Här följer en sit and go-situation som utspelade sig tidigare idag.

Bakgrund:

Jag har spelat mot honom förut och han är relativt solid. Han spelar bra men långt ifrån perfekt. Någon precis read på honom har jag inte. Överlag tuggar han på i rätt så samma tempo.

Parallellt med sittningen spelade jag även tre cash game-bord och hade inte hundraprocentigt fokus på matchen.

Startstackarna var 1,500. Jag hade länge övertaget med 1,900 mot 1,100, men efter en olycklig pott var situationen omvänd. När handen börjar har jag just 1,100. Blindarna har kommit att öka till 50-100 men det är snart dags för blindshöjning.

Preflop:

Jag är stora blinden. Han ställer rakt in i mig. Jag tittar ner på 5-5. Vad ska jag göra och vad har han?

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

”Den ligger uppe nu”, skrev Marc i ett mess.

Jag fick ett mail för ett tag sedan. Sen några telefonsamtal. Efter det drog jag på möte till Stockholm. Så följde ytterligare mail. Och telefonsamtal. 

Men det mesta kändes som formalia. They had me at hello. Nu är allt klart. I dag publiceras min första pokerkrönika på Svenska Spels hemsida. Där kommer jag under 2012 lämna en ny betraktelse av pokerlivet varje torsdag. Denna gång handlar den om lönnfeta vänsterbackar…

Det är ingen hemlighet att jag i många år spelat mycket poker på SvS och Cosmopol. Att nu få vara med och påverka min egen arbetsplats känns nästan för bra för att vara sant. Att dessutom göra det tillsammans med tre av Sveriges bästa pokerspelare i form av Thorson, Tureniec och Wigg kommer få mig att växa ett par centimeter, det är jag säker på.

Allt känns genuint bra. När den glada smålänningen och EPT-vinnaren Magnus Petersson hörde av sig för ett tag sedan och undrade om jag var intresserad av att jobba med Svenska Spel så kändes det rätt. Det var som om någon hade skräddarsytt ett jobb för lilla mig.

Jag ska ärligt erkänna att det var lite nervöst att berätta nyheten för Jens. Men han tog det, likt mina andra bloggkollegor, som en sann vän och önskade mig lycka till. Att vissa polare sedan kallar mig Lill-Stalin bakom min rygg får jag väl köpa med ett leende. Och jag vet att Jens vässar knivarna för heta debatter. Det kommer sannolkt bli ett intressant 2012 här på Superbloggen.

Befinner mig i dagarna i Umeå. Har blivit bortskämd av svärföräldrarna som en liten inne-gris hela julen vilket gjort att kärlekshandtagen växt i takt med pokerrullen. Har inte haft en enda backdag och skrapat ihop en fin julpeng. Därför känns det inte särskilt bittert att missa Christmas Poker Week hemma i Göteborg, där min vän Andy lyckades vinna Omaha-eventet där förstapriset gav 112 laxar för övrigt. Grattis!

Förutom förtäring av bubbliga drycker så ska jag under nyårshelgen i natursköna Hemavan försöka att inte bryta några ben i skidbacken.

Om vi inte ses innan klockan slår över, så ses vi på andra sidan. Gott Nytt År på Er!

Få minuter är så vackra. Och samtidigt så sorgsna.

Under mina sämre stunder i livet har jag alltid kunnat vända mig till pokern. Det låter kanske konstigt, men så är det. När jag spelar poker kan jag släppa allt jobbigt för en stund. Jag får träffa människor som får mig på andra tankar, som får mig att skratta. Och många fler än jag har tagit samma tillflykt.

Men vad händer när en av de där människorna som vi brukar vända oss till plötsligt inte finns där längre?

En 20-årig svensk pokerspelare dog i går på Bali. ”J” verkar ha varit omtyckt av alla som hann träffa honom. Förutom en talangfull pokerspelare ska han också ha varit en varm och ödmjuk människa.

