bra diskussion och debatt även om det ibland blev lite farsartat. Det var många och divergerande synpunkter som framfördes och många gjorde sina röster hörda. Som det ska vara med andra ord.
Vi är en samling individualister och det kommer nog aldrig att uppnå ett konsensus i någon fråga men det var glädjande att se att ingen fick slinka undan utan ställdes mot väggen av meningsmotståndare. Som det ska vara, återigen.

Jag har inte riktigt smält alla intryck och samlat mig efter mötet. Personligen kommer jag att tillsammans med kassör och revisor fokusera på redovisningarna från de tidigare åren. Vi måste gå så långt vi kan med dem. Full klarhet kommer vi nog aldrig att få, men som sagt, så långt och djupt som möjligt måste vi ta det för att kunna bygga upp den obefintliga trovärdighet förbundet har idag.

Det är en enorm uppförsbacke vi har framför oss och det viktigaste är att ingen tappar sugen. Vi får inte begå samma misstag som tidigare styrelser.
Otroligt glädjande också att vi ändå fick en bredd i styrelsen med Fredrik Götesson (kassör och klubbspelare från Karlstad) och Shahin Baharan (ledamot, representerar den yngre generationen och onlinespelarna).

Det enda som är synd är att alla som kandiderade till styrelsen inte blev invalda. Jag yrkade på 9 ledamöter för att få med alla som ville men efter att Shahin hoppade av sin kandidatur till kassör och istället kandiderade till ledamot så blev det hela havet stormar och det fanns inte stolar till alla. Tråkigt att det blev så men jag är övertygad om att Mattias kan göra en insats ändå.

jens.jadback@nordicbet.com

I morgon söndag är det dags för det årsmöte i Svenska Pokerförbundet som blivit så hett omdiskuterat redan – och, misstänker jag, vilket varit av godo på det hela taget. Klockan 13 hålls det på Hotel Scandic Sergel Plaza i Stockholm; och det är av vikt att alla de som intresserar sig för Pokersveriges framtid faktiskt infinner sig för att göra sina röster hörda. Du får gärna infinna dig tidigare än klockan 13, så att du kan registrera dig i lugn och ro! Och notera att på grund av det stora intresset har mötet flyttats till sal Winblad, som rymmer flera deltagare!

Jag avser själv att stödja den konstellation som redan presenterats i media, och med Mauritz A. som ordförande och Lina O. som vice ordförande. Men anser du att du har ett bättre förslag, så välkommen fram och presentera det!

Och som lite underhållning för att du läst mitt inlägg kan du få se en bil som jag råkade köra om på tyska Autobahn förrförra året:

Ovanligt häftig nummerplåt, om man nu är anhängare av spel på enarmade banditer… Vi ses i Stockholm i morgon!

Under en cash game-sittning häromdagen utspelade sig följande scenario.

Bakgrund:

Jag var ny vid bordet och hade således inga tells på någon av motspelarna. Det var sexmannabord och spelet var sådär lagom tight som det är numer.

Preflop:

En spelare från mittenposition höjer till 3bb. I stora blinden kan jag inte låta bli att syna med 5-7 hjärter. Preflophöjaren börjar handen med 36bb. Själv är jag fullstackad. Förstås är det kanske ett generellt misstag att kallsyna med en 5-7:a suited ur position. Men, mot en shortstackspelare ser jag inget värde i att trebetsvika. Då han sitter med en klen stack vet jag av erfarenhet att denna typ av spelare ofta betalar av bra om man bara träffar nåt trevligt.

Flopp:

Floppen kommer 5-10-K, regnbåge. Jag checkar och han kontsatsar 4bb. Jag synar bara.

Turn:

Turn kommer en 8 i den fjärde färgen. Jag checkar och han checkar bakom.

River:

Sistakortet faller en 6:a. Jag checkar och han satsar 7bb. Vad ska jag göra och varför? En extra frågeställning är även hur jag, postflopp, hade kunnat spela handen annorlunda.

Som sagt, 35bb och inga tells. Vad är din analys?

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com