Mycket talar för att det på onsdag, när Main Event av CPW startar på Casino Cosmopol i Göteborg, ska hållas en tyst minut för ”J”. Flera av dem som kommer vara på plats kände honom. Det är självklart att vi ska ha en tyst minut. För om vi kan skratta tillsammans, så kan vi även dela sorg tillsammans. 

Vi påminns gång på gång om livets skörhet. I en minut av vackra minnen och svart saknad påminns vi igen.

Ibland finns det inget jag hatar mer än den där skörheten. Ibland finns det inget som gör mig mer sorgsen. Och ibland finns det inget som med samma styrka kan få mig att omfamna dem jag älskar.

Så här dagen före julafton är det en hel del jäkt – de flesta klapparna är inte inslagna, skinkan ska griljeras, granen kläs, och verserna till paketen är inte skrivna ännu. Ja, jag tillhör gänget som håller stenhårt på traditionen med julklappsverser: det skulle kännas andefattigt att lämna över en present utan några underhållande och kryptiska rim på.

För några år sedan blev jag inviterad att medverka i Radio P4 Östergötlands uppesittarkväll med rimstuga, två dagar före julafton. Det var faktiskt riktigt kul att sitta några personer i en studio i direktsändning medan lyssnarna ringde in och talade om vad de skulle ge bort, och så författa verser i flygande fläng medan vi spelade låtar. Vitsigaste rimmet fick jag till när en som ringde in av någon anledning skulle skänka ett och ett halvt kilo skivat hästkött (!) till sin svåger, varpå jag skaldade ihop dessa rader:

Julens bästa klapp, den vart en/prima bit av gamle Svarten…

Härligt att läsa upp den live inför tiotusentals lyssnare, varav säkert några rös till! 🙂

Men mitt uppe i julstöket hinner man ändå filosofera framåt, mot och över och kring 2012; året då vi alla lite till mans förhoppningsvis ska bli utomordentligt rika, vackra och berömda. Och då gäller det att sikta högt, och att ha viljan och attityden att övervinna svårigheter:

Sätt gärna upp realistiska mål inför det kommande pokeråret – mera realistiska än ovan – och se till att smart money management finns överst på listan! Poker ska först och främst vara ett glädjeämne och något du bokför på nöjeskontot, kom ihåg det; liksom det ska handla om hedersamma uppgörelser mellan gentlemen samt ladies. Låt oss under 2012 försöka hålla de tragiska och löjeväckande rubrikerna till ett minimum, och i stället arbeta vidare på att göra spelet allt mer respektabelt. Förhoppningsvis är inte det för mycket begärt. Ha nu dessutom en god och trivsam jul, alla kära läsare och medbloggare!

Jag lever i stormens öga. I det där sista djupa andetaget skidskytten tar innan han slänger sig ut i spåren. Och jag gör det i Norrland, Storuman.

När man kör in i det lilla samhället hälsar Björn Ferry med ett leende. Traktens stora son hänger på ett gigantiskt foto längs vägen. När Björn går på byn står klockorna i Storuman stilla. ”Vi är stolt sponsor av Björn Ferrys mamma”, står det på någon skylt i en butik. Namnet på mamman är oväsentligt. Det räcker att nämna att det är Björn Ferrys… 

Kärleken till sin alldeles egna världstjärna började dock gro långt innan guldmedaljerna, troligtvis någon gång runt julen 1993. 16-åriga Björn hade då fått den ärosamma uppgiften att inför hela skolan läsa den klassiska juldikten ”Tomten” på julavslutningen. Röbroskolans gymnastikhall i Storuman var full till bristningsgränsen. Till och med biskopen var där. Och Björn började, som alltid, självsäkert. 
– Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnista och glimma…

Far- och morföräldrar satt som förtrollade i bänkarna. Vad vackert det var. Nästan som på gamla tider. När det var som det skulle. Och Björn fortsatte, med samma lugna norrländska stämma, ta sig an den långa dikten.
Magnus, tjejens storebror, jämnårig med Ferry, lyssnade mer spännt än han någonsin lyssnat i skolan. Aldrig förr hade han varit så uppslukad av en juldikt. Endast för att han visste att Björn var Björn. Och att han inte alls var som han skulle.

Den långa dikten började lida mot sitt slut. 
– Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran. Snön lyser vit på taken. 
Björn Ferry tog det sista andetaget innan han slängde sig ut mot sista raden: 
– Endast KUKEN är vaken!    

Magnus och övriga skolkamrater låg vikta av skratt i bänkarna när Björn Ferry leddes ut i örat av skolans rektor. Skidskytten fick ett extra långt jullov det året. Två veckors avstängning. 

Björn Ferry är inte som andra idrottare. Han är en journalists dröm. Han säger vad han tänker. Skiter i om det blir lite fel ibland. Så jag kan verkligen förstå varför Björn Ferry hänger på ett stort foto och hälsar välkommen. Jag kan även förstå varför man är stolt över denna man i Storuman. Han är deras. Och han är framför allt sin egen.

Själv gillar jag honom ännu mer då jag vet att han, när tid finns, gärna tar chansen att möta de lokala förmågorna i ett parti Texas. Här har vi en framtida ambassadör för Sveriges pokerspelare som skulle slå de flesta på fingarna. Han skulle inte bara skapa rubriker, utan även goodwill åt spelet.  

Men jag undrar ändå. När Magnus och Björn ligger där på hemmet. Gamla och trötta. Vad kommer de prata om då? Björns OS-guld? Alla världscup-segrar?

Knappast. De kommer än en gång ligga dubbelvikta av skratt åt minnet av julavslutningen 1993. Ibland kan ett yppat könsord vara lika minnesvärt som alla idrottsprestationer i världen. Det finns många sätt att bli folkkär på.

Dagen före doppardagen. Julafton hägrar. Snart väntar ett nytt år. Ett år då jag kliver ur stormens öga, går in i en ny tid, med ny arbetsgivare. Det ska bli oerhört spännande. Och jag är bara ett djupt andetag ifrån.

Imorgon är det julafton, en utmärkt dag att träffa släkt och vänner på. En utmärkt tid på året att göra något för de i vårt samhälle som är utsatta. Det är bra att tänka på Jesus samtidigt.

Igår eftermiddag var jag ute i julruschen och slogs om klapparna som de flesta andra. Medan jag febrilt letade efter SL-kortet i fickorna hittade jag en femhundring i jackan. ”Klonk!” tänkte min pokerskadade hjärna. ”Det är ju ett inköp i en fredagsturre på en klubb! Eller en extra julklapp!”. Sedan slog det mig; tio sekunder tidigare visste jag inte att jag hade de där pengarna, jag var helt enkelt femhundra kronor fattigare men ändå nöjd med tillvaron. Ja, förutom den där klumpen i magen som påminde en om att man var en del av galenskapen. Det, och att jag nyss mer eller mindre av misstag köpt en ekologisk julskinka som var dyrare än oxfilé.

Det skrevs en del om girighet här nedan och när jag stod där på Sergels torg med femhundringen i näven och folk med shoppingkassar och skrikande ungar virvlande omkring mig mådde jag riktigt dåligt. Jag hade precis köpt den sista julklappen och en onödigt dyr skinka men ändå var de första tankarna som slog mig att spendera pengarna på antingen poker eller fler onödiga julklappar.

Jag funderade en stund på att ge den till någon som såg ut att behöva den, sådana finns det gott om på Sergels torg. Jag avstod av rädslan för att sedeln skulle användas till mer elände. Jag tittade mig omkring. Konstigt nog var det ingen som stod och skramlade med bössor i närheten. De borde ju finnas i varje gathörn så här års.
Jag gick upp mot centralen och stötte till slut på två killar från Röda Korset som stod med sina bössor. De fick sedeln. Och jag tänkte inte ens på Jesus en enda gång!

Ikväll sänds Jonathan Ross Show i England och den ohyggligt intelligente skeptikern och underhållaren Tim Minchin blev ombedd att skriva en jullåt till programmet. Det gjorde han och han framförde den också inför så prominenta gäster som exempelvis Tom Cruise. Dessvärre klipptes den bort eftersom producenterna, trots granskat manus, till slut blev för rädda för att stöta sig med den vidskepliga delen av befolkningen som tror på skägg i himlen, tomtar och troll. 

Här är i alla fall Tim Minchins alternativa jullåt ”Woody Allen Jesus”. Jag tycker att den är vacker.

Och för er som inte orkar med bingolottos uppesittarkväll kan jag rekommendera turneringen Beat the Staff ikväll klockan 19.15. €50 bounty på mig som jag lovar att skänka till välgörenhet om (när) jag vinner.

Ha en riktigt god jul!

jens.jadback@nordicbet.com

God jul på er, tomtar!

För somliga blir det en kul jul och gott nytt år, för andra blir det en gul jul och grått nytt hår.

För somliga blir det en jul med ”full” innebörd och ”fullt” upp, som för nedanstående herre som fylleskottar – något som kommit att bli standard hos så många pokerspelare.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

De flesta av oss drömmer om rikedom och framgång. Men vi drömmer om det som kan bli vår död.

Jag hävdar med en dåres envishet att man inte kan mer än att äta sig mätt. Man kan inte köra mer än en bil i taget. Eller använda mer än en klocka åt gången. Om man inte vill se ut som en fjant förstås. Då går det i praktiken att få på sig en 20-30 klockor på vardera arm. Men då har man antagligen så stora personliga problem att livet är miserabelt ändå…

Jag har av flera källor fått höra samma sak. När de väl vann de där miljonerna de drömt om, då var det inte lyckorus och storhetsvansinne som kom över dem. Snarare tomhet och frågor. ”Vad gör jag nu då? Vad blir nästa steg?”.

Ofta är det just resan mot rikedomen, känslan att bestiga hinder och göra personliga framsteg som är den verkliga vinsten. Och den verkliga moroten. Jag tror alla att vi har kännt den där gnagande tomheten efter att ha lyckats ta oss igenom en uppgift. Lyckats med något. Kanske varvat ett dataspel, läst ut en bok, eller vunnit en pokerturnering.

Om jag har en halv miljon extra på banken. Eller 25 miljoner. Jag skulle antagligen leva mitt liv rätt lika ändå. Förhoppningsvis alltså.

Nu låter det väl som att jag skulle tacka nej till 20 millar i näven. Känna tomhet om jag vann en EPT. Så är det givetvis inte. Jag skulle svinga mig som Tarzan mellan kristallkronorna, festa som om det inte fanns någon morgondag. Jag är ingen Dalai Lama. Men man kan ju ändå få konstatera att allt inte är guld med just guld. Lamas ord ”Bedöm din framgång efter vad du var tvungen att ge upp för att få den” är inte helt tagna ur luften.

För när du plötsligt tvingas installera extra larm på lägenheten, får paranoida tankar om att någon följer efter dig när du går på stan sent en kväll, eller har släkt och vänner som endast skrattar åt dina tafatta skämt för att du, självklart, ska betala ännu en utekväll – då är du ingen vinnare längre. Då har det kostat mer än det smakat. Om nu inte din stora fäbless i livet är att bära 20-30 Breitlings samtidigt på armen förstås. Då är det värt allt.

Dessa banala tankar (hur synd kan det vara om en miljonär liksom) började snurra i mitt huvud efter att jag fått en artikel om mordet på poker-entreprenören, och pokerlistingsgrundaren, Andreas Oscarsson mailad till mig. Den är inte helt dagsfärsk, men klart läsvärd. Det är ett av få skrivna alster, som på något sätt berör pokerbranschen, av tämligen hög och intressant kvalitet jag läst av etablerad press.

Sanningen att säga är det en berättelse som både fascinerar och skrämmer. Det finns så många obehagliga faktorer i denna historia att den skulle platsa i vilken Hollywood-film som helst.

En berättelse om hur en dröm om rikedom går i uppfyllelse. Och hur en dröm kan förvandlas till något brutalt svart. Det värsta är att det knappast är sista gången en sån här historia upprepar sig. Så tänk efter en extra gång innan du får för dig att bli mångmiljonär… 

Allt med guld är inte guld. Något min store idol Karl-Bertil Jonsson säkerligen håller med om på julafton.

God Jul! 

Till pokerspelarens yrkesverktyg hör inte bara korten, utan också markerna; och vad många inte reflekterar över är att just pokermarker är ett excellent och mångsidigt redskap för att spela ett antal spel med. Lite då och då tänker jag därför här presentera en serie olika spel som använder sig av pokermarker, och först ut är en amerikansk gamblingklassiker som går under många namn. Lämpligen spelar ni det i kasinomiljö, som du kommer att märka! Det är för 4-12 spelare.

Ni behöver en cashgamemark var som ni slantar upp – om den ska vara på 20 kronor eller 10 pund eller 50 dollar eller något annat bestämmer ni själva! Dessutom behöver ni en tuschpenna som ni kan rita med på markerna. Var och en sätter diskret sina initialer på ENA sidan av cashgamemarken han eller hon bidrar med, och så beställer ni en tom mugg av servitrisen; gärna en stor och rejäl mugg. Lägg alla markerna i muggen, skaka om ordentligt och kasta ut på bordet! Marker som inte faller med initialsidan uppåt läggs undan, i potten; medan marker som föll med initialsidan uppåt läggs tillbaka i muggen. Skaka om ännu en gång, och kasta ut de kvarvarande markerna på bordet. På nytt lägger ni undan de marker som inte faller med initialsidan uppåt, medan de som föll med initialsidan uppåt läggs tillbaka, skakas om och kastas på nytt. Så håller ni på tills bara en enda spelmark faller med initialerna uppåt – och den spelaren har förstås vunnit alla cashgamemarkerna, och går och löser in dem mot kontanter!

Skulle i något kast alla markerna just då hamna med initialsidan nedåt, görs förstås det kastet om.

(Ovanstående bild är rent illustrativ, med cashgamemarker från olika klubbar och kasinon)

Självklart kan ni även spela på samma sätt med mynt, till exempel en tiokrona var. Tips: Om du har anledning att vara misstänksam, så bör du kolla att ingen deltagare ”av misstag” sätter sina initialer på bägge sidorna av sin cashgamemark…

Andra spel med pokermarker kommer att följa här! Så där två dussin olika ska det väl bli med tiden. Mycket spelnöje! Och under tiden kan du på http://pin.pokerstrategy.com/ läsa mitt filosoferande runt skillnaderna mellan livespel och onlinespel, och vad jag föredrar!

Eftersom jag inte hade någon riktig hum om min motståndares spelstil var jag i större grad tvungen att basera mina val på solida, matematiska beslut.

Det ligger 1,240 i potten och det kostar mig 480 för syn, det vill säga 2,7 mot 1. Det räcker i sig för att motivera en syn och tillräckligt ofta sitter han med luft eller en sämre värdesatsad alternativt bluffad hand. Även om såväl kungen täcker stora delar av hans överkortsranger så är en syn fortfarande motiverad.

Om jag synar och vinner har jag 2,280 mot hans 720 – en position som ger mig väldigt goda vinstchanser. Om jag synar och förlorar har jag 560 kvar och sitter inte i en skön sits. Om jag förlorar potten har jag ett sämre utgångsläge än om han skulle förlora potten, eftersom han började handen med 160 mer i chips. Men, det är en nyckelpott som till stor del avgör duellens utgång. Synoddsen kontra pottoddsen allena motiverar en syn.

Någon form av överkortskombination utgör uppskattningsvis 75 % av fallen. De överkortskombinationer ”han kan ha” är A-K, A-Q, A-J (tiorna är uteslutna eftersom han i position hade försvarat tian på turn), K-Q, K-J, Q-J. Av dessa sex kombinationer innehåller hälften av dem en kung. Min syn är alltså mer än motiverad.

Jag synade och han visade A-Q för esshög. Även om han hade träffat kungen hade jag inte ångrat mitt spel av ovanstående motiveringar.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com